Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaniner - Kaninraser - Kaninfarm - Kaninskinn - Kaninskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KANINER
lämnar gott kött, den vita Ryska
kaninen med svarta tecken samt den gråblå
Stora E g e r n. Inhemsk är Svensk
pälskanin, en härdig och snabbvuxen ras med
stor utbredning. Den har experimenterats fram
genom förädlingskorsning av den gamla sv.
lantrasen. Pälsen är gläsande svart med stänk
av silver. Till färgning är den mindre lämplig.
Minst av alla raser är
Hermelinkaninen, som fullvuxen väger endast 1—2 kg. Den
leder sitt urspr. från England. Pälsen är
snövit och ögonen röda. Liksom äkta Angöra är
den albinistisk. Pälsen är korthårig, mjuk, tät
och glatt. Den betalas bra och användes till
imitation av hermelin. Rasen är härdig och
lämplig att odla i Sverige. Köttet är gott och
saftigt. Till de småvuxna raserna hör också
Lilla silver, som ej är särdeles spridd.
Vikten får ej överstiga 3 kg. — Se
Kanin-a v e 1 och Kaninskötsel. — Litt.:
”Nordisk kaninstandard” (i ”Tidskr. för
kaninskötsel”, 1930). H.Fqt.
Kaninfarm, se Kaninskötscl.
Kaninskinn är en av de största artiklarna
inom pälshandeln. Pälsen är tät och fin, men
huden är svag och av ringa hållfasthet. K.
användes för att genom färgning, klippning
och utryckning av stickelhåren imitera snart
sagt vilket pälsverk som helst t.ex. utter, säl,
blåräv, leopard, tvättbjörn, sobel, skunk,
säl-bisam. Imitationer igenkännas oftast på de
färgade grundhåren och hudbottnen. S.H-g.
Kaninskötsel. En kaninfarm anlägges i
allm. i samband med ett lantbruk, en
trädgårdstäppa el. någon betesmark. Huvudsaken är,
att fodret ej blir för dyrbart. Om man odlar
kaninen som pälsdjur, är det ekonomiskt att
hålla endast en ras, då man vinner på att
producera så många likartade skinn som
möjligt. Både när det gäller foder och bostad, är
kaninen ett anspråkslöst djur. K a n i n g å
r-d e n skall ligga högt och torrt med fasaden,
som göres av ståltrådsnät, vettande mot ö. el.
s.ö. Burarna placeras ant. under tak el. i det
fria. Innestall äro fördelaktiga i kalla och
blåsiga trakter, men djuren tåla väl vid kyla,
som inverkar fördelaktigt på pälsen. Varje
fullvuxen kanin bör ha eget rum, helst i
förbindelse med rastgård. På sommaren är det
utmärkt att ha djuren på en väl omgärdad
betesmark. Varken burar el. stall få stå
direkt på marken utan förses med c:a 30 cm.
höga fötter. Huvudvillkoren vid byggandet av
kaninstall äro: 1) tillräckligt utrymme, 2)
riklig tillgång på luft och ljus, 3) avlopp för
urinen. I för trånga burar bli musklerna
outvecklade, benen krokiga, kroppsformen plump,
varav följa fettbildning och sterilitet.
Golv
ytan i ett avelsstall måste vara minst 80X80
kvcm. Det är emellertid önskvärt, att längden
göres 100 cm. och för storvuxna raser 150 cm.
Lämplig höjd är 50 cm. och för större raser
c:a 70 cm. I gödburar minskas golvytan till
ung. hälften. Ett särsk. redrum inredes ibland
åt moderhonan, för att ungarna skola få det
mera ombonat. I en välbyggd kaningård är
golvet tätt och lutande med avlopp för urinen.
Man brukar låta golvets bakre kant ligga c:a
8 cm. lägre än den främre och skjuta utanför
väggen 5 å 10 cm. Urinen avrinner genom en
1 cm. hög springa mellan vägg och golv och
uppsamlas i en ränna med torvströ. Golven
tätas med t.ex. tjärat papp el. göras av betong
med rännor för urinen. Även taken tätas och
få för skyddets skull ofta skjuta långt fram.
För att underlätta luftningen kunna de göras
uppfällbara el. helt avtagbara. Inne i buren
skola finnas höhäck, fodertråg och vattenkopp.
Hos den rationelle uppfödaren hänger i varje
stall en tavla med anteckningar ang. kaninens
n:r, betäckningstid, förlossningar o.d. För
renlighetens skull lär man djuren träcka i ett
hörn av buren, vilket rengöres varje dag,
medan stallet i sin helhet göres i ordning en gång
i veckan. Ett par gånger om året bestrykes
burarna invändigt med kalkmjölk, och 4 gånger
årl. brukar man desinficera med t.ex.
kreolin-lösning för att förebygga en hel del
kaninsjukdomar. — Utfodringen sker
regelbundet 2 å 3 gånger om dagen, och därvid
användes allahanda avfall från hushåll,
trädgård el. lantbruk. Helst skola djuren ha
ständig tillgång till hö och dessutom ulfodras med
foderämne, ss. havre, rotfrukter, grönfoder,
löv m.m. Rubbningar i matsmältningen
orsakas av fuktigt och uppvärmt grönfoder samt
frusna rotfrukter. Lämplig fodermängd pr
djur och dag är för mindre raser t.ex. 120 gr.
havre, 150 gr. rotfrukter och 100 gr. hö samt
för större 150 gr. havre, 300—400 gr.
rotfrukter och 150 gr. hö. För att köttet skall bli
Kaninstall för 200 djur. Dansk anläggning.
— 1093 —
— 1094 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
