Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvarts - Kvartsdiabas - Kvartsdiorit - Kvartsextackord - Kvartsglas - Kvartsit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVARTSDIABAS
med en annan kristallbyggnad
(trapezoedrisk-hemiedrisk) o.a. optiska egenskaper. Denna
omvandling äger rum oförmedlat och kan
sålunda användas som geologisk termometer. Vid
870° äger omvandling rum till den holoedriskt
hexagonalt kristalliserande t r id y mi t en och
vid 1,470° till cristobalit, som
kristalliserar tetragonalt med oktaedrisk habitus och
smälter vid 1,710°. Tridymit och cristobalit
förekomma i vissa eruptivbergarter och bildas
vid stark upphettning av k. (se D i n a s s t e n).
— Av k. finnas sålunda flera varieteter, som
förekomma på olika sätt i olika bergarter.
Först skiljer man den vanliga k., som redan för
blotta ögat visar sig vara kristallinisk och ofta
är utbildad i kristaller, och den nästan täta
va-rieteten, vars kristalliniska struktur först kan
konstateras genom mikroskopisk undersökning.
Vanlig k. finnes primärt i sura
eruptivbergarter, särsk. i graniter, och utgör här den
sista stelningsåterstoden av magman, varför
den icke har någon egen kristallform utan
avgjuter de förr utskilda mineralens form; den
är alltså allotriomorft utbildad. Då k. såväl
genom sin hårdhet som genom sin kemiska
beskaffenhet är det mest motståndskraftiga bland
de vanliga bergartsbildande mineralen, bildar
den ofta den slutliga återstoden vid de flesta
bergarters förvittring, och lös sand består ofta
till stor del av k.-korn, k.-sand, som i sin
ordning hårdnar till sandsten. Detta sker oftast
därigenom att den kiselsyra, som går i lösning,
särsk. vid silikaternas sönderdelning, kittar
samman de lösa sandkornen, varvid ofta de
nya lager av k., som avsätta sig, få samma
kristallografiska orientering som de äldre
k.-korn, vilka de omkläda. Lös sand och
sandsten kunna på detta sätt ombildas till en
kompakt kvartsit, i vilken icke några korn med
blotta ögat kunna iakttagas. — När en
kisel-syrelösning intränger i en redan bildad bergart,
kan k. kristallisera ut i större och mindre
kristaller, stundom av betydande dimensioner,
ss. i Alpernas ”kristallkällare”. I renaste form
utbildas k. klar och genomskinlig ss.
bergkristall; av färgade varieteter må nämnas den
rosa el. svagt violett färgade ametisten, den
mörkt grå röktopasen el. morionen
och den ljust gula c i t r i n e n. Kristalliniska
massor av k. bilda den vanliga
gångkvartsen (kattflinta) med grumlig grå färg,
mjölkkvarts vit och rosenkvarts ljust
rosenröd och järnkisel med brunfärgning av
järnoxidhydrat el. rödfärgning av järnoxid samt
avanturinkvarts, kattöga och t
i-g e r ö g a, vilka ha en egendomlig skillrande
glans, som uppstår genom mineralets struktur
med parallellt ordnade inneslutningar el. porer.
— Tätochtrådigk. Den icke tydligt
kristalliniska k. har i allm. en trådig el. kornig
struktur och bildar aggregat av mycket fina
beståndsdelar samt betraktas ofta som ett särsk.
mineral, k a 1 c e d o n, bildat därigenom att
vat-tenhaltiga kiselsyremineral, opal, förlorat sin
vattenhalt och antagit kristallinisk struktur.
Kalcedonarter innehålla stundom en el. annan
procent vatten. Av sådana må här nämnas
a g a t och j a s p i s med vanl. ljusa färger i
gult och rött, bildande lager el. druser med
koncentriskt el. parallellt anordnade skikt av
olika färg, samt f 1 i n t a med matt och vanl.
mörk färg. Många varieteter av dessa mineral
ha betydelse som prydnadsstenar och
halvädelstenar, t.ex. krysopras, ljust grön,
plasma, mörkgrön, h e 1 i o t r o p, mörkgrön med
små gnistor av karneol, k a r n e o 1, köttröd,
m.fl. Samman med flintan må nämnas
bergarterna kiselskiffer, hornsten, a d
i-n o 1 etc. — K. har fått teknisk användning dels
för sin hårdhet som slipmedel och vid målning;
för sin eldfasthet har den stor betydelse i den
keramiska industrien och i metallurgien vid
smältning av kalkhaltiga malmer, vidare vid
framställning av emaljer och glasyrer. — Om
olika varieteters användning som halvädelstenar
och prydnadsstenar, se ovan. K.A.G.
Kvartsdiaba’s, se D i a b a s, sp. 34.
Kvartsdiori’t, geol., petrogr., en diorit, som
förutom de vanliga beståndsdelarna,
kalk-natronfältspat (oligoklas, andesin) och mörka
mineral (biotit, augit och amfiboler), även
innehåller kvarts. K. har i allm. granitisk
struktur och är ljusare än dioriten. K.A.G.
Kvartsextackord, mus., i
generalbasbesiffring-en varje omvändning av en treklang, vid vilken
kvinten blir baston; i modern harmonilära
uteslutande benämning på den dissonanta form
av dominanten
(dominantkvartsext-ackord), vid vilken tersen och kvinten
fördröjas genom kvarten och sexten. F.S-l.
Kvartsglas, se Glas, sp. 414.
Kvartsi’t, en hård, väsentligen av kvartskorn
bestående, till sandstenarna hörande
sedimen-tär bergart, där även bindemedlet mellan
kornen är kvarts. På gr. av denna enhetliga
sammansättning blir k. för ögat ant. fullt tät,
gla-sig och massformig, el. till strukturen blott
otydligt klastisk (s.k.
kvartsitsand-sten). Färgen är vanl. grå-gråvit el. genom
inblandade färgade substanser biåsvart (t.ex.
s.k. blåkvarts), rödlätt o.s.v. Genom
inblandning av fältspatkorn fås sparagmit (se d.o.), av
glimmer, vanl. då parallellt ordnad,
kvart-sitskiffer och glimmerskiffer. K.
förekommer i Fennoskandia dels i den kaledoniska
— 391 — — 392 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
