Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heiberg, 2. Johan Ludvig (författare) - Heiberg, 3. Johanne Louise - Heiberg, 4. Peter Andreas Christian (botanist) - Heiberg, 5. Johan Ludvig (filolog)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEIBERG
epok i det danska lustspelets historia. 1827 ff.
utgav han ”Den flyvende Post”, där bl.a. H:s
epokgörande kritiska artiklar sågo ljuset. En
verklig renässans för det romantiska dramat
åstadkom han med ”Elverhöi”, det oftast
uppförda danska skådespelet, och ”Prindsesse
Isabella”. Intill 1840 var H. obetingat den
dominerande gestalten i Köpenhamns intellektuella
liv, icke minst genom sina kritiska avh. I
dessa, som inleddes redan 1826 med ”Om
Vau-devillen”, genomför han ett strängt tekniskt
bedömande av samtidens diktverk, utvecklar
ett estetiskt system på hegeliansk basis och
kämpar för en modern och nationell smak
(”poetisk realism”). Av hans produktion från
1830-talet böra framhållas sagokomedien
”Al-ferne” och det spekulativa dramat ”Fata
Mor-gana”. Festspelet ”Syvsoverdag” och ”Nye
Digte 1841” vittna om en ytterligare
utveckling. H., som ännu i ”Om Philosophiens
Be-tydning for den nærværende Tid” (1833)
anslutit sig närmast till den hegelska vänstern
och bekänt sig till en djärv panteism, närmar
sig nu kristendomen och förkunnar i ”En Sjæl
efter Döden”, ”De Nygifte”, ”Protestantismen
i Naturen” etc. en allt mer och mer
världsföraktande platonism. På 1840-talet tar han
närmast parti mot det litterära borgerskapet, som
är föremål för hans satir i diktsaml.
”Danmark” (1842), den aristofaniska komedien
”Nöddeknækkerne” (1845) och lustspelet
”Val-gerda” (1847). Även hans astronomiska
årsbok ”Urania” och tidskr. ”Intelligensblade”
kämpa mot publikens realism och ensidiga
politiska intressen och framställa en religiös
per-sonlighetsfilosofi. Under kriget skrev han
friska patriotiska dikter (”Gadeviser”), och
efter den fria författningens införande blev H.,
som länge varit knuten till Det kongelige
Teater som bearbetare, översättare och censor, dess
enväldige chef (1849—56). Det var år fulla av
motgångar och ändande med bitter besvikelse.
Sina sista år sysslade H. mest med optiska och
akustiska monografier. — H:s inflytande på
danskt, särsk. köpenhamnskt tankeliv har varit
utomordentligt stort; han var under årtionden
en smakens diktator, och en hel diktarskola
växte upp i hans spår. — ”Breve fra og til
J. L. H.” utgåvos 1862. P.R-w.
3) Johanne Louise H., f. Pätges, den
föregåendes hustru, skådespelerska (1812—90).
H:s föräldrar voro inflyttade tyskar, modern
av judisk börd. I deras marknadstält på
Dyre-havsbakken dansade H. som barn, var 1821—
26 elev vid Det kongelige Teaters balett och
1826 -29 vid dess dramatiska skola, spelade
från 1823 barnroller och var 1829—56 och
1859 -64 anställd vid Det kongelige Teater
samt 1867—74 instruktris vid dess talscen. H.
var sin epoks stora skådespelerska på dansk
scen. I skådespelet
var hon en
lidelsefull anhängare av
den romantiska
skolan, vars stil hon
uppbar med plastisk
och deklamatorisk
glans, i komedien
och vådevillen lät
hon sitt kvicka
huvud och sitt sunda
verklighetssinne
bryta igenom all
förkonstling och segra
med naturens egna vapen. Bland hennes roller
märkas Julia i ”Romeo och Julia”, Ofelia i
”Hamlet”, Lady Macbeth i ”Macbeth” och Maria
Stuart. H. var sedan 1831 g.m. H.2) och
fyllde på ett lysande sätt sin plats som värdinna
i det hem, som under nära tre årtionden var
medelpunkten för det konstnärliga,
vetenskapliga och litterära Köpenhamn. H. skrev 1848
den sedan 1855 även i Sverige populära
vådevillen ”En Söndag paa Amager” och utgav 1882
en bok om svärföräldrarna ”Peter Andreas H.
og Thomasine Gyllembourg”. Postumt
utkom-mo hennes memoarer ”Et Liv, gjenoplevet i
Erindringen” (4 bd, 1891—92), där en viss
självöverskattning emellertid kommit henne
att se mindre klart. Biografi av R. Neiiendam
(1917). G.K-g.
4) Peter Andreas Christian H.,
dansk botanist (1837—75), fil. d:r 1863, docent
i Köpenhamn, red. för ”Botanisk Tidsskr.”
1866—68, har utg. en kritisk översikt över
danska diatoméer (h. 1—2, 1863) samt
morfologiska, historiskt botaniska och
populärvetenskapliga arbeten. O.Gz.
5) Johan Ludvig H., brorsons sonson
till H.l), filolog (1854—1928), D:r phil. 1879
(”Quæstiones
Archi-medeæ”), prof, i
klassisk filologi vid
Köpenhamns univ. 1895.
Grundläggande äro
H:s textuppl. av
grekiska matematiker
(bl.a. Arkimedes, 3
bd, 1880—81,
Eukli-des, 8 bd, 1883—
1916, Apollonios, 2
bd, 1891—93,
Ptole-maios, 2 bd, 1898—
1907), där han på
ett lyckligt sätt förenar matematisk skolning
med filologisk kritik. Bland H:s skrifter mär-
— 911 —
— 912 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
