Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkomöte - Kyrkonämnd - Kyrkoordning - Kyrkoplikt - Kyrkoregemente
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKONÄMND
utom lekmannaombud: 2 från Stockholm, 1
från Visby stift, 2 från vart av de övriga stiften
samt 5 från av konungen bestämda valdistrikt.
Cheferna för Justitie- och Ecklesiastikdep. äga
rätt att närvara och deltaga i k:s överläggningar,
men ej i besluten, därest de ej äro valda till
ombud. Lekmannaombuden utses på så sätt,
att samtliga å kyrkostämma röstberättigade
lekmän sammanträda inom varje församling och
utse en elektor. De valda elektorerna
sammanträda inom varje distrikt inför en av
domkapitlet utsedd valförrättare och välja där
lekmannaombud. Ordf, i k. är ärkebiskopen el. den bland
övriga biskopar, som konungen vid
ärkebiskopens förfall utser. ”K. tillkommer att upptaga
kyrkliga mål, som konungen till detsamma
överlämnar el. varom fråga av någon dess led.
väc-kes”. Motionstiden är begränsad till 8 dagar
efter den dag, till vilken k. sammankallats,
såvida icke motion föranledes av särsk.
omständigheter, som vid k. inträffat. Enl. k:s
arbetsordning (1868) skola vid varje k. utses 3
utskott: 1) Kyrkolagsutskottet för behandling av
kyrkolags- och privilegieärenden, 2)
Expedi-tionsutskottet för uppsättande av förslag till k:s
skrivelser, 3) Ekonomiutskottet för behandling
av ärenden av ekonomisk natur. För utredning
av ärenden, som höra till Kyrkolagsutskottet,
kan även ett s.k. särsk. utskott tillsättas, och
för behandling av ärenden, som ej tillhöra
något av de nämnda utskotten, kan tillsättas ett
s.k. tillfälligt utskott. — Varje led. av k. har
en röst. För att k. skall ha ansetts lämna sitt
bifall, fordras, i fråga om antagande av ny
bibelövers., psalmbok, evangeliebok,
kyrkohandbok el. katekes, att 2/s av de närvarande led.
äro ense. För antagande av ny kyrkolag
fordras samtycke av k. K. äger i övrigt endast rätt
att göra underdåniga utlåtanden, föreställningar
och önskningar, som anmälas hos konungen.
Krav ha framlagts från kyrkligt håll på att k.
jämte K.m:t skall få rätt att utan riksdagens
hörande besluta ang. kyrkolags stiftande,
varvid även hänvisningar gjorts till finländska
bestämmelser. — Litt.: S. Hansson, ”Den sv.
k.-inst.” (1900); P. O. Gränström, ”Prästeståndets
sista strid” (1915); O. Hippel, ”K:s vetorätt”
(1921); C. A. Reuterskiöld, ”Sveriges
grundlagar” (1924). D.H-r.
Kyrkonämnd kallas en i Göteborg förefintlig
nämnd, vald av kyrkofullmäktige för att
handha församlingarnas ekonomiska förvaltning. S.N.
Kyrkoordning. Efter reformationen ordnades
de kyrkliga förhållandena i det protestantiska
Tyskland genom k., vilka fastställdes av
överheten för varje politiskt område och innehöllo
såväl kyrkorättsliga som liturgiska
bestämmelser. Den danska kyrkan fick en k. av denna
— 495 —
typ i Kirkeordinansen av 1539. I Sverige
började Laurentius Petri redan på 1530-talet
arbeta på en k. men lyckades ej vinna konungens
gillande av sina förslag. Andra försök gjordes
av G. Norman (”Articuli ordinantiæ”, 1540).
Laurentius Petris k., till vars förarbeten
Vad-stenaartiklarna av 1552 äro att räkna, förelåg i
huvudsak färdig 1561 men trycktes först 1571
på Johan HI:s befallning och antogs av ett
kyrkomöte 1572 (jfr Kyrkolag). Den har
delvis använt material från tyska k., särsk.
Württembergs k. av 1553, men är till stora
delar, särsk. i stadgandena om gudstjänsten, ett
självständigt arbete av största värde som den
sv. reformationskyrkans klassiska urkund.
Under den liturgiska striden antogs 1575 som ett
tillägg till 1572 års k. en till stor del i Johan
HI:s reformkatolska anda utarbetad k., ”Nova
ordinantia ecclesiastica”. Denna sattes ur bruk,
då Uppsala möte 1593 fastslog 1572 års k. som
den enda normen för kyrkans ordning, jämte
den gamla handboken (se
Kyrkohandbok). Ett omfattande arbete på revisionen av
denna k. nedlades under 1600-talet. Den
ersattes slutl. av 1686 års kyrkolag, utan att dock
helt förlora sin auktoritet, för så vitt som den
åberopas i Uppsala mötes beslut, till vilket
såväl kyrkolagen som 1809 års regeringsform
hänvisar. — Litt.: ”K. och förslag dertill före
1686” (i ”Handlingar rörande Sveriges
historia”, ser. 2:2—4, 1872—1920); E. Färnström,
”Om källorna till 1571 års k.” (i
”Kyrkohisto-risk årsskrift”, 1928); L. Petri, ”K. av 1571”
(1932). ’ Y.B.
Kyrkoplikt. Kyrkoordningen av 1572 upptog
i anslutning till medeltida praxis den
uppenbara skriften (bekännelsen) som form för
grova syndares återupptagande i kyrkans
gemenskap. Härvid ålades k. Denna kunde bestå i
allmosor, avstängande från gudstjänsten, men
även i nesliga straff, ss. att stå blottad vid
kyrkodörren m.m. Avlösningen skedde
offentligen i kyrkan, varvid den felande hade att
taga plats på den s.k. pliktpallen. K.
fick till stor del karaktären av ett världsligt
straff, som kunde ådömas av världsliga
domstolar. Enl. 1686 års kyrkolag kunde den
åläggas endast av dessa. 1741 förvandlades den
offentliga akten i vissa fall till enskild
avlösning i sakristian. 1855 avskaffades helt k.
och ersattes av enskild skrift och avlösning.
Också denna upphörde som en form av
straffpåföljd 1918. Y.B.
Kyrkoregemente (lat. pote’stas regi’minis),
beteckning, särsk. i de tyska protestantiska
landskyrkorna, för furstens kyrkliga
befogenheter. I sv. kyrkorätt kan till K.m:ts k.
räk
— 496 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
