Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jiu-jitsu - Jiul - Jivaro el. jibaro - Jizera - J.K. - J.N.R.I. - Jo- - J.O. - Joab - Joachim, Joseph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOAB
Jiu-jitsu. Handledsböjning, som bringar
motståndaren att falla.
att motståndaren fälies genom vissa kast, grepp
el. benställningar för att sedan ev. bringas till
förlust av medvetande genom strypgrepp. Även
genom fasthållande under översträckning el.
genom tryck och slag på vissa nerver o.a.
ömtåliga organ, ss. strupe, maggrop, nacke och
njure, kan man göra honom kampoduglig.
Slagen utdelas med handens lillfingerrand, vars
muskelgrupp genom härdning gjorts stenhård
vid kontraktion, så att träffade lemmar
förlamas el. brytas av. Ett fullständigt j.-system
omfattar o. 500 grepp, slag och parader. Det
rent japanska i j. torde vara dels denna
härdning av antithenar, dels ett noggrant urval och
sammanställandet av systemet. Något fysiskt
uppfostringssystem är j. icke, bl.a. därför att
j. för sin tillämpning fordrar en redan utbildad
(tränad) individ. Dessutom blir j., hur den än
utövas, lätt livsfarlig. Kännedomen om dess
metoder kan emellertid vara till god hjälp vid
påtvingat självförsvar. — Litt.: A. Weimark,
”J.” (1922); V. Cronholm, ”J.-tricks” (11 uppl.
1927). O.K-gh.
Jiul, se J i u.
JFvaro el. j i b a r o, en i smärre grupper
splittrad indianstam i Ecuador mellan
Anderna, Rio Napo och Maranon. Deras språk har
ej kunnat sammanföras med andra
språkgruppers. Antalet torde vara o. 20,000. J. äro ännu
till största delen oberoende och föra ständiga
fejder med varandra. Blodshämnden är hos
dem en noga upprätthållen sed, och de äro
huvudjägare, som förstå att avlägsna benen i den
tagna trofén och krympa denna, tills den blott
får storleken av ett äpple (se Huvud jakt).
Huvudjakt idkades även av de andinska
folken. Den har för j. religiöst-magisk betydelse.
Deras andliga kultur är av stort intresse och
har särsk. studerats av prof. R. Karsten. De
äro jordbrukare men hålla numera också svin,
äro beväpnade med lansar och sköldar samt
bebo rymliga bambuhyddor, stundom försedda
med höga vakttorn. Vid jakt användes även
biåsrör. — Litt.: P. Rivet, ”Les indiens
jiba-ros” (i ”L’Anthropologie”, 1907—08); R.
Karsten, ”Blodshämnd, krig och segerfester”
(1920), ”Bland indianer i Ecuadors urskogar”
(1921), ”Huvudjägare och soldyrkare i
Sydamerika” (1929). G.B-r.
Jizera, se I s e r.
J.K., förk. för justitiekanslern.
J.N.R.I., se I.N.R.I.
Jo-, se även D j o-.
J.O., förk. för
justitieombudsmannen.
Joab, Davids fältherre och systerson, en
duglig och hänsynslös man, som ej skydde några
medel att uppnå sin herres och sina egna
syftemål (se A b n e r) (2 Sam. 2—3). I
tronstridigheterna vid Davids död tog J. parti för
Adonia, broder till Salomo, och blev därför
avrättad av denne (1 Kon. 2:28 ff.). G.Bsm.
Joachim [jå’azim], J o s e p h, ungersk
violinvirtuos och tonsättare (1831—1907), lärjunge
Jivaroindianer.
— 457 —
— 458 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
