Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaffe - Odling och beredning - Kaffebuske, Kaffebönor - Kaffegök - Kaffein - Kaffer - Kafferbuffel - Kafferhirs - Kafferlandet - Kafferspråk - Kaffesurrogat - Kaffeträd - Kaffis - Kaffraria - Kaffrer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAFFEBUSKE
det rent botaniska namnet (Maragogipe,
Robusta, Liberia o.s.v.).
Världsproduktionen av k. var
åren 1926—29 i medeltal 1,972 mill. kg.; den
fördelade sig procentuellt på följande sätt:
Brasilien ..... 61 %
Colombia....... 9 „
Nederl. Indien.. 6,5 „
Venezuela ..... 3,5 „
Salvador ...... 3 „
Guatemala .... 2,s „
Mexiko ........ 2 „
Haiti ............ 2 %
Etiopien........ l,s „
Costa Rica .... 1 „
Cuba ............. 1 „
Angola ........... 1 „
Övriga.......... 6 „
Summa: 100 %
Konsumtionen av k. varierar starkt i
olika länder. I huvudsak k.-drickande äro n.v.
Europas folk (utom engelsmännen) samt
amerikaner. Vissa av produktionsländerna, ss.
Salvador (7,6 kg. pr år och inv.), Cuba (7,5) och
Brasilien (4,5), konsumera även ganska
mycket k. Bland de köpande länderna är
konsumtionen störst i Sverige och Danmark (o. 7
kg. pr inv.).
Kemisk sammansättning. K:s
användning som njutningsmedel beror
huvudsaki. på dess halt av alkaloiden koffein
(se d.o.), som utövar en stimulerande verkan
på nervsystemet, övriga verksamma
beståndsdelar i k. äro kaffegarvsyra (4—8 %)
och en eterisk olja, kaffeoljan, som
frigö-res vid rostningsprocessen. Denna olja jämte
vissa samtidigt bildade
sönderdelningsproduk-ter av garvsyran förorsaka den karakteristiska
k.-aromen. Genom röstningen bortgår vidare
vattnet, och en djupgående förändring äger
rum även med bönans andra beståndsdelar:
äggvitan (10—14%), fettet (10—20%),
sockret (6—12%) och cellulosan (25—28%). Vid
rostningen svälla bönorna men förlora då o.
18—20% i vikt. — Litt.: W. Ukers, ”All about
coffee”, (1922); O. Jonasson, ”Kaffet och
kaffeländerna” (1932). O.Jsn.
Kaffebuske, Kaffebönor, se Kaffe.
Kaffegök, dryck av kaffe och däri ihällt
brännvin el. konjak; förr intagen tidigt på
morgonen; eg. en förkortning av en sup för
göken, d.v.s. (på fastande mage) till skydd
mot den skadliga inverkan av gökgället; i
anslutning till en även hos andra folk (t.ex.
lappar och finnar) uppträdande folktro, som på
sina håll också gäller andra fåglar än göken.
I samma betydelse brukas även (kaffe) kask
och uddevallare. E.H.
KaffeFn, se Koffein.
Kaffer, se K a f f r e r.
Kafferbuffel, se Bufflar.
Kafferhirs, kulturväxt, se D u r r a.
Kafferlandet, se K a f f r a r i a.
Kafferspråk, se Bantuspråk.
Kaffesurroga’t, kaffeersättning. Av
ekonomiska såväl som av hälsoskäl har man
fram
ställt ersättningar för kaffet, vilka ställa sig
billigare i användning och ej innehålla det
stimulerande ämnet koffein (se d.o.). Dessa k.
kunna vara framställda av olika växtdelar, ss.
rostade rötter (se C i k o r i a och Maskros),
råg, korn, ärter m.m. Särsk. under kristiden
hade dessa k. en slor användning såväl i
blandning med kaffe som enbart. LN-y.
Kaffeträd, se Kaffe.
Kaffis. metrol., se C a f i z.
Kaffra’ria (kaffer-landet, se Kaffrer), en
provins, som organiserades ö. om dåv.
Kap-kolonien av guvernören Sir Henry Smith och
ägde bestånd ss. särsk. område till 1865, då
det infogades i Kapkolonien. Det s.k. Fria
Kafferlandet utefter kusten upp till
Na-tal införlivades stycke för stycke med
Kapkolonien under 1870—80-talen. G.B-r.
Kaffrer (av arab, käfir, se d.o.),
benämning på en sydafrikansk folkgrupp och
individer, tillhörande denna. K. äro bantunegrer
men med tydligt hamitiskt inslag och delvis
uppblandade med hottentotter. Hudfärgen är
ganska ljus hos de sydliga k. men mörkare
hos de i n. bosatta. K. ha sannolikt urspr.
bott i Sambesi-området men därifrån i
historisk tid trängt söderut, undanträngande
hot-tentotterna o.a. folk. Till k. räknas sydöst-k.,
omfattande fingo, xosa el. amaxosa, tambuki
el. amatembe, pondo (pondo misi och
ama-pondo) samt amawasi. Övriga k.-folk äro zulu
och (i vidsträckt mening) betsjuaner. K. äro
boskapsskötare och driva något åkerbruk.
Männen ha hand om boskapen, kvinnorna om
åkrarna. Förr jagades också ivrigt. Födan
ut-göres huvudsaki. av mjölk, hirs- och
majsgröt. Endast männen äta kött, fisk förtäres ej,
men väl allehanda smådjur, gräshoppor o.a.
Bostäderna utgöras av primitiva, grästäckta,
bikupsformade hyddor (bontoks), grupperade
kring boskapskraalen och männens rådsplats
(kotla). Sädesförråden förvaras i
underjordiska rum. Säden krossas med hjälp av
mal-stenar. Kärl förfärdigas av bränd lera, trä el.
kalebass, och mjölken förvaras i säckar av
skinn el. vattentäta korgar. Män och kvinnor
kläda sig i skört av skinn och bära vid dåligt
väder en skinnmantel, ofta vackert arbetad.
Penisfodral förekomma hos vissa k.-folk. Rika
smycken av glaspärlor användas allmänt. K.
äro snusare och snida dosor och skedar för
användning vid snusningen. Vapen äro
stöt-spjut och kastspjut (assegaj), kastklubbor
(kirri) och manshöga sköldar av oxhud. Ej
alla stammar känna bågen, några använda
också stridsyxor. — Till pubertetsbruken höra
ini-tiationsriter med föregående isolering och
instruktioner för de unga (”kafferskolor”). Om-
— 927 —
— 928 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
