Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järn och stål - Järn- och stålframställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRN OCH STÄL
Bläster- eller osmundugn från 1700-talet.
Originalteckning i Riksarkivet.
stål även fick tackjärn, som på gr. av
sin lägre smältpunkt rann ut med slaggen. Till
en början ansågs väl detta som en nackdel,
men man kom snart underfund med de
fördelaktiga egenskaperna hos detta järn, som
kunde gjutas och även användas som en
lätthanterlig råvara för framställning av
smid-bart järn. Med denna upptäckt (o. 1300) och
införandet av höga schaktugnar,
masugnar, för tackjärnsframställning kom
järnhanteringen i ett nytt skede, kännetecknat dels
genom tillverkningen av järnföremål genom
gjutning, dels genom framställning av
smid-bart j. indirekt via tackjärn i st.f. d
i-r e k t från malm. För tackjärnets överföring
till smidbart j. utvecklades vid sidan av och
ur de primitiva metoderna, som givetvis även
de kvarlevde under årh. framåt, de s.k.
härd-smides- el. v ä 1 1 j ä r n s-metoderna. Efter
olika utföringsformer och ursprung skiljer man
dessa i tysk-, vallon-,
lancashire-och f r a n c h e-c o m t é-s m i d e. De båda
första infördes i Sverige o. 1600,
lancashire-smidet o. 1830 och franche-comté-smidet o.
1850. Endast lancashiremetoden är ännu i
användning i Sverige. Under trycket av den
tilltagande träkolsbristen uppkom i England o.
1780 en ny välljärnsmetod, p u d d 1 i n g
s-metoden, där tackjärnet behandlas i en
stenkolseldad flamugn. Metoden infördes även
i Sverige och brukades här intill början av
1900-talet. I utlandet användes den ännu på
sina håll. Vid de nu nämnda metoderna
erhölls järnet i form av halvsmälta, degiga
klumpar, som hopsmiddes och uträcktes till r
å-skenor och stångjärn. I allm. fördes
processen så långt, att man fick mjukt järn
med låg kolhalt. För att få stål avbröt man
processen på ett tidigare stadium el. också
framställdes mjukt stångjärn, som sedan
inpackades i kistor med kol och upphettades
under lång tid, då järnet upptog kol och man
fick s.k. brännstål (se d.o.). Såväl
brännstålet som det direkt i härd framställda
stålet fick ofta en mycket ojämn kolhalt, varför
olika stänger lades tillsamman och
hopsmiddes el. hopvalsades till garvstål (se d.o.).
På samma sätt behandlades det stål, som
framställdes enl. den kort före 1850 uppfunna, men
snart därefter övergivna glödstål
s-meto-den. En metod för framställning av s t å 1 i
smält form hade uppfunnits redan o. 1740,
näml, degelstål s-metoden (se d.o.),
vilken ger en förstklassig produkt, men till så
högt pris, att metoden endast kunde få
användning för spec. ändamål. Stålets
framställning i flytande form är emellertid en
grundförutsättning för en stålproduktion av nutida
mått, och den nuv. epoken inom stålindustrien
räknar därför sin begynnelse i och med de
kort på varandra följ, uppfinningarna av
bes-s e m e r- och m a r t i n-processerna (o. 1855
och 1865), vilka ännu äro de förhärskande
metoderna för framställning av j. Ett ytterligare
steg i utvecklingen togs i början av 1900-talet
genom införandet av elektriska masugnar och
elektrostå l-ugnar med högfrekvensugnen
som senaste tillämpningsform (1930). Som
råvara för ståltillverkning har järnsvamp
(se d.o.) på senare år börjat ägnas stor
uppmärksamhet, och nya metoder för dess
framställning ha utarbetats. I utvecklingen av
metoderna för framställning av j. ha sv.
bergsmän såväl i äldre som nyare tid gjort många
betydelsefulla insatser.
Den nutida järn- och stålindustriens
arbetsmetoder kunna efter tillverkningens gång
indelas i tre grupper, näml, metoder för järnets
utbringande ur malmen, för dess överförande
till gjutbar el. smidbar form och för dess
formgivning och beredning till färdiga
produkter. Järnets utbringande ur malmen sker, vad
beträffar den stora massan av allt j., i ma
s-u g n (se d.o.) genom reduktion av j ä r
n-m a 1 m (se d.o.) med kol. Järnmalmen
levereras från gruvorna till järnverken krossad till
styckemalm el. till ett fint pulver, s.k.
s 1 i g. För att bli mera lämplig för
masugns-processen underkastas styckemalmen i allm.
röstning (se d.o.) genom upphettning till
glödvärme i schaktugn (rostugn) under
lufttillträde. Malm i form av slig sintras el.
briketteras till styckeform (se Sintring). Det
på masugnen (hyttan) uppsatta godset, b
e-skickningen, utgöres vanl. av en
blandning av olika malmer jämte kalksten i sådana
— 809 —
— 810 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
