Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lamaism - Lama-miau - Laman, Karl - La Mancha - La Manche - Lamantinsläktet - Lamarck, Jean Baptiste Pierre Antoine de Monet de - La Marck, Auguste Marie Raymond - Lamarckism - La Marmora, Alfonso Ferrero
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LA MARMORA
meln ”Om mani padme hum”, ”0, du juvel på
lotusblomman” (Avalokite^vara). Inom
klostren har den buddistiska konsten haft en stark
blomstring. — Litt.: W. W. Rockhill, ”The
land of lamas” (1891); L. A. Waddell, ”The
buddhism of Tibet or 1.” (1895), ”Lhasa and
its mysteries” (1905) ;A. Grünwedel, ”Die
Mytho-logie des Buddhismus in Tibet und der
Mon-golei” (1900); G. Schulemann, ”Die Geschichte
der Dalailamas” (1911); C. Bell, ”Tibet past
and present” (1929), ”The religion of Tibet”
(1931). Th.P.
Lama-miau, stad i Kina, se D o 1 o n-n o r.
Laman, Karl Edvard, missionär,
språkforskare (f. 18/s 1867), 1891—1919 Sv.
missionsförbundets missionär
i Kongo. L. har utg.
skrifter om
Kongo-missionen (”Där
mörkret skingras.
Mission, kjultur och
forskning bland
Afrikas folk”, 1924) och
allmän
missionsme-todik (”Sanningsstrå-lar. Animism och
mis-sionsmetodik bland
animistiska folk”,
1921) men har i sht
gjort sig känd ss. en av de främste nu levande
bantuspråkforskarna. Särsk. L:s arbete om den
musikaliska accenten i Kongospråket (”The
musical accent or intonation in the Kongo
language”, 1922) har varit banbrytande för
forskningen på detta område, dessutom
märkes hans ”Lärobok i kongospråket” (1912). L.
är även en framstående etnograf. C.F.
La Mancha [ma’nca], högslätt i Spanien, se
M a n c h a.
La Manche [mä’f], se Engelska
kana-I e n.
Lamanti’nsläktet, ett släkte sirendjur (se d.o.).
Lamarck [lama’rk], Jean Baptiste
Pierre Antoine de Monet de,
greve, fransk
naturfilosof (1744—1829).
Efter att några år ha
ägnat sig åt den
militära banan, som han
på gr. av en
kroppsskada måste lämna,
begav sig L. till
Paris för att studera
medicin och
naturvetenskap. Redan
dessförinnan
intresserad av botanik,
fortsatte han där
stu
dierna i detta ämne och väckte snart
uppmärksamhet genom sin 1778 utg. ”Flore franQaise”
(3 bd), ett för kännedomen om Frankrikes
flora värdefullt arbete. 1788 anställd vid
Jar-din du roi som botanist, övertog L. 1793 en av
professurerna i zoologi vid det nyinrättade
Muséum d’histoire naturelle och erhöll som
sitt forskningsområde de lägre djuren, vilkas
systematik ännu befann sig i ett kaotiskt
tillstånd (se Djurriket). Ehuru sålunda först
vid nära 50 års ålder införd på en helt ny
vetenskaplig bana, förvärvade L. snart en stor
formkännedom, och med systematisk blick
började han reformera dessa djurs system. Så
särskilde L. 1794 grupperna evertebrater och
vertebrater, 1799 kräftdjuren från insekterna,
1800 uppställde han gruppen spindlar, 1802
annelider som undergrupp till maskar o.s.v.,
reformer sammanfattade i ”Système des
ani-maux sans vertèbres” (1809) och i ”Histoire
naturelle des animaux sans vertèbres” (7 bd,
1815—22). Ehuru L. som systematiker inlagt
stora förtjänster, är hans namn intimast
förbundet med den i ”Philosophie zoologique”
(2 bd, 1809) framställda utvecklingsläran, i
vilken han förfäktade arternas föränderlighet
och sökte påvisa orsakerna därtill (se U
t-vecklingsläran), åsikter, som stodo i
skarp motsats mot samtidens. Utom talrika
zoologiska och botaniska arbeten har L. utg.
skrifter i fysik, geologi, paleontologi och
meteorologi. På ålderdomen försvagades L:s syn
alltmera; de sista 10 åren av sin levnad var
han blind och kunde endast genom diktamen
avsluta sitt ovan nämnda systematiska
huvudarbete. — Litt.: Biogr. av C. Martens i
”Philosophie zoologique” (1873). O.C-n.
La Marek [lamaTk], Auguste Marie
Raymond, greve, militär och politiker (1753
—1833), tillhörde den tysk-fransk-nederländska
arenburgska furstesläkten. L. deltog i sin
ungdom i de franska kolonialkrigen och senare ss.
Mirabeaus nära vän i den franska revolutionen
men drog sig ur denna, då den tog en
republikansk riktning, och återvände till
Nederländerna. Efter Wienkongressen var han general
i nederländsk tjänst. LA.
Lamarcki’sm, biol., se
Utvecklingsläran.
La Ma’rmora [-måra], Alfonso
Ferre-r o, italiensk militär och politiker (1804—
78), utmärkte sig i sardiniska armén 1848—
49 och omorganiserade som krigsminister
under d’Azeglio och Cavour sardiniska armén
efter preussiskt mönster. 1855 förde han
befälet över den sardiniska hjälpkåren i
Krimkri-get, 1859 var han först generalstabschef, juli
s.å.—jan. 1860 och 1864—66 ministerpresident
Uppslagsbok. XVI. ___ 759 ___
25
— 770 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
