Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Henrik IV (konung av Frankrike) - 5. Henrik (fransk tronpretendent, greve av Chambord) - 6. Henrik av Orléans (hertig av Aumale) - 7. Henrik (prins av Orléans) - 1. Henrik (Henri) I (konung av Haïti) - 1. Henrik (Järn-Henrik, greve av Holstein)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRIK
Porbus: Henrik IV av Frankrike.
gällande. Efter mordet på Guiserna 1588
erkände visserligen Henrik III H. som sin
arvinge, men blott få franska katoliker
hyllade vid dennes död 1589 H. Flera segrar,
den mest berömda vid Ivry 1590, bragte
visserligen H. stor berömmelse men förde
honom knappast närmare målet, och Filip II :s
inblandning hotade att göra Frankrike till en
spansk vasallstat. För att hindra detta
övergick H. 1593 till katolicismen, alla utom de
mest fanatiska katolikerna hyllade honom,
genom nantesiska ediktet (se d.o.) gjorde H. slut
på religionsstriderna och gav hugenotterna en
Fr. Hogenberg: Ravaillac mördar Henrik IV
14/s 1610. Kopparstick.
tryggad ställning. Freden med Spanien i
Ver-vins 1598 återställde även det yttre lugnet. H:s
strävan gick nu ut på att åter höja den genom
de långvariga inbördes striderna djupt
sjunkna kungliga myndigheten, att skänka landet
ordning och lugn, att återupprätta de
fullständigt förstörda finanserna, att främja
näringslivet och så sätta Frankrike i stånd att åter
spela en roll i Europa. Med bistånd av en
rad framstående medhjälpare, främst S»illy,
uträttade H. också stora ting, om än hans
regering blev för kort för att för framtiden
säkerställa hans verk. H:s yttre politik
åsyftade målmedvetet att undergräva huset
Habs-burgs ledande ställning i Europa, men djupt
medveten om Frankrikes militära
underlägsenhet undvek H. öppen strid, ända tills 1609
frågan om jülichska arvet tycktes göra en
sådan oundviklig. Just som H. skulle öppna
fälttåget, föll han för Ravaillacs dolk. — H.
är otvivelaktigt en av Frankrikes främsta
re-genter, om han än stundom, framför allt i
fransk historieskrivning, blivit väl mycket
idealiserad. Som statsman var han slug och
beräknande, som krigare kanske mer utmärkt
genom tapperhet än genom fältherrebegåvning.
H. skilde sig från sin först gemål och äktade
1600 Maria av Medici, med vilken han hade
5 barn, sönerna Ludvig (XIII) och Gaston av
Orléans samt 3 döttrar. Med sina talrika
älskarinnor, bland vilka särsk. märkas Gabrielle
d’Estrées och Henriette d’Entragues, hade han
dessutom flera barn. — Litt.: P. de Vaisnière,
”H.IV” (1928); R. Sjöberg, ”En
levnadskonstnär på tronen” (1930; ytlig och otillförlitlig).
P.S.
5) H., tronpretendent under namnet H. V
(1820—83), greve av Ch a mbord (se d.o.).
6) H. av Orléans (1822—97), hertig
av Aumale (se d.o.).
7) H., prins av Orléans, forskningsresande
(1867—1901), son till hertig Robert av
Char-tres och sonsons son till konung Ludvig Filip
av Frankrike. H. företog 1889—90 med G.
Bon-valot en exp. från Turkestan genom Tibet till
Indokina, reste 1892 från Annam över
Luang-Prabang till Siam och 1894 tvärs över
Madagaskar. Under en exp. 1895 från Tongking
genom s. Kina och Burma till Bengaliska viken
upptäcktes Irawadis källor. 1897—98 reste han
i Abessinien. Under en exp. för att utforska
området innanför Laos dog H. 1901 i Saigon.
G.N.
Haiti. 1) H. (Henri) I, konung, se H.
Christophe.
H o 1 s t e i n. 1). H. (J ä r n-H e n r i k) (1320
—o. 1390), jämte brodern Claus greve av
Hol-stein och arvtagare till rättigheterna till Schles-
— 1077 —
— 1078 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
