Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hérault - Hérault de Séchelles, Marie Jean - Herba - Herbarium - Herbart, Johann Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÉRAULT DE SÉCHELLES
betesmark 1,104,6 kvkm., skog 849,4 kvkm.
Beträffande vinodling är H. Frankrikes viktigaste
dep. Vinbergen upptaga 1,857,96 kvkm., och
vinproduktionen är 8,74 mill. hl. (1930).
Stenkol och beauxit brytas; salt utvinnes ur
strandsjöarna. O.P
2) Flod i s. Frankrike, 197 km. lång,
upprinner på Mount Aigoual i Cevennerna, flyter i
s.s.v. riktning och mynnar i Medelhavet, s. om
staden Agde. O.P.
Hérault de Séchelles [erå’ da seja’l],
Marie Jean, fransk
revolutionspoliti-ker (1759—94), anslöt sig, anställd vid
Paris’ parlament, 1789 till revolutionen och
invaldes s.å. i nationalförsamlingen, där han
slöt sig till vänstern, 1792 i konventet. I
dess arbete spelade H. — elegant talare och
skribent — särsk. en roll vid utformandet av
1793 års författning. Det var han, som under
loppet av några dagar utarbetade det projekt,
som i huvudsak antogs. 1793 medl. av
välfärdsutskottet, slöt sig H. till Danton, delade
17/s 1794 dennes öde och avrättades. B.
Herba, benämning på ss. droger använda
ovanjordiska örtartade växtdelar (stjälkar med
blad och blommor) i torkad form. I sv.
farma-kopén äro följ, upptagna: h. absi’nthii, malört,
h. ca’rdui benedi’cti, kardebenedikt, h. lobe’liæ,
lobeliaört, h. poly’galæ, jungfrulin, h. thymi
serpy’lli, backtimjan, h. thymi vulga’ris,
timjan. J.H.
Herba’rium (av senlat. herba’rium, bok om
växter, till herba, ört), samling av pressade
växter, förr även kallad hortus siccus el.
herbarium vivum, till skillnad från herbarius el.
h., varmed man betecknade en samling
växtav-bildningar. I ett h. är växtexemplaren i regel
uppfästa å pappersark, i äldre samlingar
genom fastklistrande av deras ena sida, i
moderna genom smala pappersremsor. Konsten
att medelst pressning konservera växter
härrör från Luca Ghini (se denne). Nordens äldsta
h. (från 1610) förvaras på Lunds botaniska
inst. Jfr Exsickatverk. O.Gz.
Herbart, Johann Friedrich, tysk
filosof och pedagog (1776—1841), f. i Oldenburg.
Sin första filosofiska undervisning erhöll han
på grundval av Christian Wolffs system, varav
ock spår förmärkas särsk. i den kategoriala
strukturen i H:s metafysiska lärobyggnad,
fullständigast framställd i ”Allgemeine
Metaphy-sik” (1828). Ss. kunskapsteoretiker har H.
otvivelaktigt tagit det djupaste intrycket av
Kant, vars forna lärostol han som ord. prof,
kom att intaga i Königsberg 1809. Här verkade
han till 1833, då han blev prof, i Göttingen,
där han avled. I likhet med Kant betraktar H.
den för våra sinnen givna världen ss. en före-
teelse el. ett fenomen av tingen, sådana de
äro i och för sig. Men medan Kant fattade
”tingen i sig” ss.
otillgängliga för vår
kunskap, anser H., att vi
kunna känna dem ss.
en mångfald av
sinsemellan helt
oberoende, i och för sig
rela-tionslösa verkligheter, av H. betecknade
med termen realia.
Relationer existera
enl. H. ej mellan
realia ss. sådana utan
äro blott tillfälliga
betraktelsesätt (”zufällige Ansichten”) i och
för vårt medvetande. Varje reale har en
egenartad egenskap el. kvalitet och är absolut
odelbart liksom Demokrits atomer och Leibniz’
monader. I själva verket torde Leibniz’
monadlära ha starkt påverkat H., även om han ej i
likhet med Leibniz fattar sina realia ss.
psykiska verkligheter i och för sig. Under vissa
förhållanden kunna de dock äga psykisk
kvalitet, ss. fallet är med det reale, som utgör vår
själ. Varje livsyttring hos denna består i en
akt av självhävdelse gentemot de störande
inverkningar, som kroppens och närmast
hjärnans realia utöva på densamma. — H:s
psykologiska huvudarbete är ”Psychologie als
Wis-senschaft” (1828—29). Enl. den ståndpunkt,
som här och i andra psykologiska verk av H.
utvecklas, äro föreställningarna el. p e r c e
p-t i on er na de psykiska
elementarfunktioner-na och såväl vårt känslo- som viljeliv återföras
av H. till föreställningsprocesser. Vad som man
inom psykologien betecknat som
själsförmö-genheter, är för H. intet annat än ord,
terminologiska synpunkter, under vilka man
sammanfattat företeelserna. I de gamla
själsför-mögenheternas ställe vill H. sätta vad man
kallar en psykisk ”statik och mekanik”, där
de särsk. själsyttringarna te sig som vissa
rörelselägen hos psykiska smådelar så att säga,
näml, föreställningarna. Föreställningarnas me
kaniska samspel kan i vissa fall leda till ett
fullst. hämningsförhållande dem emellan, så
att de helt och hållet nedsjunka under
medvetenhetens nivå el. tröskel (”Schwelle des
Be-wusstseins”). Men i detta bundna el. latenta
tillstånd äga de en viss energi att likt elastiska
fjädrar åter stiga över tröskeln, då de hämmande
faktorerna giva efter. — Då en ny
varsebliv-ning el. perception möter vårt själsliv,
framkallar den en reaktion i dess komplex av
föreställningar el., som H. säger,
föreställ-n i n gs ma s s o r, varvid de äldre
föreställ
— 1111 —
— 1112 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
