Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kronologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRONOLOGI
ningen, julianska kalendern el.
gamla stilen. Vid tiden för denna
kalenderreform skedde årsräkningen hos romarna
vanl. från Roms grundläggning (a.u.c.
= ab arbe co^dita). Denna utgångspunkt
sammanfaller med 21 april 753 f.Kr. Bruket att
räkna Kristi födelse som epok för
årsräkningen, den dionysiska
tideräkningen (uppkallad efter dess upphovsman
Dionysius e x i g u u s, se denne), blev
först på 900-talet allmänt i Tyskland och
Frankrike och utbredde sig småningom att bli
förhärskande. — Det julianska året innehåller
i medeltal 365% d. och är således något längre
än det tropiska, så att efter förloppet av 129
år vårdagjämningen inträffar 1 d. tidigare än
förut. Vid tiden för kyrkomötet i Nicæa
inträffade vårdagjämningen 21 mars, i slutet av
1500-talet redan 11 mars. Då påsken bestämdes
av vårdagjämningen, var detta en stor
olägenhet, för vars avhjälpande påven Gregorius
XIII 1572 tillsatte en kommission; dennas
arbete resulterade i en ny av italienaren L u i g i
L i 1 i o föreslagen kalenderreform, varigenom
vårdagjämningen fixerades till 21 mars. För
att vinna detta syfte lät man 1582 10 d.
bortfalla på så sätt, att dagen efter 4 okt. räknades
som 15 okt. I julianska k. var varje år, vars
årtal var jämnt delbart med 4, skottår; nu
gjordes i denna regel det undantaget, att av s e
kula r å r e n blott de, som voro jämnt delbara
med 400, skulle vara skottår. Denna
tideräkning kallas för den gregorianska
tideräkningen, gregorianska
kalendern el. nya stilen. Vid
reformens genomförande var den nya stilen 10 d.
före den gamla; då 1700 var skottår enl. gamla
men ej enl. nya, växte skillnaden fr.o.m. Vs
1700 1 d.; samma var förhållandet 1800 och
1900, så att skillnaden nu uppgår till 13 d. Det
gregorianska årets medellängd är 365,2425 d.;
först efter o. 3,000 år kommer
vårdagjämnings-punkten att infalla 1 d. tidigare än nu. Den
gregorianska kalendern infördes i Italien,
Frankrike och Spanien, Portugal och Polen
1582, i det katolska Tyskland och Holland 1583,
i Ungern 1587, i det protestantiska Tyskland
och Danmark 1700, i Sverige 1753, i Schweiz
1812, i Japan 1873, i Kina 1912, i Bulgarien
1915, i Turkiet och Ryssland 1917, i
Jugoslavien och Rumänien 1919 samt i Grekland 1923.
— Sedan gammalt firas den kristna påskdagen
på första söndagen efter första fullmånen efter
vårdagjämningen. Denna fullmåne kallas
påskfull månen och dagen för dess
inträffande påskterminen. Denna
bestämdes genom cyklisk beräkning; i julianska
kalendern användes Metons 19-åriga cykel, så att
— 137 —
påskterminen efter 19 år återkom till samma
datum. Ett visst års plats i denna cykel
bestämmes av gyllentalet, som erhålles, om
den rest, som uppkommer vid årtalets division
med 19, ökas med 1. Den gregorianska
reformen innefattade även en reform av
påskberäkningen. Då den julianska månmånaden var
något längre än den synodiska mån., måste de
julianska data för fullmånarna efter en längre
tids förlopp bli märkbart för sena och kräva
en negativ korrektion, vilket beaktades i den
gregorianska kalendern. För att ur den
julianska påskterminen erhålla den gregorianska
måste man först addera det antal dagar, som
utgör skillnaden mellan de båda
tideräkningarna, och så anbringa ovannämnda korrektion
med 1 d. vart 300 :e år 7 gånger i rad och därpå
en gång efter 400 år. De mot gyllentalen
svarande påskterminerna äro givna i tab. I; för
varje påsktermin är också tillhörande
dagbokstav given (de stora bokstäverna i tab.). Årets
7 första dagar betecknas med bokstäverna A, B,
C, D, E, F, G-, den 8:e åter med A, den 9:e med
B o.s.v.; varje dag på året får således en
bestämd bokstav, som kallas dess dagbokstav.
Under skottåren erhålla 24 och 25 febr, samma
dagbokstav. Känner man dagbokstaven för
årets första söndag, så äro alla övriga dagar
under året, som ha denna dagbokstav,
söndagar. Denna dagbokstav kallas årets
söndags-bokstav. Skottåren ha två
söndagsbokstä-ver, en gällande t.o.m. skottdagen, den andra
för resten av året. Då i den julianska
kalendern vart 4:e år är skottår, följer, att under
två år, som skilja sig med 4X7 = 28 år från
varandra, alltid samma datum i denna kalender
måste infalla på samma veckodag, och således
dessa båda år ha samma söndagsbokstav. En
sådan 28-års period kallas s o 1 c i r k e 1; ett
visst års n:r i solcirkeln, dess solcirkeltal, är
den rest, som erhålles, om det med 9 ökade
årtalet divideras med 28; blir resten = 0, så
är solcirkeltalet = 28. De mot solcirkeltalen
svarande söndagsbokstäverna i den julianska
kalendern finnas i tab. II, som också
innehåller den gregorianska kalenderns
söndagsbok-stäver, vilka erhållas ur de julianska genom att
taga hänsyn till skillnaden mellan de båda
kalendrarna. Med hjälp av tab. I och II kan
påsksöndagen för ett givet år lätt beräknas.
När inträffar t.ex. påsken 1936 enl. nya stilen?
Divideras årtalet med 19, erhålles 17 som rest,
gyllentalet är således 18, påskterminen är då
enl. tab. I 7 april, dess dagbokstav är F. ökas
årtalet med 9 och divideras summan med 28,
erhålles 13 som rest; detta är årets solcirkeltal.
motsvarande söndagsbokstav är enl. tab. II
E,D. Detta år har två söndagsbokstäver, på gr.
— 138 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
