Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Joniska öarna - Jonisk stil - Jonisk tonart - Jonk - Jonkheer - Jonkvill - Jon Litle - Jón Loptsson - Jonnart, Charles - Jonon - Jonquières, Henri - Jonsberg - Jónsbók - Jonsereds fabrikers a.-b.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JONISK STIL
Levkås (285 kvkm.), Kephallenia (690 kvkm.),
Ithåke (93 kvkm.), Zäkynthos (400 kvkm.) samt
mindre skär och öar. J. äro uppbyggda av de
västligaste, ur havet uppskjutande
parallellkedjorna av Hellenidernas (se Grekland, sp.
832) tertiära veckbergssystem, vilket bildar
Di-naridernas s. forts, och utgör ryggraden i
Balkanhalvöns s.v. delar. De högre delarna av J.
bestå av mesozoiska sand- och kalkstenar, av
vilka de sistn. flerstädes bilda sterila
karst-landskap. På de lägre nivåerna längs kusterna
finnes, ss. på Kérkyra och Kephallenia, ett
backlandskap av yngre näringsrika bergarter
(märglar). Magrast är Ithåke, som är en enda
kalkplatå. J. äro i allm. höga och bergiga.
Kephallenia når 1,620 m., Levkås 1,141 och
Kérkyra 914 m.ö.h. Slätterna mellan bergen
äro nästan helt täckta av oliv-, vin- och korint
-odlingar. På de högre bergen finnas ännu
barrskogar, deras nedre sluttningar äro
däremot klädda av den xerofila mediterrana
vegetationen. Klimatet är milt och fuktigt, och
öarna äro uppskattade som vinterkurorter. J.
indelas i 3 förvaltningsområden (nomoi, se
Grekland, sp. 856). Inv. leva utom av
jordbruk även av fiske och kustfart. J.F.
Vid romarrikets delning 395 tillföllo J.ö.
Bysantinska riket; de voro under senare delen
av medeltiden ett tvistefrö mellan diverse
stater, till dess att Venedig 1401 förvärvade Korfu
och därpå kom i besittning av de andra öarna
(prov. Levante Veneto). 1797 kommo J.ö. till
Frankrike, 1800 blevo de förbundsrepublik
under turkisk överhöghet. 1807 införlivades de
med de franska illyriska provinserna.
Engelsmännen erövrade J.ö. och upprättade en
förbundsrepublik under engelskt skydd 1815. 1864
införlivades de med Grekland. P.Dhl.
Jonisk stil, konsthist., se
Kolonnordning.
Jonisk tonart, se Kyrkotonarter.
Jonk [jånkj, sjöv., se D j o n k.
Jo’nkheer [-hér], titel på holländsk
adelsman. Jfr J u n k e r.
Jonkvill (av fra. Jonquille), växtart, se N a
r-cissläktet.
Jon Litle, dansk storman, se Galen, ätt.
Jön Loptsson, isländsk hövding (1124—97),
var sonson till Sämund frode; hans mor var
oäkta dotter till Magnus Barfot. Från mitten
av 1100-talet bodde J. på gården Oddi, där hans
fosterson Snorre Sturlasson uppfostrades. Då
J. var fint bildad och litterärt intresserad,
fanns där antagl. ett gott bibi. J. var synner
ligen inflytelserik, särsk. på alltinget, och vann
genom klokhet och humanitet allmän aktning.
Till J:s ära är skriven ”Noregs konungatal”.
E.No
Jonnart [zåna’r], Celestin August Charles,
fransk politiker (1857—1927), deputerad 1889
—1914, därefter senator, minister för
offentliga arbeten i Casimir Périers kabinett 1893
—94, generalguvernör i Algeriet 1909—11,
utrikesminister i Briands regering 1913. Som
republikens överkommissarie i Aten 1917
fram-tvang han konung Konstantins tronavsägelse.
1921 blev han fransk ambassadör vid
påvestolen, med vilken sedan 15 år tillbaka de
diplomatiska förbindelserna varit avbrutna, och
lyckades få till stånd ett nytt regi, för
kyrkoordningen i Frankrike. Led. av Franska akad.
1923. G.Lw.
Jono’n, kem., ett terpenartat ämne, som har
samma doft som iron, den luktande principen
i violrot. J. kan syntetiskt framställas genom
kondensation av citral och aceton samt
efterföljande behandling med svavelsyra. Wk.
Jonquières [fåpkiä’ro], Henri Alexander
Antoine de Dompierre de, dansk militär (1816
—79), officer vid art. 1838, major 1863, överste
och chef för art. 1865, generalmajor 1866,
general och generalinspektör för art. 1867 och
för sjöart. 1868. J. deltog i krigen 1848—50
och 1864 samt utmärkte sig särsk. vid
försvaret av Dybböl. Ss. generalinspektör för art.
införde han 1876 9 cm. bakladdningskanoner i
danska armén. E.Bz.
Jonsberg, s:n i östkinds hd, Östergötlands
län, på ö. Vikbolandet; 91,84 kvkm., varav 91,54
land; 1,566 inv. (1932, 17 inv. pr kvkm.); 18,48
kvkm. åker (1927; 20,2 °/o av landarealen), 43,»i
kvkm. skogsmark. Största egendomar:
Brox-vik, J. och Gottenvik. — Pastorat i Vikbolands
kontrakt, Linköpings stift. K.E.B.
Jonsbök [jåu’nsbåuk], isländsk lagbok, som
ännu bildar grundvalen för lagstiftningen på
Island, utarbetades på uppdrag av Magnus
La-gaböter i anslutning till den norska landslagen
för att ersätta ”Järnsida”. Huvudförf. torde
ha varit den isländske lagmannen Jon
Einars-son (d. 1306), som förde den till Island och
efter vilken den fått namn. Under starkt
motstånd, särsk. från kyrkligt håll, antogs J. på
alltinget 1281. J. är bevarad i en stor mängd
handskrifter, de äldsta från 1300-talet; kritisk
uppl. av Ö. Halldorsson 1904. E.No.
Jonsereds fabrikers a.-b., grundat 1872,
aktiekapital 4,056,000 kr., driver i Partilie s:n,
Göteborgs och Bohus län, spinnerier, väverier,
gjuteri och mekanisk verkstad. Årstillverkning c:a
5 mill. kr.; antal arbetare c:a 900. Verkstaden
tillverkar numera endast
träbearbetningsmaski-ner, för vilka firman åtnjuter världsrykte.
Bolaget äger även Jonsereds säteri, vilket
på 1600-talet tillhörde släkten Lillie (af Aspe-
— 551 —
— 552 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
