Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gundlach-Pedersen, Oscar - Gundobad - Gundolf (Gundelfinger), Friedrich - Gundulić, Ivan - Gungl, Joseph - Gungner - Gunhild (svensk drottning) - Gunhild (norsk drottning) - 1. Gunhild (dansk drottning) - 2. Gunhild (dansk drottning) - 3. Gunhild (dansk drottning) - Gunilla (Bielke, svensk drottning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNDLACH-PEDERSEN
Gundlach-Pedersen [-lak-], Vilhelm Oscar,
dansk arkitekt (f. 1886), har genom flera
byggnadsverk av både dekorativ och praktisk art
samt genom verksamt intresse för dekorativ
konst och konstindustri kommit att intaga en
ledande plats inom Danmarks konstvärld.
Bland G.-P:s byggnader må nämnas två
stadsportar i Fredericia samt den stora utst.-hallen
Forum i Köpenhamn. E.W.
Gundobad, konung av Burgund (d. 516), se
Burgund 1).
Gundoif [go’n-] (urspr. Gundelfinger),
Friedrich, tysk litteraturforskare (1880—
1931), 1920 prof, i
Heidelberg, en av de
mest betydande
företrädarna för den
filosofiskt inriktade
litteraturforskning, som
vid 1900-talets början
avlöste den
estetiskt-historicerande. Hans
arbeten kunna ej
fritagas från
anmärkningen för subjektiv
konstruktion men
utmärka sig, när de äro
som bäst, för djärv genialitet och glänsande
form. Bland hans verk märkas ”Shakespeare
und der deutsche Geist” (1911), ”Hölderlins
Archipelagus” (s.å.), ”Goethe” (1916), ”George”
(1920), ”Dichter und Helden” (1921), ”Cæsar
im 19. Jahrhundert” (1926). Han har utg.
och delvis själv övers. ”Shakespeare in
deut-scher Sprache” (10 bd, 1908—18) samt
ombesörjt diverse editioner från tyska
klassikertiden. A.Bd.
Gu’ndulic [-liö], Ivan, sydslavisk skald
(1589—1638), f. i Dubrovnik (Ragusa), den
sydslaviska kulturens och litteraturens centrum
under 1500—1600-talen. G. anses vara den
serbokroatiska litteraturens största namn
under denna tid. Hans lyrik är påverkad av den
italienska renässansens stora litterära namn,
men han har därjämte förstått att ingjuta en
frisk och ursprunglig slavisk folkton i sin
diktning. G:s mest bekanta arbete är ”Osman”, ett
episkt poem, vari han besjunger polackernas
seger över turkarna vid Hotin 1621. I
kompositionen av detta epos följer G. Tasso och
antika förebilder, men till innehållet är det
originellt. Det har stort värde som källa för de
dåtida slavernas kultur. Först 1826
publicerades ”Osman” (2 sånger hade då gått
förlorade). G:s mest kända lyriska verk är ”Suze
sina razmetnoga” (”Den förlorade sonens
tårar”, 1622). Hans dramer ha till största delen
gått förlorade. Det mest originella av dem
är ”Dubravka”, med lyriska inslag av stor
skönhet. — Litt.: A. Jensen, ”G. und sein
Osman” (1900), ”Från Balkan” (1917). G.Jg.
Gungl [go’r)gal], J o s e p h, ungersk-tysk
danskompositör och dirigent (1810—89), har i
Johann Strauss’ anda skrivit populära danser
och marscher samt företog talrika
konsertturnéer med egna kapell, varvid han 1871 även
gästade Stockholm. G.M.
Gungner (isl.; eg.: som gungar el. svänger),
nord, myt., namn på Odens spjut, som aldrig
förfelade målet; tillverkat av dvärgen Ivaldes
söner.
Gunhild, svensk drottning (o. 1050), var enl.
Adam av Bremen gemål till Anund Jakob, som
hon överlevde. Man antar stundom, att hon
därefter gifte om sig med Sven Estridsson och
alltså är identisk med G., dansk drottning 3). B.
Gunhild, norsk drottning (900-talet), dotter
av Gorm den gamle i Danmark, g.m. Erik
Blod-yx. Då Erik fördrevs från Norge, följde hon
med till England men begav sig efter hans fall
(954) till sin bror Harald i Danmark,
vilken hjälpte henne och ”Gunhildssönerna” att
återvinna Norge. Då Harald senare tog Norge,
flydde hon till Orkneyöarna, där hon dog. Hon
skildras — även i flera av de isländska
ätte-sagorna, ss. Egils- och Nialssagorna — som en
vacker och klok men grym, härsklysten,
sinnlig och trollkunnig kvinna. E.No.
Gunhild, danska drottningar.
1) G. (o. 950), Harald Gormsens (se denne)
hustru enl. Adam av Bremen.
2) G., enl. de isländska sagorna Sven
Tveskäggs första gemål, dotter till Boleslav av
Polen. Samtida el. något senare källor (Tietmar
och Adam) berätta däremot, att Sven var g.m.
en syster till Boleslav, och känna endast en
gemål till kung Sven. De namngiva henne ej,
varför man ej kan anse det säkert, att Sven
Tveskäggs gemål verkligen hetat G. Jfr S i
g-rid Storråda.
3) G. (o. 1050). Sven Estridsen var.enl.
Adam g.m. en nära fränka G., från vilken han
på gr. av ingripande av ärkebiskop Adalbert av
Hamburg-Bremen måste skilja sig. G., som var
av svensk börd, levde efter skilsmässan i
Sverige och understödde Adalvard d.y:s (se denne)
missionsverksamhet på 1060-talet. Jfr Sven
Estridsen. B.
Gunilla (Bielke), svensk drottning (1568—
97), 1585 förmäld med Johan III i hans 2:a
äktenskap. G. var dotter till riksrådet och
ståthållaren över Östergötland Johan Axelsson
Bielke (d. 1576), vars mor var syster till Johan
HI:s mor, drottning Margareta (Leijonhufvud).
Giftermålet betraktades av konungens syskon
som en mesallians och skärpte kraftigt motsätt-
— 1211 —
— 1212 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
