Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glas - Konsthistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLAS
farao av ll:e dynastien. I såväl Främre Asien
som Grekland var g.-tillverkning sedan känd,
men under hela antiken torde dock Egypten
ha varit det land, som fabricerade det bästa
g. Från Tebe flyttades centrum till Alexandria,
där nu under grekiskt inflytande en ny g.-stil
växte fram. Konsten att blåsa g. synes först
ha upptäckts av fenicierna vid tiden för Kristi
födelse, men den kom snart till Alexandria.
Under kejsartiden nådde g.-tillverkningen i det
romerska riket en stor spridning. Kärl i detta
material fingo också ökad användning. Det
är icke endast praktföremål som tillverkas,
utan i stor utsträckning förfärdigas även
enklare bruksföremål av ett gröngult material,
stundom med en enkel ornering av pålagda
g.-trådar i samma el. annan färg. De
dyrbarare föremålen ha ofta dekor i relief av opak
vit massa mot en svagt genomskinlig mörkare
bakgrund, ej sällan i blått (t.ex. Portlandvasen).
Såväl formen som storleken äro mycket
varierande, och vi ha i museerna bevarade ett
otal föremål, oftast gravfynd, spridda över
större delen av Europa, icke minst i Norden.
Som en direkt forts, på det romerska g:s
traditioner kan man betrakta den tillverkning, som
under medeltiden ägde rum i Rhentrakterna.
Efter det västromerska rikets fall flyttades
den konstnärliga tyngdpunkten inom
g.-tillverkningen åter till Orienten, främst till Bysans,
och under inflytande härifrån kommo de ö.
Medelhavsländerna och Främre Orienten att
uppleva en storartad blomstring. Själva
g.-massan var icke av någon högre kvalitet, men
stor vikt lades vid utsmyckningen, som
under medeltiden utfördes på olika sätt. Mest
karakteristiska anses de utsökta guldemalj-g.
vara och framförallt de s.k. moskélamporna,
formade som vaser med vid hals och små
öron för hängkedjorna. Orneringen är
kon-turlecknad i röd emalj och ytorna innanför
dessa oftast förgyllda. Mönstren, som erinra
om arabiska skrivtecken, framträda mot en
bakgrund, oftast emaljerad i blått. — I v.
Europa hade även nya centra uppstått, i sht
i Bayern, Thüringen och Böhmen. Dessa
tillverkningar äro grova och klumpiga samt
utförda i ett material, som lämnade åtskilligt övrigt
att önska. Under renässansen höjde sig
emellertid kvaliteten, och man utförde ett slags
höga, cylindriska g. med en målad dekor, som
framställde vapenbilder, symboliska el.
alle-gor iska figurer.
Från 1400-talet kom Venedig att dominera
sin samtids g.-produktion. Sedan 1200-talets
slut voro hyttorna förlagda till ön Murano i
Venedigs närhet. Den äldre fabrikationen byg
ger på smidesformer, grövre och tyngre än de
Uppslagsbok. XI. ____ 417 ___
14
senare. Samtidigt med renässansen infaller det
venetianska g:s glansperiod. Formerna göras
lättare, och materialet behandlas med en
virtuosmässig skicklighet. Godset utmärkes genom
sin stora tunnhet. Av de många olika slags
g. som nu lämna de venetianska hyttorna,
märkas det gei omskinliga soda-g. med sina
pålagda ornament av g.-trådar; enfärgat och
marmorerat, i mjölk- el. opalfärg, med
emaljmålning och filigranliknande dekor i massan,
vidare is-g. med skrovlig yta samt millefiori-g.
med en rik, i massan åstadkommen ornering.
Med det bömiska g:s framträdande mot
slutet av 1600-talet förlorade det venetianska sin
betydelse. Det förra var näml, betydligt
tjockare och samtidigt mycket genomskinligt.
Genom sin tjocklek lämpade det sig för slipad
dekor och efterbildade på så sätt de dyrbara
bergkristallpokalerna. Denna konst hade
också sedan årh:s början övats i Nürnberg med
stor framgång. Det bömiska g. är ofta
kant-slipat och har en ornamental utsmyckning
kring medaljonger med inskrifter, figurscener
o.d. — Under 1700-talet övergår ledningen i
g.-tillverkningen till de schlesiska hyttorna, och
här taga sig de olika stilriktningarna uttryck i
den ornamentala utsmyckningen. Formerna
ha däremot i det stora hela standardiserats. —
1674 upprättades en g.-hytta i Potsdam, där
man förutom pokaler med slipad dekor utförde
ett s.k. rubin-g. av en klart djupröd massa. —
I Europas övriga länder efterbildades under
1600- och 1700-talen tillverkningarna från de
ledande platserna, utan att någon mera
betydande insats gjordes, förrän de fasettslipade g.
mot slutet av 1700-talet från England utfördes
i marknaden. Denna slags slipning blev
mycket populär och utvecklades till synnerligen
rika mönster, vilka mot 1800-talets slut nådde
sin höjdpunkt. Omkr. 1900 hade emellertid É.
Gallé i Nancy och L. Tiffany i New York sökt
på andra vägar en förnyelse av g.-konsten, den
förre genom att i en överfångsteknik framställa
egenartade g. med en rik, naturalistiskt
uppfattad vegetabil dekor, medan den senare
tillverkade elegant formade föremål av en tunn,
i färger skiftande massa.
På senaste tid har Tjeckoslovakien på
g.-fabrikationens område intagit en framstående
plats. Tack vare ett energiskt stöd från
regeringens sida har den gamla bömiska konsten
på nytt blomstrat upp; den visar i sina
uttryck mycken släktskap med den svenska
produktionens syften. Även i andra länder
genomlever g. i våra dagar en förnyelse, som är
mer el. mindre influerad av de gamla
formerna. Till de mera egenartade bland nutidens
g.-konstnärer hör M. Marinot, som arbetar i
— 418 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
