Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guldvaskning - Guldvikt - Guldvingefjärilar - Guldvärdering - Guldväxelfot - Guleblåsa, Gulegång - Gulen - Gulfilter - Gulgröna alger - Gulgång, gulegång - Gulhämplingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULDVIKT
ning på detta sätt skall löna sig, ty en man
hinner pr dag endast vaska 500 å 1,000 kg —
En bättre, relativt enkel metod är s.k.
pla-cer mining, varvid sanden tillsammans med
vatten spolas genom lutande rännor, försedda
med siktar, som avstänga det grövre godset.
Guldet stannar mot i rännans botten anbragta
lister. Denna metod medger stor avverkning,
men riklig vattentillgång är ett huvudvillkor
för dess användbarhet. — Ofta kan med
fördel den hydrauliska vaskningen
användas; vid denna metod användes uteslutande
vatten för grusets lösgörande, för dess
transporterande, för vaskningen och för
borttrans-port av avfallet. Man begagnar sig härvid av
vatten under högt tryck, som i kraftiga strålar
riktas mot gruslagret, och spolar ned gruset
till vaskningsrännorna. Denna metod fordrar
ej endast mycket riklig vattentillgång utan även
betydande anläggningar. — Slutl. förekommer
vaskning av guldsand, som muddras upp av
stora flytande mudderverk, vilka ombord ha
erforderliga pumpar och siktar för
vaskningen. Det erhållna guldet är ofta ganska orent
och befrias då genom extra
reningsprocedu-rer från föroreningarna, varvid amalgamering
ofta ingår ss. ett led i behandlingen
ombord. H.Nht.
Guldvikt, se Myntvikt.
Guidvingefjärilar, Heo’des (Chryso’phanus),
släkte tillhörande fam. Lycæ’nidæ av
dagfjärilarna (se d.o.). G. igenkännes på sina röda,
guldskimrande el. sidenglänsande vingar, som
ha en vingbredd av ung. 2,5—3,5 cm. I
Sverige förekomma 4 arter, av vilka en blott i
Norrland. Allmänna äro i hela landet H.
vir-gaureæ, vitfläckiga guldvingen el.
dukatguld-vingen, vars hanne har ofläckat guldröda vingar
med smal svart utkant (bild se färgpl. vid art.
Dagfjärilar), medan honans vingar
äro svartfläckiga, och H. phlæas, lilla el.
svartfläckiga guldvingen, som har svartfläckiga
framvingar och med undantag av ett rött
utkantband svarta bakvingar. Mindre allmän
är H. hippo’thoè, violettkantade guldvingen.
Larverna likna till formen blåvingarnas (se
d.o.) och leva på .Rumex- el. Pohfgonum-arter.
E.W-n.
Guldvärdering, medeltida dansk jordtaxering,
förekommande i v. Danmark (Jylland och
Fyn) och nämnd i källorna första gången 1183.
G. angav, huru många mark guld en egendom
var värd; de enl. g. åsatta taxeringsprisen
brukades vid fränders förköpsrätt till jord och vid
ledungsskattens fördelning. B.
Guldväxelfot råder, när ett lands centralbank
är skyldig att inlösa sina sedlar med
anvis
ningar på utländsk valuta, avräknad efter dess
guldvärde. Se Penningväsen. T.E-r.
Guleblåsa, Gulegång, se Gulbiås a.
Gulen, hd i Sogn og Fjordane fylke, v. Norge,
omfattar den vid s. sidan av Sognefordens
mynning belägna halvön jämte en del
angränsande öar; 416,64 kvkm.; 3,036 inv. (1930). S.
Gulfilter, se Gulskiva.
Gulgröna alger, Heteroco’ntæ, är namnet på
en grupp växter, tillhörande grönalgerna (se
d.o.). På gr. av riklig förekomst av det gula
färgämnet xanthofyll (se Algfärgämnen]
äro kromatoforerna hos denna grupp gulgröna
till skillnad från övriga grönalger, där de i
A—D Tribonema bombycinum.
A del av en tråd, översta och nedersta cellerna
med aplanosporer, B och C bildandet av
svärmsporer, en i varje cell, D svärmspor. T.h.
Botry-dium granulatum, S cell, R stjälk.
allm. äro rent gröna. Assimilationsprodukten
är icke stärkelse utan fet olja. G. a. ha
svärmsporbildning med mer el. mindre
amö-boida svärmceller, utrustade med många
kro-matoforer i varje cell samt två oliklånga
cilie-trådar. Gruppen förekommer i sötvatten. De
viktigaste fam. äro Conferva’ceæ med släktet
Tribone’ma (Confe’rva) samt Botrydia’ceæ meé
släktet Botry’dium. Hos släktet Tribone’mG
äro cellerna förenade i ogrenade trådar med
könlös fortplantning. Cellväggen består
huvudsaki. av pektinämnen och är sammansatt av
//-formade stycken, som gripa över varandra
Släktet Botrydium består av encelliga alger.
Cellen är c:a 2 mm. hög, klot- el. päronformad,
nedtill utdragen i en rikt förgrenad stjälk, som
når ner i det fuktiga underlaget (lerjord).
Cellen innehåller talrika kromatoforer och
cellkärnor. Vid delning av innehållet bildas
talrika svärmsporer med 1 cilie. Svärmsporerna
tränga ut genom ett hål i toppen på
Botrydium-cellen. L.G.S.
Gulgång, gulegång, se Gulbiås a.
Gulhämplingar, Seri’nus, släkte av fam.
fink-fåglar, omfattar ett 20-tal arter, utbredda över
Afrika, Medelhavsområdet och Centralasien. En
art går upp i Tyskland och har ett par gånger
— 1183 —
— 1184 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
