Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hyaderna - Hyæna, Hyænidæ - Hyænodontidæ - Hyakinthia - Hyakinthos - Hyalin - Hyalit - Hyalofan - Hyalomelan - Hüan-tsang (Hiuen-tsang, Hsüan-tsang) - Hüan-tung (Hsüan-tung) - Hyas - Hybbinette, Samuel - Hybernia - Hybla - Hübner, Johann - Hübner, Julius - Hübner, Emil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÜBNER
#2, y, J, e ) bilda ett lätt igenkännligt V. Med
undantag av a (Aldebaran) röra sig dessa
stjärnor, jämte ett stort antal ljussvagare, med
samma hastighet (ung. 40 km/sek.) parallellt i
rymden och bilda tillsamman en vidsträckt
öppen stjärnhop, vars avstånd från jorden är o.
130 ljusår. M-t.
2) Grek, myt., döttrar till Atlas, systrar till
Plejaderna (se d.o.), togo i sorg över sin broder
Hyas’ död sitt eget liv och försattes därefter
bland stjärnorna. Även andra sagor funnos om
H. W.N.
Hyæ’na, Hyæ’nidæ, zool., se Hyenor.
Hyænodo’ntidæ, en fam. primitiva rovdjur
av gruppen Pseudocre’odi bland creodonterna
(se d.o.), hos vilken 2:a äkta kindtanden i
överkäken och 3:e i underkäken utbildats till
rovtänder. Fam., som uppträdde under eocen
och dog ut under miocen, omfattade
huvudsaki. rävstora, grovt byggda, men för snabbt
lopp anpassade former. Pte’rodon från
Nordamerikas, Mellaneuropas och Egyptens oligocen
var dock av ett lejons storlek. Representanterna
för släktet Apte’rodon levde i vatten. H.B-n.
HyakFnthia, se Hyakinthos.
Hyaki’nthos, grek, myt., skön spartansk
kungason, älskades av Apollon och Zefyros,
vilken sistn., då H. och Apollon roade sig med
diskuskastning, av svartsjuka lät en vindstöt
driva den av Apollon slungade kastskivan mot
H:s? huvud. Ur den sålunda dödade ynglingens
blod uppspirade den efter H. benämnda
blomman, på vars kronblad man trodde sig läsa
den sörjande Apollons klagorop Ai, Ai. H. är
enl. namnets vittnesbörd en förgrekisk gud,
undanträngd av Apollon, som övertagit hans
i Ämyklai (se d.o.) firade fest Hyakinthia.
H.Sj.
Hyali’n (till grek. hy’alos, glas) säges en
vävnad vara, när den morfologiskt har ett
gla-sigt, halvgenomskinligt, strukturlöst utseende,
t.ex. hyalint brosk (se d.o.). Även
strukturerad vävnad kan hyaliniseras, t.ex. bindväv, och
vissa sekretionsprodukter kunna taga hyalint
utseende. T.H-n.
HyalFt, miner., en vattenklar och
glasglän-sande varietet av opal (se d.o.), som bildar
druvformiga skorpor och överdrag; har
obetydlig användning som ädelsten. K.A.G.
Hyalofa’n, miner., seFältspatgruppen.
Hyalomela’n, geol., en slags basalt (se d.o.).
Hüan-tsang [^yan-], (H i u e n-t s a n g,
H s ü a n-t s a n g), kinesisk munk, pilgrim,
reseskildrare (602—664), företog 629—645 en
vallfart genom hjärtat av Asien till Indien och
hemförde 647 heliga skrifter, många
gudabilder och målningar och 150 reliker. Hans
utförliga reseskildring ”Si yü-ki” (kommenterade
övers, till franska av S. Julien och till engelska
av T. Watters) är en huvudkälla för
Central-asiens och Indiens äldre historia och har varit
en viktig ledtråd vid senaste årtiondenas
forskningar i Centralasien. H. gjorde en mängd
förstklassiska övers, av sanskrittexter till
kinesiska. B.K.
Hüan-tung [zyan-] (H s ü a n-t u n g), Kinas
siste kejsare 1906—12, har 1932 under sitt
personnamn Pu-i (”Henry Pu-yi”) blivit
statsöverhuvud i Manchukuo, det av Japan
grundade nya riket i Manchuriet. B.K.
Hyas, krabbsläkte av fam. Ma’jidæ, med
trekantigt, välvt huvudbröst och långa gångben.
H. omfattar ganska stora arter, som gå
långsamt och ofta maskera sig genom att på
ryggen låta svampar, polyper, sjöpungar el. andra
föremål taga fäste. H. förekommer i n.
Europas hav; 2 arter, som av Bohusläns fiskare
kallas ”hövre”, finnas vid vår västkust. O.C-n.
Hybbinette [-nä’t], Oscar Samuel, läkare
(f. 31/i 1876), med. lic. 1904, blev efter lasaretts
och privatpraktik i kirurgi 1922 överläkare vid
Sabbatsbergs sjukhus kirurgiska avd. H. är en
uppskattad, skicklig kirurg och ävenledes känd
som en ypperlig sångare (tenor); har ss. sådan
bl.a. deltagit i studentsångarturnéer och
väl-görenhetskonserter. Å.Ch.
Hybe’rnia, fjärilsläkte, se Lindmätare.
Hybla, namn på forntida grekiska städer på
Sicilien: 1) H. G e 1 e a t i s, även kallat Lilla
H., vid Aetna (nuv. Paterno), berömt genom
sin Apollonhelgedom; 2) ”Stora H.”,
mega-risk koloni, även kallat Megara Hyblæa, enl.
somliga vid nuv. Melilli n. om Syrakusa, enl.
andra betvivlas dess existens. H. var säte för
den sikuliske kungen Hyblon; 3) H. Her æa i
Siciliens s.ö. del. N.V.
Hübner [hy’p-], J o h a n n, tysk skolman
(1668—1731), rektor vid gymnasiet i Merseburg
1694, i Hamburg 1711, inlade stora förtjänster
bl.a. om geografiundervisningen (”Kurze Fragen
aus der alten und neuen Geographie”, 1693^
talrika senare uppl.). Mycket använda blev
o-också hans ”Zweimal 52 auserlesene biblische
Historien” (1714). W.N.
Hübner [hy’p-], Julius, tysk målare
(1806-—82), elev av Schadow, 1839 prof, i Dresden.
H. var en av Düsseldorfskolans bärande
krafter, i sht beundrad för sina romantiska, starkt
litterära historieskildringar. I motsats till dessa
karakteriseras hans porträtt av en frisk realism.
G.S.
Hübner [hy’p-], Emil, tysk filolog (1834—
1901), prof, i Berlin 1863, framstående
epigra-fiker (”Exempla scripturæ epigraphicæ latinæ”,
1885, ”Römische Epigraphik”, 1888). H.
redige
— 541 —
— 542 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
