Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kanonissor - Kanonjoll - Kanonkommendör - Kanonkula - Kanonport - Kanonskonert, Kanonslup - Kanontillverkning - Eldrör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KANONJOLL
Domkapitel) förpliktade sig att leva i
gemensamma sammanslutningar, till kyskhet och
lydnad. En del av dessa inrättningar
omvandlades till försörjningsanstalter för förnäma
damer. S.N.
Kano’njoll, se Kanonbåt.
Kano’nkommendö’r, den man i
kanonbetjäningen (vid flottan och kustart.), som riktar
och vid skjutning pjäsvis avfyrar kanonen.
Kano’nkula, sfärisk art.-projektil. Se
Projektil.
Kano’nport, öppning i fartygssida för kanon.
Kano’nskone’rt, Kanonslup, se Kanonbåt.
Kano’ntillverkning, framställning av
art.-pjäser (eldrör, lavetter, riktmedel).
Eldrör tillverkades på 1300-talet av gjuten
brons (kopparlegering med o. 9 °/o tenn) el. av
smitt järn. I senare fallet användes smidda
järnstänger, som ant. lades raka bredvid
varandra och hopsve sades till ett rör, vilket
sedan förstärktes genom påträdda järnband (fig.
1), el. ock lindades de runt en grov järnbult
av det blivande loppets form, varefter de
välldes tillsammans, så att ett rör bildades. Dessa
gamla metoder för järn-k. kunna i viss mån
sägas ha återuppstått i senare tiders bandade
eldrör och ståltrådslindade kanoner. Under
1400-talet började även järnkanoner mera
allmänt gjutas, men ännu på 1600-talet voro
fältkanoner av tackjärn mindre vanliga än sådana
av ”metall”, på gr. av att det på den tiden var
Fig. 1. Kanon av smitt järn. 1400-talet.
svårare att gjuta järn än brons och att
järnkanoner därför måste givas grövre dimension r
än ”metallkanoner”. — Förfaringssättet vid
kanongjutning var intill mitten av 1700-talet
i stort sett följ.: eldrören götos över en
”kärna”; gjutformen gjordes av lera, fin sand och
nöthår; kärnan, en smidd järnstång,
överdragen med en deg av aska, centrerades i
kammarstyckets ända av ett i formen insatt
kransjärn, ”galippa” (se d.o.), och i den andra ändan
av en av gips och tegelmjöl förfärdigad skiva;
sedan götet svalnat, bortslogs formleran,
varefter ojämnheter borttogos med hammare,
mejsel och fil, fänghålet borrades, kärnan uttogs
och loppet utborrades till den bestämda
kalibern. 1756 bestämdes i Sverige, att alla
kanoner skulle gjutas massiva för undvikande av
de felaktigheter i form av gallror, hål och
blå-sor, som voro förknippade med det äldre
tillverkningssättet. Enl. en helt annan
tillverkningsmetod framställdes de under Gustav II
Adolfs tid förekommande ”läderkanonerna”
(se d.o.), vilka dock snart ersattes med
håll-barare, gjutna metallpjäser, de s.k.
regements-styckena. 1500- och 1600-talskanonerna voro
ofta rikt utsirade (fig. 2). — Först på
1800-talet gjordes hos oss mera väsentliga avsteg
Fig. 2. Bronskanoner i hjullavett av trä.
1500-talet. ”Galten” och ”Suggan” på borggården,
Gripsholm.
från de äldre metoderna vid k. Före 1881
användes här endast tackjärn el. brons ss.
eld-rörsmaterial. Den detta år i Sverige införda
fältkanonen var tillverkad av osmitt
martin-stål, som ägde betydligt bättre
hållfasthets-egenskaper än tackjärnet och den vanliga
bronsen. Ung. vid samma tid övergingo även andra
länder till stålkanoner. Endast i Österrike
fortsatte man ännu vid senaste sekelskiftet att
använda eldrör av ”stålbrons”, som genom nya
gjutmetoder och särsk. mekanisk behandling
(pressning inifrån loppet, se U c h a t i u s)
förlänades hållfasthetsegenskaper, jämförliga med
kanonstålets. De kanoner (för fästningsart. och
flottan), som då ännu tillverkades av tackjärn,
förstärktes med på kammarstycket påkrympta
band av järn el. stål.
Materialet i moderna eldrör är
specialstål (tillsats av nickel, krom och
mangan, stundom även wolfram, molybden,
vanadin m.m.). Eldrörsämnena
smidas i regel av göt, för att godset må
bli tätt och homogent. I U.S.A. (Watertown
arsenal) har man nyligen börjat tillverka
eldrör medelst s.k. ”centrifug-gjutning”, varvid
smidningen helt bortfaller samt skrotförlust,
materialåtgång och framställningstid väsentli
gen minskas. Vanl. härdas eldrören för för
bättrande av materialets egenskaper. För att
de yttre godsskikten (-lagren) skola tvingas att
vid skottlossningen bära påkänningar i ung.
samma grad som de inre, byggas eldrör av flera
— 1103 —-
— 1104 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
