Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 16. Krigsfartyg - Lepanto / 721-722 (1929-1955) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lagerlunda - Lagerlöf, släkt - Lagerlöf, 1. Petrus - Lagerlöf, 2. Erland - Lagerlöf, 3. Selma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av bl.a. Vreta kloster, därefter av Kronan,
sedan 1650 av ätten Lagerfelt. Nuv. innehavare
är friherre I. Lagerfelt.
Th.P.

Lagerlöf, släkt stammande från Grava s:n,
Värmland. Namnet L. upptogs av nedannämnde
L.1) och hans bröder, prof. vid Lunds univ.
Erland L. (1653—1713), känd ss. lycklig
skald, och Daniel L. (1651—1718),
kyrkoherde i Arvika och prost över Jösse kontrakt,
stamfader för den nu levande släkten och
fader till bl.a. superintendenten i Karlstad
Nicolaus L. (1688—1769), vars barn på gr. av
faderns förtjänster adlades von L. 1756 (ätten
utslocknad 1835). En kusin till L.2) är
direktören för Scandinavian American trading co.
i New York Hans L. (f. 29/3 1880), som till
Postmuseum i Stockholm skänkt dyrbara saml.
av frimärken.
C.

1) Petrus L., universitetslärare, skald
(1648—99), student i Uppsala 1665, tillhörde
där U. Hiärnes litterära kotteri, åtföljde
riksrådet Cl. Flemings son på en resa i Tyskland,
England och Frankrike 1679—81; bibliotekarie
och sekreterare hos M. G. De la Gardie, med
vars hjälp L. blev prof. i logik i Uppsala 1682;
prof. i poesi 1684, i vältalighet 1687,
rikshistoriograf 1695 med uppdrag att författa text till
Dahlberghs ”Suecia”, varav L. medhann o. 100
foliosidor. L. var en framstående latinsk
vältalare och skald; hans ”Orationes,
programmata ac carmina varia” utgåvos av S. Älf 1780.
Bland L:s sv. dikter märkas ”Sång till
Elisandra” samt bröllops- och gravkväden.
”Samlade vitterhetsarbeten” utgåvos av P. Hanselli
1859. L:s föreläsningar i metrik och över
samtida sv. poesi blevo normgivande för lång tid;
i motsats till Stiernhielm ansåg L., att den sv.
versen endast kunde grundas på accent, och
föredrog alexandrinen framför antika
versmått.
C.V.J.

2) Erland L., förf., översättare (1854—
1913), fil. d:r i Lund 1892 (”Om dialogen
Sofisten”), docent i teoretisk filosofi där 1892—
97, lektor i Västerås från 1899. L. utgav en
saml. ”Dikter” (1895) men är eg. känd genom
sina omsorgsfulla och fina övers.: ”Theokritos’
Idyller” (1884), ”Juvenalis’ satirer” (1896),
”Homeros’ Odyssée” (1908) och ”Homeros’
Iliad” (1912). Särsk. Homeros-övers. äro
ansedda som klassiska.
A.W-n.

3) Selma Ottiliana Lovisa L., den
föregåendes syssling (f. 20/11 1858), f. på Mårbacka
gård, Ö. Emtervik i Värmland. Fadern var
löjtnant Erik Gustaf L., modern Elisabeth
Lovisa Wallroth. L. upplevde en lycklig
barndom och ungdom i ett kultiverat och
sällskapligt hem; det är uppväxtförhållanden, som
likna Geijers och som präglat hennes livssyn på

Selma Lagerlöf.

samma sätt som dennes. En skugga kastades
dock däröver av en sjukdom, som angrep
henne vid 3 års ålder och medförde lindrig hälta.
Efter studier vid Högre lärarinneseminariet i
Stockholm var L. i 10 år (1885—95) lärarinna
vid en flickskola i Landskrona. Sedan ägnade
hon sig helt åt förf.-skap. 1897 slog hon sig
ner i Falun, men 1909 flyttade hon till
Mårbacka, sedan de litterära framgångarna satt
henne i stånd att återköpa fädernegården. I
det offentliga har hon föga framträtt. Hon
blev 1907 fil. hedersd:r i Uppsala, erhöll 1909
Nobelpriset i litteratur, blev 1914 led. av Sv.
akad. och har varit led. av De Nio 1913—17
samt från 1926. — I ”En saga om en saga” (i
”När vi började”, 1902; i bokform 1908) har
L. själv berättat om hur hon blev författarinna.
Sitt stoff sökte hon tidigt i den värmländska
hembygdens traditioner och sägner. Men det
dröjde länge, innan hon fann sin stil.
Hennes bildning var gammaldags, romantisk, hon
var fylld av Tegnér, Runeberg, Topelius och
H. C. Andersen, hon skrev vers och försökte
sig på en värmländsk romancykel. Senare
strävade hon med realistisk prosa efter moderna
mönster, men den stränga
verklighetsskildringen var henne emot. Först då hon fick mod
att följa sin natur och giva sig romantismen
i våld, tillkom ”Gösta Berlings saga”, en helt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>