Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattsvampar, hymenomyceter - Hattula - Hatva (Hahl), Eero - Hatzfeld, Adolphe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HATZFELD
kompakt hyfvävnad bestående fruktkropp (se
d.o.). Den senare består merendels av ett
centralt el. excentriskt, på denna utbrett, oftast
skivformigt parti, vilket på bestämda delar av
ytan är beklätt med ett sporbildande lager,
hy-menium, bestående av klubblika basidier (se
d.o.), var och en bildande sporer, i regel 4 till
antalet, vilka vid mognaden avkastas på gr.
av saftspänningen i basidierna, och dessutom
av sterila hyfelement, ss. parafyser (se do.),
vilka likna basidierna, och cystider (se d.o.),
som äro längre än basidierna och genom
innehåll och utbildning i övrigt skilja sig från
dessa. Hos fam. Exobasidia’ceæ och
Hypoch-na’ceæ sitta basidierna direkt på myceliet utan
att sammansluta sig till något hymenium, och
hos Thelephora’ceæ utgår hymeniet direkt från
myceliet. Hos de med fruktkropp försedda h.
är denna på tidigt stadium till formen rundad
el. ägglik och omslutes av ett hölje (yttre hylle),
vilket senare spränges och i flera fall
kvar-sitter ss. rester å den utbildade h., t.ex. i form
av fjäll el. vårtor på hattens yta och ss.
fjällkransar, slida el. dyl. å fotens nedre del
(flugsvampar m.fl.). Ett inre hylle skyddar hos
vissa h. hymeniet; då detta lossnar, bli delar
av detsamma kvarsittande ss. en ring på foten
(champinjoner, fjällskivlingar, flugsvampar m.
fl.) el. som vävnadsrester i hattens kant
(spin-delskivlingar). — De flesta h. äro saprofyter,
några parasiter och kunna, särsk. hos
skogsträd, åstadkomma stora skador
(honungsskiv-ling, tickor m.fl.). En del h. förorsaka
myko-rhizabildningar hos träden. Till h. höra flertalet
ätliga svampar. Dessa utmärka sig genom hög
kvävehalt, erinrande om den hos kött och ägg,
men kväverikedomen härrör väsentligen av i
hyfernas cellvägg förekommande kitin, vilket
föga el. icke kan av matsmältningsvätskorna
tillgodogöras. Något större näringsvärde äga h.
icke för människan, men på gr. av sin rika
halt av lukt- el. smakämnen utgöra flera bland
de matdugliga h. eftersökta njutningsmedel
Vissa flugsvampar jämte en del andra h. (flera
riskor och kremlor m.fl.) äro giftiga. I särsk.
hög grad gäller detta om den lömska
flugsvampen, den giftigaste bland alla svampar. — Efter
den hymeniebärande ytans (hymenoforens)
form och utbildning indelas h. i flera fam. De
viktigaste äro Exobasidia’ceæ, Hypochna’ceæ,
vilka sakna sammanhängande hymenium
ävensom fruktkropp, Thelephora’ceæ (slätsvampar),
Clavaria’ceæ (fingersvampar), Hydna’ceæ
(taggsvampar), Poly pora’ceæ (rörsvampar) och
Agarica’ceæ (skivsvampar el. skivlingar). Sistn.
fam. har hymeniet utbildat i form av på kant
ställda skivor (lameller) på hattens undersida
och innefattar flertalet i skog och mark
före
kommande h. Den räknar ett stort antal
släkten, vilka skilja sig från varandra genom
olikheter med hänsyn till hattens form
(trattskiv-lingar, musseroner m.fl.) och konsistens
(riskor, kremlor, brosksvampar, bläcksvampar m
fl.), förekomst el. saknad av ring, mjölksaft
m.m., lamellernas konsistens, vidfästning, form
el. inbördes längd och sporernas färg (vit, röd,
rostbrun, svartaktig o.s.v.). — Litt.: W.
Bü-lovv, ”Svampar” (1916; flera senare uppl.); A
Ricken, ”Die Blätterpilze Deutschlands und der
angrenzenden Länder” (2 bd, 1915). O.Gz.
Hattula, kommun i Tavastehus län, s.v.
Finland; 288,6 kvkm.; 4,921 inv. (1929; 1920 21
svensktalande). H. var mycket tidigt bebott
och nämnes första gången 1318. — Dess gamla
kyrka, en under 1300-talets förra hälft upp-
Hattula kyrka. Interiör se pl. vid art.
Finlands konst.
förd, rektangulär, treskeppig anläggning av
tegel, intar en särställning bland Finlands övriga
medeltida landskyrkor genom det om
nord-tyskt inflytande vittnande byggnadsmaterialet
och den rika yttre arkitektoniska
formbehandlingen med särskilt sockelutdrag, listverk och
stödjepelare. Väggar, pelare och valv äro
smyckade med målningar av primitiv typ från
1510-talet, vilka erinra om sv. förebilder. Även
de yttre väggarna uppvisa spår av
figurmålningar. Den nya kyrkan är uppförd 1848—57.
I socknen ha fynd från senare järnåldern blivit
gjorda. — Litt.: J. K. Rinne & K. K.
Meinan-der, ”Finlands kyrkor,” 1 (1912). O.P.;B.H-e.
Hatva (urspr. Hahl), Eero Viljam, finsk
jordbruksexpert och politiker (f. 1872), under
flera år led. av enkammaren (agrarpartiet),
biträdande jordbruksminister 1919—21,
kommunikationsminister 1924, överdirektör och
chef för kolonisationsstyrelsen sedan 1926. Th.
Hatzfeld [atsfä’It], A d o 1 p h e, fransk
filosof och litteraturhistoriker (1824—1900). H
— 757 —
— 758 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
