Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jus primæ noctis - Jus privatum - Jus protimiseos - Jus publicum - Jus romanum - Jussarö - Jussieu, 1. Bernhard de - Jussieu, 2. Antoine Laurent de - Jus talionis - Juste - Juste milieu - Justera - Justering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUS PRIVATUM
kom oftast hövdingen, medicinmannen el.dyl.,
och syftet torde vara att skapa skydd mot
onda andar (jfr Defloration). Spec. i
fransk litteratur har problemet om godsägarens
påstådda j.p.n. under medeltiden i fråga om
underlydande kvinnfolk mycket behandlats. Det
får emellertid anses ådagalagt, att sådan rätt
icke existerat inom den germanska rättens
område, men väl måhända i Spanien, några orter
i Sydfrankrike samt, på gr. av primitiva
förhållanden, i Ryssland. Däremot uppbar
godsherren enl. germansk rätt en avgift (Bedemund,
marita’gium, i romanska länder jus cunni)
av ofria kvinnliga underhavande vid deras
giftermål, särsk. om bruden flyttade utom godset.
Denna avgift har felaktigt tolkats som en
avlösning i penningar av j.p.n. Enstaka
övergrepp med olagligen tilltvingad j.p.n. torde
jämväl förekommit. — Litt.: K. Schmidt,
”J.p.n.” (1881). E.K.
Jus priva’tum (lat.), privaträtt (se d.o.).
Jus protimi’seos (lat.), romersk-grekiska
benämningen å förköpsrätt, särsk. vid
emphyteu-sis (se d.o.).
Jus pu’blicum (lat.), offentlig rätt.
Jus roma’num (lat.), romersk rätt (se d.o.).
Jussarö, ö med lots- och fyrplats vid
Finlands sydkust, ö. om Hangö. J. har under
havsytan belägna malmfyndigheter, vilka tidvis
bearbetats. Mdn.
Jussieu [fysjö’]. 1) Bernhard de J.,
fransk botanist (1699—1777), med. d:r och
praktiserande läkare 1720, demonstrator vid
Jardin du roi i Paris 1722, prof, regius och
tillika föreståndare för kungl. trädgården i
Trianon i Versailles 1758. På grundvalen av
Linnés ”Philosophia botanica” (1751), där
växterna indelades i 67 o’rdines, utvecklade J. en
allmän klassifikation för växtriket, vilken han
1759 tillämpade vid ordnandet av Trianons
trädgård. Denna J:s indelning i o. natura’les,
som är utgångspunkten för samtliga senare
växtsystem av detta slag, blev emellertid
inskränkt till ett utkast, som mera i detalj
utformades genom J.2). J. har även anställt
iakttagelser över pollenkorn (1739) och var en
bland de första, som utskilde korallerna från
växtriket och hänvisade dem till plats bland
djuren. O.Gz.
2) AntoineLaurentdeJ., den
föregåendes brorson, botanist (1748—1836), med.
d:r 1770, t.f. prof, vid Jardin du roi i Paris
1770—85, demonstrator där 1777—93, prefekt
för sjukvårdsinrättningarna 1790—92, prof, vid
Muséum d’histoire naturelle 1793—1826, i
far-makologi vid univ. i Paris 1804—22. J.
utbildade i sitt klassiska arbete ”Genera plantarum
secundum ordines naturales disposita” (1789)
system och fortsatte
till större fullständighet det av J. 1) gjorda
utkastet till ett naturl
1803—30 att
förbättra detta system,
varvid han i en serie
monografier
närmare begränsade skilda
familjer och släkten.
J. indelade växtriket
efter förekomsten av
och antalet hjärtblad
i 3 stora avd.
Acoty-ledo’nes, Monocotyle-do’nes och
Dicotyle-do’nes, och den sistn.
efter blomhyllets för-
hållande i Ape’talæ, Monope’talæ, Polype’talæ
och Dicli’nes irregula’res. Genom J:s system
hade i stället för blotta uppräkningen av
smärre, med varandra koordinerade grupper trätt
en verklig indelning i större och graduellt
sub-ordinerade grupper. O.Gz.
Jus talio’nis, grundsatsen, att en
rättskränk-ning, spec. en skadegörande handling, må
ve-dergällas med en likadan; jfr ökenlagen: öga
för öga, tand för tand, liv för liv. J.t., som
påträffas hos en mängd folk i äldre tid,
betecknar ett avgjort framsteg från det äldsta,
primitiva stadiet med den enskildes helt
obegränsade och oreglerade självhämnd (se d.o.
och Blodshämnd). Även sedan samhället
övertagit straffmakten, tillämpade detta ofta
j.t., så särsk. hos semitiska folk (Hammurapis
lagar, judafolkets rätt, 2 Mos. 20 ff.). Under
inflytande av den mosaiska lagstiftningen blev
j.t. härskande även hos kristna folk till in i
nyare tid. — J.t. bör ej förväxlas med den eg.
straffrättsliga vedergällningsteorin (se d.o.). —
Litt.: L. Günther, ”Die Idée der
Wiederver-geltung” (3 bd, 1889—95). E.K.
Juste [fra. uttal zyst, sv. Jyst] (fra., av lat
justas, laglig, rättmätig), riktig, rättvisande,
korrekt, rättvis; riktigt; oklanderlig,
grann-laga.
Juste milieu [zyst miljö’] (fra.), ”gyllene
medelvägen”; politiskt slagord för
regeringsme-tod, vilken består i att hålla sig på lika
avstånd från ytterlighetspartierna. Beteckningen
användes särsk. om Ludvig Filips regering och
återgår till en passus i ett tal av konungen
1831: ”Beträffande inrikespolitiken skola vi
söka hålla oss dans un juste milieu”. G.Lw.
Juste’ra [Jys-] (av lat. justus, lagenlig, riktig),
rätta, rätta till; granska (och godkänna). —
Justerad säges en idrottsman vara, då han
genom kroppsskada tvingas utgå ur tävling.
— Justerare, se Justering.
Juste’ring [jys-] (se Justera) betyder,
an
— 751 —
— 752 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
