Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Köinge - Köja el. Köjasåg - Kökar - Kökkenmöddingar - Kökslatin - Köksträdgård - Köksväxter - Köl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÖL
vid Axtorna se d.o. — Pastorat: Okome, K. och
Svartrå, Falkenbergs kontrakt, Göteborgs stift.
M.P.
Köja el. K ö j a s å g, ångsåg om 5 ramar i
Bjärtrå s:n, Västernorrlands län; tillhör Ströms
trävaru-a.-b. J.L-n.
Kökar, skärgårdskommun i s.ö. delen av
landskapet Åland, Finland; 61 kvkm.; 906 inv.
(1931), svensktalande. I slutet av katolska
tiden fanns i- K. ett franciskankloster. Mdn.
Kökkenmöddingar, av danskarna präglat,
numera av dem själva mot Affaldsdynger el.
Skal-dynger utbytt internationell term för
förhistoriska boplatser, kännetecknade genom ofta
metertjocka anhopningar av skalen till ätbara
snäckor och musslor. Numera äro k. kända
från en mängd håll i gamla och nya världen (se
Amerika, sp. 871—72,
Asturiakultu-ren, Brasilien, sp. 1,008, Japan, sp.
322). K. i eg. mening äro bäst undersökta i
Danmark, där de rikligt förekomma, särsk.
kring Limfjorden samt på Jyllands östkust. De
tillhöra företrädesvis tiden för Litorinahavets
maximum men gå ned i yngre stenåldern.
Denna tid tillhöra de båda på
Skandinaviska halvön kända: Ånneröd, Bohuslän, och
Stenkjær, Tröndelagen. Den första k.
upptäcktes 1837 på gården Krabbesholm vid
Limfjorden och uppfattades i likhet med andra, senare
funna ss. naturbildning. Ett nytt jylländskt
fynd vid Meilgaard gav uppslag till den riktiga
tolkningen, först (1850) uttalad av J. J. A.
Wor-saae. Senare danska undersökningar ha
lämnat ett utomordentligt rikt material av redskap,
framförallt i flinta men även i grönsten, ben,
horn och lergods. Även härdar och primitiva
gravar (se Gravskick) äro frampreparerade
ur k., däremot hittills inga hyddbottnar. Se
Campignien och
Erteböllekultu-r e n. — Litt.: ”Affaldsdynger fra Stenalderen
i Danmark” (1900). G.Em.
Kökslatin (efter ty. Küchenlatein, eg.: sådant
latin, som talades i klosterköken, jfr ty.
Klos-terlatein, el. möjl. sådant, som förekom på
apoteken, jfr tj die lateinische Küche, apotek:
recepten avfattas på latin), uselt, barbariskt
latin; även rotvälska, obegripligt språk. E.H.
Köksträdgård, se Trädgård.
Köksväxter, örtartade trädgårdsväxter,
avsedda som födoämnen. Den viktigaste gruppen
av dessa torde vara de växter, som utgöra
grönsaker (se d.o.) i eg. mening. En annan viktig
grupp omfattar rotfrukter, vilkas uppsvällda,
näringsrika rötter el. rotstockar äro välbekanta
födoämnen (morötter, palsternackor, rödbetor,
svart- och havrerötter, jordärtskockor) el.
kryddor (pepparrot). Jämförliga med dessa äro
lökslagen. De viktigaste k., vilkas frukter
använ
das i moget tillstånd, äro meloner och tomater.
Jordgubbar betecknas oftare som bärväxter än
som k. C.G.D.
Köl. 1) Bot., se F j ä r i 11 i k.
2) Skeppsb., det understa
långskeppsförban-det å fartyg el. båt. K. utgör å träfartyg ett
slags ryggrad för fartygets spant, som med sina
undre ändar vila på och fästas till k. K. å
Fig. 1.
träfartyg göres vanl. av ek el. alm och
förses med spunning (se d.o.) för
sambordsplan-kans infästande. K. skarvas med lask på hak
(fig. 1). K. å större fartyg göres av samma
höjd utefter hela längden, men bredden
minskas ofta mot ändarna (tunnas). K. förses
ibland med en påspikad s.k. 1 ö s k ö 1 av trä,
avsedd som skydd vid grundstötning. K. å
järn- och stålfartyg utgjordes förr alltid
av på högkant stående plattjärn, s.k. b a l k k ö 1.
Sådan k. användes ännu med fördel å fartyg
och båtar, som ej ha innerbotten. Balkkölen,
till vilken kölstråksplåtarna nedbockas
och nitas, utgör ett skydd för fartygsbottnen
vid grundberöring (fig. 2). Kölstråk
benämnas de bordläggningsstråk, som äro fästade till
balk- el. plåtköl. Ä fartyg med innerbotten
ävensom å en del mindre el. lättare fartyg utan
Fig. 2.
innerbotten utgöres k. av horisontalt liggande
plåt, vid större fartyg dubblad, till vilken fästes
en vertikalt stående plåt i fartygets medelplan,
mittel k ölsvin (se även K ö 1 s v i n), som
i sin tur är fästad till innerbotten och till
vilken bottenstockskonstruktionen fästes (se M i
d-s k e p p s s e k t i o n). — Å segel jakter
fästes till träkölens underkant oftast en
barlastköl av bly el. järn, vilken jämte träköl
— 569 —
— 570 —
Artiklar, som ieke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
