Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glaciär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLACIÄR
dels konvexa g.-tungor skjuta långt ned j
dalarna, ofta ned i bebyggda områden. Varje
g. är en hydrografisk enhet. Endast sällan
utsänder ett firnbäcken 2 istungor åt motsatt
håll; det förekommer inom Alperna endast
vid ötztaler Hochjoch och i större skala i
Alaska samt i patagonska Anderna. Däremot
är det icke sällsynt, att flera g.-tungor flyta
samman och förena sig till en, t.ex.
Aletsch-g. Utfyller g. endast en fördjupning (nisch,
cirkus el. kar), bildad genom dess egen
ero-derande verksamhet, utan tydlig istunga, kallas
Spetsbergen, Sydshetlandsöarna, Grahamland,
täcker isen terrängformerna, som emellertid
tydligt framträda under och genom isen.
Sammanhängande isfria bergshöjder el.
-kammar skilja ej de olika g. från varandra, utan
dessa flyta på både högre och lägre nivåer
samman till stora isfält. Denna typ av g., g.
av S p e t s b e r g s-t y p, bildar en
övergångsform mellan å ena sidan dal- och piedmont-g.
och inlandsisar å den andra.
Inlandsisarna karakteriseras därav, att de som en
väldig sköld täcka stora landområden el. hela
Piedmontglaciär, Malaspinaglaciären, Alaska.
den nischglaciär. Täcker istungan
endast övre delen av el. ”hänger” den på
dalsidan, talar man om hängglaciärer. I
trakter med mycket kyliga somrar och riklig
nederbörd nå dal-g. ned till havet, t.ex. i
sydligaste Sydamerika och Alaska. Utbreder sig
mellan bergsfoten och havet i dylika trakter
en slätt, kunna flera dal-g. förena sig och
breda ut sig till stora, nästan horisontella isfält.
Sådana g. kallas piedmontglaciärer el.
g. av A 1 a s k a-t y p. Det mest bekanta ex.
härpå är Malaspina-g. i Alaska. Dal-g. finnas
också i polartrakterna vid icke allt för starkt
nedisade, av dalar djupt sönderskurna kuster,
t.ex. längs stora delar av Grönlands och
Spetsbergens kuster. De bilda här avlopp för de
vida isfälten, som då motsvara firnbäckena
inom bergstrakterna. I vissa polartrakter, t.ex.
kontinenter (Grönland, Antarktis) och till form
och rörelse (åtm. vid ytan) äro oberoende av
terrängformerna. Isens rörelse sker från ett
centrum el. en i s d e 1 a r e ut mot periferien.
På Grönland slutar inlandsisen merendels på
land, där den upplöser sig i breda, mäktiga
dal-g., som flerstädes nå ut i havet och där
sönderbrytas till isberg. I Antarktis når
däremot själva inlandsisen ut till havet. På
hög-fjällsslätter (särsk. i Norge) få g., g. av n o r s k
typ, platåglaciärer el. högland
s-i s a r, formen av nästan jämna el. något
ka-lottformade, jämförelsevis tunna men
sammanhängande iskakor, som höja sig över
omgivningen och avflyta liksom inlandsisarna åt
alla håll genom korta istungor el. dal-g. I
polartrakterna finnas på smärre, mer el. mindre
platåformiga öar dylika iskalotter el. ö i s a r.
— 391 —
- 392 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
