Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacobi, Friedrich Heinrich - Jacobi, Moritz Hermann von - Jacobi, Karl Gustav Jakob - Jacobi, Hermann - Jacobowsky, Bernhard - Jacobs, Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JACOBS
Kant antager han principiella gränser för
för-ståndskunskapen men betonar, att begreppet
”das Ding an sich”
utgör ett
motsägelsefullt men tillika
oundvikligt element i
den kantska
filosofien. Realiteten i sig
är föremål för tro,
icke för bevis; utan
ett dylikt troselement
finns det emellertid
ej någon
meningsfylld kunskap. Denna
”tro” är icke
väsenskild från den
reli
giösa, från tron på en personlig Gud och på
den sedliga friheten. Här tager alltså J.
avgjort ställning till förmån för en kristlig teism
(se d.o.). Ställer man sig icke på denna teisms
ståndpunkt, återstår blott en annan konsekvent
världsuppfattning, en annan tro:
determinismens och panteismens, d.v.s. Spinozas lära. Om
han än förkastar Spinoza, har dock J. som en
av de första åter hänvisat på dennes betydelse.
J:s förnämsta arbeten äro: ”David Hume über
den Glauben oder Idealismus und Realismus”
(1787), ”Sendschreiben an Fichte” (1799), ”Über
das Unternehmen des Kriticismus, die Vernuft
zu Verstande zu bringen” (1802) och ”Von den
götllichen Dingen” (1811; mot Schellings
pan-teism). E.v.A.
Jacobi [-kä’bi], Moritz Hermann von,
tysk fysiker (1801—74), prof, i Dorpat 1835,
i Petersburg 1837. J. började 1836 praktiskt
genomföra galvanoplastiken och sysslade även
med försök att tekniskt utnyttja elektriciteten
som drivkraft och som värmekälla. Ett
förslag av J. att som enhet för motstånd
använda motstånd hos en koppartråd, 1 m. lång
och med arean 1 kvmm., visade sig mindre
lämpligt på gr. av det starka inflytande, även
mycket små föroreningar hade på trådens
motstånd. A.B.L.
Jacobi [-kä’bi],
Karl Gustav
Jakob, tysk-judisk
matematiker (1804—
51), 1829—42 prof, i
Königsberg, fick 1842
av hälsoskäl avsked
med pension och
bodde sedan
mestadels i Berlin. J:s
strävanden voro i
mångt och mycket
desamma som N. H.
Abels. Samtidigt med
denne upptäckte J. de elliptiska
funktionerna (se d.o.) genom inversion av de elliptiska
integralerna. J. införde härvid de intressanta
Ø-funktionerna, som även ha användning på
andra håll. Även beträffande de allmänna
Abelska funktionerna och integralerna har J.
gjort betydande insatser. Bland hans övriga
resultat märkas funktionaldeterminanter (se
Determinant). Om en dylik blir = 0, har
detta en liknande betydelse för ekvationer
med 2 el. flera obekanta, som diskriminanlens
(se d.o.) försvinnande har för ekvation med
1 obekant. Liksom Abel hävdade J. i
opposition mot Fournier o.a. ledande forskare, att
matematiken har intresse i och för sig,
oberoende av dess tillämpning i det mänskliga
livet. J:s samlade arbeten utgåvos i Berlin
1881—91 (7 bd jämte suppl.); biogr. av L.
Königsberger (1904). H.D.
Jacobi [-kå’bi], Hermann Georg, tysk
in-dolog (f. 1850), 1876 prof, i München, 1885 i
Kiel, 1889 i Bonn; bereste 1873—74 och 1920—
21 Indien. J. är en av indologiens förnämsta
företrädare. Främst står hans alstring på den
indiska epikens (”Das Ramayana”, 1893, ”Das
Mahabharata”, 1903), medelindiskans och den
indiska tideräkningens och kronologiens
områden; särsk. märkas de uppsatser i
”Fest-gruss an Roth” (1893) och ”Zeitschrift der
deutschen morgenländischen Gesellschaft”, i
vilka han framställt sin starkt omdebatterade
teori om Rigvedas höga ålder. Betydande är
även arbetet ”Compositum und Nebensatz”
(1897). C.F.
Jacobowsky, Jacob Bernhard, psykiater
(f. ®/n 1893), med. d:r 1929, överläkare vid V.
Marks sjukhus i Örebro 1931, prof, i Uppsala
och överläkare vid Ulleråkers sjukhus 1932.
J:s vetenskapliga arbete har framförallt
varit inriktat på experimentella
undersökningar ang. kroppsliga företeelser vid olika
psykiska sjukdomstillstånd. I sin gradualavh.,
”Liquorstudien bei progressiver Paralyse mit
besonderer Berücksichtigung der
Veränderung-en während der Impfmalaria”, vilken
grundar sig på omfattande serologiska och kemiska
undersökningar, har han påvisat prognostiskt
betydelsefulla förändringar i ryggmärgsvätskan
vid malariabehandling av paralysi. — J.
medarbetar under sign. J.B.J. i ”Svensk
uppslagsbok”. T.V.Sn.
Jacobs [jä’kåps], Christian Friedrich
Wilhelm, tysk filolog (1764—1847),
gymnasiallärare 1785—1810, därefter överbibliotekarie i
Gotha, har utg. utmärkta uppl. av Achilles
Ta-tius (2 bd, 1821) och ”Anthologia græca” (13
bd, 1794—1814), därjämte övers, av bl.a.
He-liodoros (3 bd, 1837) samt läroböcker. J:s’
— 229 —
— 230 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
