Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Judisk litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUDISK LITTERATUR
astronomi, hade ivriga utövare. I s. Frankrike
utvecklades en livlig litterär verksamhet av
främst familjerna K i m c h i och T i b b o n,
den sistn. huvudsaki. känd genom övers, av
arabiska verk, den förra berömd för
språkvetenskapliga arbeten. Nordfrankrike har i S c h
e-lo m o ben Jischak, kallad R a s c h i, från
Troyes (d. 1105), frambragt en talmudist av
stora mått. Hans kommentar är fortfarande det
förnämsta hjälpmedlet vid tahnudstudiet. —
Den senare medeltiden visar j.l. en långsam
tillbakagång. Den första tiden upptages av strider
för och emot Maimonides’ skrifter. Hans friare
syn på tingen försvarades av M o s c h e ben
Nachman (Nachmanides, d. 1270) och
Leviben Gerson (Gersonides, död o.
1344), medan ortodoxiens talan fördes av
Schelomo ben Adret (d. 1310). Bekant
som diktare och makäm-förf. är Jehuda a
1-C h a r i z i (början av 1200-talet) från Spanien,
likaså den romerske läkaren och exegeten
T m m a n’u el ben Schelomo (d. o. 1330).
Kabbala blomstrade upp, och dess mystik fick
ett uttryck i ett arbete Zöhar (Strålglans), förf,
av en spansk jude MoschedeLeon (d.
1305). De tyska judarna, som i regel stodo
tillbaka i bildning för de romanska ländernas,
fingo i Me’ir ben Baruk (1215—93) en
framstående talmudist av skolastisk typ. —
Efter judarnas massutvandring från Tyskland
i slutet av 1300-talet och fördrivande från
Spanien 1492 blevo Italien och Polen de nya
härdarna för judisk bildning. Ss. grammatiker och
textkritiker framstår i Italien E 1 i a L e v i t a
(1472—1549), och där undersökte även A s
a-ria dei Rossi (1514—78) för första gången
kritiskt talmuds källor. Historiker från denna
tid äro Abraham Zakut från Spanien (d.
i Tunis o. 1515), som skrivit en judisk
lärdomshistoria, och Josef h a-K o h e n från
Avignon (d. 1576), förf, till ’Emek ha-bäkä
(Tåre-dalen), en skildring av judarnas lidanden. En
spansk jude, JosefKarojd. i Palestina 1575),
skrev en ritualkodex, Schulchän ’ärük (Det
dukade bordet), som snart vann allmän giltighet,
sedan den kritiserats och försetts med tillägg
av den polske juden Moses Isseries (d.
1572). I Polen levde även den framstående
tal-mudisten Schelomo Luria (d. 1573) och
Jisachak Trokai (d. 1584), vars
stridsskrift mot kristendomen Chizzük emüna (Trons
befästande) rönte Voltaires erkännande. Polen
blev mot slutet av denna period genom E 1 i a
Wilna (d. 1797) centrum för judisk bildning
och vetenskap.
En ny tid inledes av Moses M e n d e 1
s-sohn (1729—86), som jämte andra judiska
lärde 1783 utgav en tysk övers, med kommentar
av pentateuken, tr. med hebreiska typer, och
även i övrigt verkade för ökad kännedom bland
judarna om tyskt språk och därigenom bättre
tillgång till den europeiska litteraturen. Medan
Mendelssohn och hans lärjungar i den av honom
grundade tidskr. ha-Me’assef (Samlaren) ännu
använde hebreiska, började snart judiska
förf., i mån som judarna införlivades med
västerländsk kultur, använda tyska el. andra
moderna språk. I denna riktning verkade i
Italien Isak Sam. Reggio (d. 1855) och i de
slaviska länderna Nachman Krochmal
(d. 1840) och Salomon Jehuda
Rapo-port (d. 1867). Blott i Östeuropa och på
sistone i Palestina har en nyhebreisk
litteratur frodats och vidare utvecklats. Framstående
representanter för den judiska upplysningens,
haskälä, nyhebreiska litteratur äro skalderna
M. Letter is från Galizien (d. 1871) och J.
L. Gordon från Litauen (d. 1892). De
vaknande nationella idéerna och den judiska
renässansen i sionismen ha tagit sig uttryck
genom skalder som C h. N. B i alik (f. 1873),
S. T j e r n i k o w s k i (f. 1878) och S.
S c h n e u r (f. 1887) samt prosaförf. som P.
Smolenski (d. 1885) och A. Ginzberg
(pseud. Achad ha’am, d. 1927).
Den huvudsaki. på tyska avfattade
vetenskapliga j.l. har att framvisa Abraham G e
i-g e r s (d. 1874) historiska arbeten och de av
honom utg. tidskr. ”Wissenschaftliche
Zeit-schrift für jüdische Theologie” (1835—47) och
”Jüdische Zeitschrift für Wissenschaft und
Le-ben” (1862—75) samt L. Z u n z’ (d. 1886)
viktiga arbeten rörande j.l. och gudstjänst. Den
judiska medeltidsfilosofien behandlades av S.
Munk i Paris (d. 1867), bibliografien
företrädes av den grundlige
MoritzSteinschnei-der (d. 1907), talmudstudiet bl.a. av
Zacharias Fr a n k e 1 (d. 1875) och L. G o 1
d-schmidt (f. 1871), som utg. den babyloniska
talmud med tysk övers. Det hebreiska univ. i
Jerusalem (se d.o.) producerar sina
forskningsresultat huvudsaki. på hebreiska men använder
även engelska.
Redan på 1500-talet började en uppbygglig
j.l. på jiddisch (se d.o.), närmast avsedd
för de i hebreiska täml. okunniga
kvinnorna. Hit hör Zeena Urena, en parafras till
pentateuken, av J a’a kob ben Jischak (d.
1623) och ”Maisebuch” (1602), en saml. folkliga
berättelser. Efter striden mot upplysningens
förakt för jiddisch uppblomstrade dess
litteratur främst genom S. J. Abramowitsch
(pseud. Mendele Mojcher Sforim,
1835—1916), som skrivit en rad berömda
romaner, ss. ”Das Winschfingerl” och ”Die
Klat-sche”. Två andra särsk. framstående förf, på
— 683 —
— 684 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
