Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grafologi - Grafostatik el. grafisk statik - Grafström, släkt - Grafström, 1. Anders Abraham - Grafström, 2. Tor Frithiof - Grafström, 3. Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRAFOSTATIK
inga felkällor spelat in vid dessa
kontrollundersökningar, torde de få anses tyda på ett
visst samband mellan en skrivandes handstil
å ena sidan, hans kön, resp, intellektuella
träning, å andra. För mera speciella
ka-raktärsdiagnoser synes läget däremot vara
åtskilligt sämre. De ”tecken”, varpå
grafolo-gerna därvid stödja sig, äro bl.a. följ.:
Ärelystnad och stolthet skola röja sig i en
upp-rättstående stil, blyghet däremot i
skrivlinjer-nas finhet. Kraft anses yttra sig i plumpa,
breda linjer liksom i breda tvärstreck över t.
Ihärdighet utläses ur långa tvärstreck över t.
Försiktighet förutsättes avspegla sig i slutna
a och o, o.s.v. Emellertid ha två nyare
forskare, Hull och Montgomery, medelst
statistisk metod och precisionsmätningar av
skriv-tecknen prövat dessa föregivna korrelationer
och icke funnit bekräftelse för några
sammanhang mellan dessa ”tecken” och resp,
karaktärsegenskaper. Även den tidigare rätt
livligt kalfatrade s.k. ”egoismslängen” (el. seden
att låta sista bokstaven i ett ord löpa ut i en
mot ordet insvängd kroklinje el. slinga) synes
vara ett alltför osäkert, ytligt och mångtydigt
symtom för att tillåta så vittgående slutsatser.
— Litt.: A. Lehmann, ”Grafologien” (1899);
J.B. Watson, ”Psychology from the standpoint
of a behaviorist” (3 ed. 1929). En tidskr.,
”Zeitschrift für G.”, utgives sedan 1930. Jfr
Skriftexpertis. A.N.
GrafostatFk el. g ra f i s k s t a t i k, en på
läran om kraftparallellogrammen (se d.o.)
grundad metod att medelst geometriska
konstruktioner lösa statiska uppgifter. Metoden
behandlades först vetenskapligt av K. Culmann
och senare av L. Cremona (se dessa) o.a. Den
förre påvisade, hurusom spänningarna i ett
plant fackverk kunna bestämmas genom att,
om olika snitt tänkas lagda så, att de avskära
tre stänger, resultanten till de yttre krafterna
upplöses i tre komposanter, parallella med de
tre stängerna (Culmanns snitt). Dessa
kompo-santers storlek uppmätas därefter medelst
skala. Enl. Cremona bestämmas samtliga inre
spänningar och yttre reaktioner i en sådan
konstruktion genom ett geometriskt system av
linjer, parallella med leden i facken och de
yttre påverkande krafternas riktning, vari
samtliga de linjer, som svara mot en viss
knutpunkt, måste bilda en sluten polygon,
eftersom dess krafter befinna sig i jämvikt
(Cre-monas kraftplan). En grafisk bestämning av
spänningar kan givetvis icke lämna så exakt
resultat som en sifferberäkning, men är dock
i regel tillräckligt noggrann för praktiska
behov, varför den överskådliga och
tidsbesparande metoden vunnit stor användning. G. W. W.
Grafström, släkt, stammande från Gräfte by,
Stöde s:n, Medelpad. Släktnamnet antogs av
rådmannen i Hudiksvall Anders G. (1704—64),
farfar till G. 1). C.
1) AndersAbrahamG., präst och lyrisk
skald (1790—1870), fil. mag. i Uppsala 1815.
1820 erhöll G. genom
Geijer docentur i sv.
historia men utbytte
1821 denna befattning
mot lektorat på
Karlberg. Prästvigd 1830,
blev G. 1831 lektor i
Härnösand och 1835
kyrkoherde i Umeå,
där han verkade till
sin död, från 1849
som kontraktsprost.
Som ung
medarbetade G. i både ”Poetisk
kalender” och ”Stockholmsposten”. En
hyllningsdikt vid kronprinsens förmälning
prisbelönades 1825 av Sv. akad., där G.
sedermera (1839) vann inträde. G:s lyrik
saknar djupare personlig karaktär, är vek och
romantisk till sitt kynne och ger uttryck åt
sentimentala el. religiösa stämningar. Mest kända
av hans dikter äro ”Norrland” och ”Harpan”.
Som prosaförf. har G. framträtt med bl.a. en
biogr. över sin svärfar F. M. Franzén. — Litt.:
Minnesteckning (i ”Sv. akad:s handlingar”,
1872) av F. A. Dahlgren. G.A-m.
2) T o r F r i t h i o f G., den föregåendes son,
präst och skald (1827—83), fil. d:r i Uppsala
1851, prästvigd 1857, verkade som
legationspredikant i Paris och London, tills han 1866 blev
kyrkoherde i Klara församling i Stockholm;
1872 överhovpredikant, 1880 ordensbiskop. G.
representerade Västernorrlands län i F.k. 1874
—83. I likhet med sin fader framträdde G. även
som skald, och hans ointressanta epigonpoesi
vann en viss uppskattning i samtiden; hans
poem ”Fjell-lappen” prisbelönades av Sv. akad.
1861. C. D. af Wirsén inledde hans ”Dikter”
(1883) med en minnesteckning. G. A-m.
3) Erik Frans Michael G., den föregåendes
son, militär (f. 26/4 1 8 7 2), underlöjtnant vid
Jönköpings reg. 1892, major vid Norrbottens reg.
1915, avsked 1918 för att deltaga i finska
frihetskriget, återinträdde i sv. tjänst ss. major vid
S. skånska inf.-reg. s.å., överste och chef för
Norrbottens reg. 1924, för Kronobergs reg.
1928, avsked 1932. G. har tjänstgjort i
österrikiska armén 1911 och blev 1918 överste i
finska armén. Han deltog med utmärkelse ss.
stridsgruppchef vid intagandet av Tammerfors
och därefter ss. arméstabschef i ett flertal
strider. E.Bz.
— 687 —
— 688 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
