- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 16. Krigsfartyg - Lepanto /
81-82

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Kristofer (konung i Danmark) - 2. Kristofer II (konung i Danmark) - 3. Kristofer III (konung i Danmark, Sverige och Norge, Kristofer av Bayern)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KRISTOFER

Kristofer, furstar.

Sverige, se nedan Danmark 3).

Danmark. 1) K. (da. Christoffer),
konung (o. 1219—59), son till Valdemar, yngre
bror till Erik Plogpenning och Abel, erhöll i
län Lolland och Falster och tog i
brödrastri-den Abels parti. Vid dennes död 1252 blev K.
konung, Abels unge son Valdemar blev 1253
hertig av Sönderjylland. K:s regering var
ytterst orolig. Bondeuppror rasade, och en
allvarlig tvist mellan K. och ärkebiskop Jakob
Erlandsen (se denne), som bl.a. rörde sig om
skatteväsendet och folkets ledungsplikt,
skakade riket i dess grundvalar. Då ärkebiskopen
lät ett danskt kyrkomöte 1256 antaga den mot
kronan riktade Vejlekonstitutionen (se d.o.),
ingick förbindelser med den norske kungen
och Jarimar av Rügen samt hävdade
Abels-sönernas intressen, lät K. 1259 fängsla
ärkebiskopen, varefter påven lyste interdikt över
landet. Dock hävdade K. med kraft kronans
anspråk, och han stod mitt uppe i striden, när
han 1259 plötsligt avled. Det troddes, att han
förgiftats av Ry klosters abbot Arnfast. K.
efterträddes av sin minderårige son Erik
Klip-ping. — Litt.: W. Norvin i ”Scandia”, 1932. B.

2) K. II, konung (1276—1332), yngre son till
Erik Klipping, blev 1307 hertig av s. Halland
och Samsö; under brodern Erik Menveds
regering intrigerade han mot denne med den sv.
hertig Erik Magnusson och den danska
stor-mannaoppositionen. Efter Eriks död 1319
valdes han till konung 1320 men måste
underteckna en handfästning, som band honom vid
de väljande stormännens medgivande i alla
viktigare regeringshandlingar. Då han upptog
Eriks tyska interventionspolitik utan slutgiltig
framgång och pålade hårda skatter, reste sig
stormännen och förjagade honom med hjälp
av de holsteinska grevarna Gerhard och Johan
1326. Genom att utnyttja rivaliteten mellan
dessa kunde K. 1329 återvända med Johans
hjälp, men då han 1331 samman med denne
angrep Gerhard, blev han slagen på Lohede
och förlorade i freden i Kiel 1332 så gott som
allt inflytande i riket, som delades mellan
grevarna. Föga mer än en sin halvbroder greve
Johans pensionär, avled K. på hösten 1332. —
Litt.: E. Arup, ”Kritisk vurdering af
klage-digtet af 1329” (i ”Aarböger for nordisk
Old-kyndighed og Historie”, 1926). H.Bg

3) K. III, konung i Danmark, Sverige och
Norge (1418—48), var son till pfalzgreven
Johan och Katarina, Eriks av Pommern syster,
men kallades vanl. K. a v B a y e r n. K.
deltog 1438 som tysk riksfurste i kejsar Albrekts
krigståg till Böhmen. S.å. öppnade sig
möjligheter för honom att efterträda sin mor-

Kristofer av Bayern. Efter en fris i Cabinet
des estampes, Paris.

broder som nordisk unionskonung. Efter Eriks
brytning med sina riksråd och flykt till
Gotland 1438, erbjöd det danska rådet K. kronan.
K. grep tillfället och sökte genom diplomatiska
påtryckningar vinna även Sverige. 9/4 1439
hyllades han som dansk konung. Hans antagande
i Sverige och Norge var nu endast en
tidsfråga. Sveriges principiella anslutning var klar
på hösten 1440. Däremot ledde detta lands
krav på konstitutionella garantier till en
konflikt mellan K. och Sverige samt Norge under
förra delen av 1441. Den slutade med K:s
fullst. kapitulation i hans sv. handfästning,
varpå han hyllades i Sverige 13/e 1441 och i
Norge 1442. Under brytningstiden hade K.
erhållit den vendiska hansans stöd mot Erik av
Pommern och dennes holländska
bundsförvanter. Nu orienterade han sig handelspolitiskt i
motsatt riktning och gynnade holländare och
engelsmän. K:s korta regering hann icke visa
några djupgående initiativ från konungens
sida. Det jämförelsevis lugna yttre läget
ford

— 81 —

— 82 —

Artiklar, som icke återfinnas

under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 29 15:06:07 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-16/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free