Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grey, 5. Sir George (of Groby) - Grey, 6. Sir Edward - Grey, Zane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREY
5) Sir George G. (of Gr oby),
politiker (1812—98), började sin bana som officer
och företog
upptäcktsresor i
Australien 1837—39, vilka
han behandlat i
.”Journals of two
expeditions of
disco-very” (2 bd, 1841). G.
var guvernör i
Syd-australien 1841—45,
där han genom
sparsamhet och
framsynthet gjorde en
betydande insats. Som
guvernör på Nya
Zee
land 1846—47 kvävde han ett begynnande
uppror bland maorierna. Som Kapkoloniens
guvernör 1854—61 försökte G. 1858 förmå
boerna i Oranjefristaten att federera sig med
denna koloni, men hindrades av regeringen i
London. G. administrerade denna tid också
den då fristående kolonin Brittiska Kaffraria.
1861 kallades han åter till Nya Zeeland, där
maorierna rest sig, men han lyckades denna
gång icke kuva upproret och blev 1868 avsatt.
1877—79 var han Nya Zeelands
premiärminister, och han har stor del i att den allmänna
rösträtten infördes där 1890. G. var utpräglat
radikal. Han försökte alltid tillvarataga de
inföddas intressen men hade ofta svårt att
samarbeta med sina landsmän. P.Dhl.
6) Sir Edward G., sedan 1916 viscount
G. of Fallodon, sonson till G. 3), politiker
(f. 1862), fick en
typisk engelskt
aristokratisk uppfostran
vid Balliol college i
Oxford, vilken i hög
grad satte sin prägel
på hans personlighet.
Han var av en vek
natur, moraliskt
finkänslig, regelbunden
och måttlig i nöjen
som i arbete,
sportsman och djurvän —
G. är bl.a. en stor
fågelkännare — med en utan ansträngning
förvärvad humanistisk bildning. 23 år
gammal invaldes han 1885 i underhuset som
whig; de första åren intresserade han sig dock
mera för sport än för politik. G:s eg. karriär
tog sin början, då han som
understatssekreterare i utrikesministeriet i Roseberys regering
aug. 1892—juni 1895 — G. var också
regeringens talesman i underhuset — hade att besvara
interpellationerna i parlamentet. G. utmärkte
sig för klarhet och saklighet; hans
självsäkerhet stötte somliga, imponerade på andra. Vid
schismen inom det liberala partiet höll sig G.
till Rosebery, d.v.s. den h. flygeln, anslöt sig
till den imperialistfärgade Liberal league och
sympatiserade med Edvard VII:s och
Lans-downes aktiva fastlandspolitik. I dec. 1905
blev G. Campbell-Bannermans utrikesminister
och stannade på denna post även under Asquith
till n/i2 1916, en ödesdiger period i Englands
historia. Det stora ledmotivet i Englands
utrikespolitik under denna tid är förhållandet
till Tyskland, vilket isolerades och inringades
i samma mån som England fick allt flera
bundsförvanter. Betydelsen av G:s
statsmanna-gärning i detta stycke är outredd. I Tyskland
utpekade man honom gärna som drivhjulet i
en samvetslös sammansvärjning mot
centralmakterna. Hans anhängare i England,
liberalernas h. flygel, centermännen och de
moderata unionisterna, framhålla, att G. endast ville
skaffa England så många vänner som möjligt,
medan andra mena, att G. lät sig ledas av A.
Nicholson och C. Hardinge (se dessa), de
energiska, permanenta understatssekreterarna. G.
eftersträvade icke att forcera
sammanknytandet av trippelententen, bl.a. tillbakavisade han
31/i 1906 den franske ambassadören P.
Cam-bons försök att bilda en engelsk-fransk
defensivallians mot Tyskland. Men han var en
pålitlig bundsförvant, t.ex. till Frankrike i
Ma-rockokrisen. I humanitetens namn ingrep han
till skydd för de färgade i Kongostaten och
Peru och mot missförhållandena i Makedonien.
han stod bakom Haldane, då denne i Berlin
1912 föreslog minskning i flottrustningarna;
ss. medlare i Balkankriget 1912—13 lade han
stor opartiskhet i dagen, hans arbete med att
bilägga den österrikisk-serbiska konflikten i
juli 1914 var aktningsvärt. Då kriget mellan
Tyskland och Frankrike bröt ut, ansåg G., att
England omedelbart borde undsätta sin
allierade, men han fick regeringen med sig först vid
den tyska invasionen i Belgien. G., som redan
1882 vid farfaderns död blivit baronet,
utnämndes i juli 1916 till pär med titel viscount G. of
Fallodon (efter släktgodset Fallodon i
Nort-humberland). En ögonsjukdom, som hotar
med blindhet, har på senare år hindrat honom
i hans offentliga verksamhet. G. har bl.a. utg.
”Fly-fishing” (1899; sv. övers. 1923), ”The
league of nations” (1918; sv. övers, s.å.),
”Twenty-five years 1892—1916” (1925),
”Fallodon papers” (1926) och ”Charm of birds”
(1927; sv. övers. 1929). P.Dhl.
Grey [grel], Z a n e, nordamerikansk förf. (f.
1875), har med sina äventyrsromantiska
skildringar av Vilda Västerns olika tidsskeden nått
— 889 —
— 890 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
