Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kammarrätten - Kammarrättsråd - Kammarskjutning - Kammarskrivare - Kammarspel - Kammarstycke - Kammartjänare - Kammarton - Kammarugn - Kammarugn - Kammarvattnet - Kammarverk - Kammerer, Paul - Kammersee - Kammin - Kammossa - Kammusslor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMMARRÄTTSRÅD
av en avd. inom K. och med 4 led.
närvarande. — Den gren av den kamerala
förvaltningen, som bestod i granskning av
myndigheters och ämbetsmäns räkenskaper,
kammarrevisionen, tillhörde i sin helhet urspr.
Kammarkollegium (se d.o.). Då detta verks
arbetsbörda oavlåtligt ökades och
revisions-målens snabba avgörande därigenom
äventyrades, samtidigt som denna verksamhet under
Karl XI :s regering fick vidgad omfattning och
betydelse, överfördes revisionen efter hand
till en särsk. avd. inom Kammarkollegium,
Kammarrevisionen, där ett av de
kungl. råden förde presidiet. Denna avd.
ut-bröts 1695 till ett självständigt, med
granskande och dömande myndighet utrustat
ämbetsverk, som 1696 fick egen president och plats
bland rikets kollegier. En betydelsefull
omorganisation undergick verket 1799, då dess
karaktär av domstol underströks genom det
nuv. namnets antagande och
kammarrättsråds-ämbetets införande. E.Spr.
Kammarrättsråd, se kammarrätten.
Kammarskjutning, korthållsskjutning (se
d.o.) med kammarammunition, en
förberedande övning vid skjututbildning med
gevär (karbin). Kammarpatronen
har förminskad krutladdning och kort kula,
vanl. av bly. Med hänsyn till vapenvården
användas endast äldre, slitna gevär (karbiner)
som kammargevär (-karbiner). R.Sbg.
Kammarskrivare, titel på vissa tjänstemän i
Generaltullstyrelsen, Riksbanken,
Riksgäldskon-toret, överståthållarämbetet samt inom
tullstaten. Titeln hade tidigare vidsträcktare
användning, särsk. inom de kamerala
ämbetsverken. E.Spr.
Kammarspel, av Aug. Strindberg införd, från
tyskan (Kammerspiel) lånad benämning för
skådespel av till såväl innehåll som form särsk.
intim karaktär. Intima teatrar av konstnärlig
halt ha både i och utom Tyskland upptagit
benämningen, t.ex. Reinhardts
”Kammerspie-le” i Berlin (1906) och Tairovs ”Kamernyi
teatr” i Moskva (1914). G.K-g.
Kammarstycke. 1) Gammal benämning på
den del av en kanons eldrör, som sträcker sig
mellan ”bakstycket” (”fyrkanten”) och ”långa
fältet” (se d.o.). K., som omsluter ”kammaren”
(se d.o.), räknas från i höjd med stötbottnen
(laddningsrummets bakre yta) till strax
framför tapparna (äldre eldrör). — 2) Benämning
på de art.-pjäser med bakladdning (lösa
kammare), som förekommo på 1300—1400-talen.
(Jfr Bakladdning.) R.Sbg.
Kammartjänare, betjänt hos en förnäm
person; förste betjänt hos en kungl. el. furstlig
person.
Kammarton, normalton (fra. diapason
normal), den ton, efter vilken
musikinstrumentens tonhöjd (stämning) regleras. Som k.
fastställdes 1858 av Parisakad. och antogs 1885 av
internationella stämtonskonferensen i Wien
ettstrukna a (a1), med 870 dubbelsvängningar i
sek. Dock användes i praktiken en något högre
stämning. F.S-l.
Kammarugn, se Gasverk.
Kammarvattnet, anat., se Humor a q
u-e u s.
Kammarverk, en förr brukad,
sammanfattande benämning på alla de ärenden el. frågor,
som rörde den kamerala statsförvaltningen,
rikets drätsel och skatteväsen o.s.v., samt
författningar och instruktioner därom. E.Spr.
Ka’mmerer, Paul, österrikisk zoolog (1880
—1926), docent vid Wiens univ., har i sina
arbeten behandlat biologiska frågor och
ärftlig-hetsförhållanden samt försökt, ehuru föga
lyckligt, att i dem samla bevis för s.k.
förvärvade egenskapers ärftlighet. O.C-n.
Ka’mmersee [-zé], se Attersee.
Ka’mmin, stad i Pommern, ö. om Wollin;
5,640 inv. (1925).
Kammossa, bot., se Hypnaceæ.
Kammusslor, fam. Pecti’nidæ av musselordn.
Pseudolamellibra’nchia, utmärkas av rundade
el. ovala skal, i regel med vinkelformade
utskott, ”öron”, vid bucklan, från vilken mer el.
mindre starka åsar solfjäderformigt utgå. Än
äro skalen fria, än fästade med byssustrådar,
än är det ena skalet fastväxt vid underlaget.
Foten är liten, mantelkanten förtjockad med
känseltrådar och oftast med talrika ögon. Hit
hör bl.a. det artrika släktet Pecten, uppträdan-
Filmussla, Lima hians, i sitt bo. Efter Brehm.
— 1063 —
— 1064 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
