Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesus Kristus - Miljö - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JESUS KRISTUS
talrika större städerna) och samariter (i
landskapet Samarien). Stämningen bland judarna
gentemot hedningar och samariter var mycket
bitter och färgad av religiös fanatism, likaså
gentemot romarna och Herodes. I folket levde
sedan den syriska förföljelsen och
Mackabéer-tiden en messiansk revolutionsanda, som hade
sin huvudhärd i Galiléen (”seloterna”, se d.o.)
och bröt fram i ständiga uppror. — Ledande
inom det religiösa livet var den stränga
lag-fromheten, representerad av fariséernas (se d.
o.) orden och dess teologer (”skriftlärda”). Det
högre prästerskapet i Jerusalem och den
borgerliga aristokratin där med deras anhängare
(”sadducéerna”, se d.o.; i Galiléen
”herodia-nerna”) bildade det ledande politiska skiktet,
häftigt bekämpat av fariséerna; dess
huvudintresse var att undvika alla konflikter med
romarna. Spridda omkr. i hela landet funnos
religiösa konventiklar, sekter och ordnar, vilka
förete en bild av stark religionsblandning. Bäst
känna vi esséerna (se d.o.); dessutom skymta
olika ”döpar”-sekter, där religiösa reningar
spelade en viktig roll. Det messianska
framtidshoppet levde i förandligad form i vissa
folkliga kretsar, där biblicism och
apokalyp-tiska tankar (se A p o k a 1 y p t i k) förenade sig
till en pietistisk, ovärldslig fromhet, som
vinnläde sig om ödmjuk och tålig förbidan av
frälsningen från Satans välde och
världsmakterna (”de små” el. ”ringa”, ”de stilla i
landet”). Från denna miljö utgick J. Ett starkt
intryck på folket gjorde en profetisk gestalt,
Johannes ”Döparen” (se denne), som
förkunnade domens närhet och predikade bot och
bättring. — Massornas betryckta sociala och
politiska läge, den brinnande religiösa
fanatismen, den bittra fiendskapen mellan judar,
hedningar och samariter, de skarpa
motsättningarna mellan de olika judiska partierna skapade
en ständig krissituation, som till slut urladdade
sig i det stora upproret på 60-taIet och
utmynnade i Jerusalems förstöring år 70. Jesu öde
framträder, historiskt sett, mot denna bakgrund
som en tragisk nödvändighet.
Historia. J. härstammade från en
hantver-karfamilj i staden Nasaret i s. Galiléen.
Fadern, Josef, som var timmerman och murare,
tycks ha dött tidigt; vid Jesu besök i Nasaret
omnämnas modern Maria (Mirjam) och några
syskon (Jakob, Jose, Juda, Simon samt
systrar). Om Jesu liv före hans offentliga
verksamhet veta vi endast, att han var bland dem, som
underkastade sig Johannes’ botsdop i Jordan.
Han har alltså gripits av Döparens budskap
om den annalkande domen, och allt tyder på
att han själv en tid tillhörde Johannes’
lär-jungakrets. Åtm. fick J. sina första lärjungar
från denne och tycks i början ha predikat och
döpt vid Jordan (Joh. 3:22—25). Men snart
lämnade han dessa öde nejder och började
vandra omkr. som predikant och lärare,
hu-vudsakl. i Galiléen, där trakterna omkr.
Gen-nesarets sjö, i sht städerna Kapernaum,
Bet-saida och Korasin, voro huvudskådeplatsen för
hans verksamhet. Till hans första lärjungar,
brödraparen Simon Petrus—Andreas och
Johannes—Jakob, alla fiskare till yrket, sällade
sig snart andra, som ständigt vandrade med
honom; men dessutom hade han bofasta
anhängare icke blott i Galiléen utan även i
Ju-déen, t.ex. i Betanien nära Jerusalem.
Tidtals lät han sina lärjungar, två och två,
genomströva landet predikande evangelium. J.
förkunnade det kommande Gudsriket och
undervisade i dess rättfärdighet, dels i synagogorna,
dels under öppen himmel, då folkskaran
samlade sig om honom. Hans förkunnelse satte
de breda lagren i Galiléen i stark rörelse;
många trodde, att han var den från dödsriket
återvände Döparen el. en av de stora
profeterna. Därtill bidrog i hög grad, att J. var
omgiven av undrets skimmer: han botade sjuka
och utdrev orena andar ur de besatta endast
med ett ord och ibland med en beröring av
handen. Det berättas även i ett par fall, att
han uppväckte sådana, hos vilka man trodde,
att livet redan hade flytt. — Denna Jesu
verksamhet bland folket i Galiléen tog emellertid
ganska snart slut. Den verkliga, radikala
sinnesändringen, som J. fordrade, uteblev, folket
stannade i slöhet och lättja; vi ha ännu
återgivna hans verop över städerna Kapernaum,
Korasin och Betsaida. Åtskilliga
sammanstötningar hade dessutom ägt rum med
rättrogenhetens och ordningens väktare, de skriftlärda,
vilka ogillade hans uppträdande ss. lärare och
funno hans lagtolkning farlig, hans hållning
till de viktiga sabbats- och reningsbuden
förkastlig. J. å sin sida fällde den skarpaste dom
över sina vedersakare och skaffade sig
därigenom mäktiga ovänner. En fara hotade även
från politiskt håll: Herodes Antipas och hans
anhängare började befara, att J. skulle
framkalla en folkrörelse, och övervägde
lämpligheten av att undanrödja honom liksom kort
förut Johannes. I detta läge avbröt J. sin vistelse
i Galiléen och begav sig med sina lärjungar
till Jerusalem; det var strax före
påskhögtiden. Vägen gick genom Jordansänkan över
Jeriko; från Oljeberget red J. på en åsna in i
Jerusalem, därvid medvetet uppfyllande
profetian (Sak. 9:9), hälsad av pilgrimsskarorna med
entusiastiska hyllningar, I Jerusalem
uppträdde han med den yttersta skärpa mot folkets
andliga ledare och förkunnade Guds dom över
— 439 —
— 440 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
