Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnera - Gunnersen, Birger - Gunnerus, Johan Ernst - Gunnilbo - Gunnlod - Gunnlög Ormstungas saga - Gunnyväxten, juteväxten - Gunst, Pieter van - Gunrum - Gunter, Edmund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNTER
örter med obetydlig luftstam, från några cm.
till 2 m. långa blad med breda,
hjärtlika—njurlika, oftast flikade bladskivor och talrika, små,
i oftast kolvlika blomställningar ordnade
blommor. G. chile’nsis (G. scabra) från Peru och
Chile odlas icke sällan ss. en ståtlig bladväxt i
parker och större trädgårdar. A.V-e.
Gunnersen, Birger, ärkebiskop av Lund,
se Birger Gunnersen.
Gunne’rus, Johan Ernst, norsk teolog,
botanist och zoolog (1718—73), präst i
Herlufs-holm 1754,
kommuni-tetspräst i
Köpenhamn 1755, biskop i
Trondhjem 1758,
stiftade där 1760 jämte
Suhm och Schöning
Kongl. norske
viden-skabers selskab och
ivrade för inrättandet
av ett norskt univ.
Som botanist ägnade
sig G. åt Norges då
föga kända flora och
undersökte under
sina visitationsresoi Trondhjems stift, som då
innefattade även Nordland och Finnmarken. I
sitt klassiska verk ”Flora norvegica” (2 bd,
1766—72) beskrev han 1,118 arter, deras
utbredning samt ekonomiska och medicinska
användning. Som zoolog har G. behandlat Norges
hajar, småkräftor och koraller. O.Gz.
Gunnilbo, s:n i Skinnskattebergs hd, n.v.
Västmanlands län; 227,19 kvkm., därav 205,86
land; 1,149 inv. (1931; 6 inv. pr kvkm.); 11,76
kvkm. åker (1927; 5,7% av landarealen), 151,54
kvkm. skogsmark. Bruksegendom: Ferna (se
d.o.). — Pastorat i Köpings kontrakt, Västerås
stift. J.C.
Gunnlod (isl. Gunnloö), nord, myt., dotter till
jätten Suttung, vilken genom förlikning med
dvärgarna Fjalar och Galar kommit i
besittning av det dyrbara skaldemjödet (se K v
a-s i r), som han satte G. att vakta. Med allsköns
list lyckades det Oden att vinna tillträde till
henne, förvärva hennes gunst och få tillfälle
att dricka ut mjödet i de tre kar, där det
förvarades. Han flydde därifrån i örnhamn men
förföljdes av Suttung, som också förvandlat sig
till en örn. Då asarna sågo Oden komma
flygande, satte de ut sina kar på gården. Kommen
innanför Asgård, spydde han ut mjödet i karen.
Men en del därav råkade gå från honom på
annat -ätt; av detta fick vem som ville taga.
Oden gav Suttungs mjöd till alla goda skalder,
men till de sämsta det, som fallit ned i
smutsen. Sagomotivet har använts i Stagnelius’ dikt
”Gunlög”. E.H.
Gunnlög Ormstungas saga (isl. Gunnlaugs
saga Ormstungu), en kort, men typisk och i sin
ädla enkelhet utmärkt isländsk saga från
Bor-garfjordstrakten. Huvudpersonen är skalden
Gunnlög Ormstunga (f. o. 980), en stor
och stark man, ärelysten, förvägen och häftig
med skarp tunga, varav tillnamnet. På gr. av
en meningsbrytning med fadern Illuge svarte
lämnade han vid 12 års ålder hemmet och
begav sig till Torsten Egilsson på Borg, där han
blev bjuden att kvarstanna. G. och Torstens
dotter Helga, vida berömd för sin skönhet,
fattade snart tycke för varandra. Vid 18 års ålder
ville G. begiva sig utomlands men begärde
dessförinnan Helga till äkta. Hans fästekvinna blev
hon dock icke, men väl löfteskvinna. Hon
skulle vänta på G. tre år, men om han inom
den tiden ej komme tillbaka, vore hon och
hennes fader lösta från alla förpliktelser. G.
reste nu vida omkring och kom slutl. till konung
Olof Skötkonung i Sverige. Här träffade han
samman med sin landsman, skalden Hrafn
Onundarson. Till en början voro de goda
vänner, men vänskapen höll icke provet, och Hrafn
återvände, fylld av hämndkänslor, till Island.
G:s återresa blev däremot av ogynnsamma
omständigheter försenad, och då han 1005
återkommit, var Helga gift med Hrafn. På alltinget
s.å. utmanade G. sin rival till holmgång, men
striden blev oavgjord, och samma dag förbjöds
på alltinget all dylik strid. De båda fienderna
reste därför till Norge, och där träffades de
1008. Hrafn dödades, men G. själv blev dömd
till döden och avled, 25 år gammal. Helga blev
sedan omgift med en duglig och rik man,
Torkel, men hon kunde aldrig glömma G. Det var
hennes största glädje att breda ut för sig den
kappa, hon fått av G., och att sedan sitta långa
stunder och betrakta den. När hon en gång
blev sjuk, lutade hon sitt huvud i sin
husbondes knä och lät sända efter kappan. Hon såg
en stund på denna, sjönk tillbaka i sin makes
famn och var då död. — I sagan ingick även
en del av G:s skaldevers. E.H.
Gunnyväxten, juteväxten, se C o r c h o
rus.
Gunst [zö’nst], Pieter van, nederländsk
kopparstickare (1659—1724), verksam i
Amsterdam, anslöt sig till Drevets stil och utförde
utom ett par serier över mytologiska och
historiska motiv ett stort antal karaktärsfulla
porträtt, bl.a. helfigursbilder efter van Dyck. G.V.
Gunrum (eng. gunroom, kanonrum),
officers-mäss å sv. örlogsfartyg.
Gunter [gB’nta], Edmund, engelsk mate
matiker (1581—1626), efter studier i Oxford
prof, i astronomi vid Gresham college. G:s
Uppslagsbok. XI. ____ 1217 __
39
— 1218 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
