Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gehäng - Gehör - Geibel, Emanuel - Geidel, R. - Geier, F. - Geiger, 1. Abraham - Geiger, 2. Ludwig - Geiger, Lazarus - Geiger, Nikolaus - Geiger, Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEHÄNG
Gehä’ng, axel- el. livrem, avsedd för
uppbärande av sidogevär.
Gehö’r, mus., förmågan att rätt urskilja och
för medvetandet fasthålla hörda toner och
tonsteg, liksom att med rösten el. å något
musikinstrument riktigt återge dem. G. är i ytterst
olika grad förhanden hos olika människor
men torde alltid, genom rationell övning i
tidiga år, kunna i någon mån utvecklas. Jfr
Absolut gehör, Musikdiktat och
Tonträffning. A.N.
Geibel [gal’-], Emanuel, tysk förf. (1815
—84), studerade först teologi men övergick
snart till klassisk och
romansk filologi,
vistades 1838—39 i Aten,
återvände 1840 till
Tyskland och
publicerade s.å. en första
saml. ”Gedichte”. I
”Zeitstimmen” (1841)
uppträdde han mot
tidens liberala och
revolutionära
diktare. 1843 erhöll han
av den preussiske
konungen en pension.
Hans andra diktsaml., ”Juniuslieder” (1848),
står i konstnärligt avseende högt över hans
första. 1851 kallades han av den bajerske
konungen till prof, i estetik i München och blev
snart den erkände ledaren för den diktarkrets,
som under 1850-talet samlades där. Efter
Maximilian II :s död begärde han avsked och
återvände till Lübeck. G:s betydelse som diktare
vilar på hans klara form och innerliga känsla.
Bland de romantiska epigonerna intar han en
av de främsta platserna. Utom de nämnda
saml. skrev G. ”Neue Gedichte” (1856) och
”Spätherbstblätter” (1877). Som politisk
tendensdiktare var han en hänförd förkämpe för
den tyska enhetstanken: ”Heroldsrufe” (1871).
Som tragediförf. är han utan intresse. Som
övers, av spansk och fransk poesi visade han
däremot utmärkta prov på sin formtalang. G:s
”Gesammelte Werke” utkommo 1883 (8 bd); ett
urval, red. av W. Stammler, 1918 ff. — Litt.:
G.C.T. Litzmann, ”E.G.”, (1887); A. Kohut, ”E.
G.” (1915). A.Bd.
Geidel [gal’-], R., tjeckoslovakisk militär och
politiker, se R. G a j d a.
Geier [gal’-], F., tysk bondeledare, se
G e y e r.
Geiger [gal’-]. 1) A b r a h a m G., tysk rabbin
(1810—74), anställd 1863 i Frankfurt a.M., 1870
i Berlin, där han även var lärare vid
rabbinseminariet, en av den judiska reformrörelsens
ledare, verksam vid flera rabbinkongresser
1837—45, genom en vittfamnande vetenskaplig
produktion, ss.
predikant och
tidskr.-utg. (”Jüdische
Zeit-schrift”, 1862—74).
Bland G:s skrifter
märkas: ”Was hat
Mohammed aus dem
Judentum
aufgenom-men?” (1833, 2 Aufl.
1902) och ”Das
Judentum und seine
Ge-schichte” (1—3, 1864
—71, ny uppl. 1910;
sv. övers, av del 2,
1872). — Litt.: ”A. G. Leben und Lebenswerk”
(1910). C.V.J.
2) L u d w i g G., den föregåendes son,
litteratur- och kulturhistoriker (1848—1919), 1880
e.o. prof, i nyare litteratur vid Berlins univ. G.
skrev bl.a. ”Johann Reuchlin” (1871),
”Petrar-ca” (1874), ”Renaissance und Humanismus in
Italien und Deutschland’” (1882), ”Karoline v.
Günderode und ihre Freunde” (1895), ”Aus Alt
Weimar” (1897), ”Goethes Leben und Schaffen”
(1904), ”Das junge Deutschland” (1907); utg. av
”Goethe-Jahrbuch” (34 bd, 1880—1913) och av
en mängd uppl. av klassiska tyska förf. G.
utgav även ”Geschichte der Juden in Berlin” (2
bd, 1871) och ”Die deutsche Literatur und die
Juden” (1910). A.Bd.
Geiger [gal’-], L a z a r u s, tysk språkfilosof
(1829—70), hävdade, att det mänskliga språket
är en nödvändig förutsättning för det
mänskliga tänkandet. Huvudarbete: ”Ursprung und
Entwicklung der menschlichen Sprache und
Vernuft” (1868—72). G.Fr.
Geiger [gäl-], Nikolaus, tysk
bildhuggare (1849—97), var starkt påverkad av R.
Begås, spec. vad monumentalskulpturen beträffar.
I sin småkonst visar G. en mera självständig,
behagfullt dekorativ stil, t.ex. i ”Centaur med
dansande nymf” (Berlin) och utsmyckningen
av Hedvigskyrkan i
Berlin. B.B.
Geiger [gai’-],
Ludvig Wilhelm,
tysk orientalist (f.
1856), 1891 prof, i
Erlangen, 1920—24 i
München. Hans
produktion berörde
tidigast Avesta
(”Hand-buch der
Awesta-sprache”, 1879,
”Ost-iranische Kultur im
Altertum”, 1882). Ss.
Wilhelm Geiger.
— 35 —
— 36 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
