Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsretter - Landsrätt - Landsrätten - Landssed - Landssekretariatet - Landssekreterare, -skrivare - Landssorg - Landsstaten - Landsstäder - Landstad, Magnus Brostrup - Landsteiner, Karl - Landsting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDSRÄTT
mål samt i första instans civilmål, vars värde
överstiger 1,000 kr., och brottmål, däri fängelse
ingår i straffskalan. Vid svårare brottmål
medverkar jury (Nævninge). Smärre mål
handläggas i första instans vid underrätterna, men även
större civilmål, där båda parterna föredraga
detta, och brottmål, däri den anklagade avlagt
full och trovärdig bekännelse. Ett förberedande
förfarande äger rum vid underrätterna i alla
mål. E.K.
Landsrätt, urspr. den för landet (=
landskapet) gällande lagen, sedermera landsbygdens
rättsregler till skillnad från stadsrätten (jfr
Landslag och Stadslag). Då 1734 års
lag blev gemensam för landet och städerna,
bi-behöllos dock i vissa hänseenden — ang. arv,
testamente, giftorätt, bördsrätt, jordarätt —
olika rättsregler för land och stad.
Beträffande fast egendom avgjorde läget, beträffande
personer vederbörandes stånd, egenskap av att
tillhöra adel, präster, borgare el. bönder. Adel
och bönder lydde under 1., övriga under
stadsrätt. Skillnaden bestod i arvs-, gifto- och
testa-mentshänseende till 1845, resp. 1857. Även i
domstolsväsendet rådde en djupgående skillnad
mellan land och stad, vilken ännu fortfar. Dock
lyda numera ett antal (o. 20) mest nyare städer
under 1. E.K.
Landsrätten, en medeltida överdomstol i
Finland. L. sammanträdde en gång årl. i Åbo och
bestod enl. förordning 1435 av biskopen, medl.
av domkapitlet, i Finland vistande riksråd,
lagmännen, fogdarna och häradshövdingarna där.
Den omtalas 1411—88. E.K.
Landssed, sv. lagbokens benämning å i viss
landsända el. ännu mera allmänt gängse
rättslig sedvänja rörande något spec.
levnadsförhållande. L. må av domaren läggas till grund
vid rättskipningen, där ”den ej har oskäl för
sig” och ”beskriven (= skriftlig) lag ej finnes”.
Kommer 1. oavbrutet till tillämpning, övergår
den till sedvanerätt (se d.o.). En viktig art av
1. äro handelsbruk (se d.o.), särsk. om de
antagits av någon handelsståndets organisation,
t.ex. handelskammare, börsstyrelse. E.K.
Landssekretariatet, se
Landsorganisationen.
Landssekreterare, -skrivare, se
Länsstyrelse.
Landssorg, se Kungssorg; även i
överflyttad bemärkelse: sorg över en särsk.
framstående persons död el. en för landet mycket
olycklig tilldragelse.
Landsstaten, sammanfattande benämning på
ämbets- och tjänstemännen vid länsstyrelserna
och inom den därunder lydande
fögderiförvaltningen i länen. E.Spr.
Landsstäder, se Landsrätt och Stad.
Landstad, Magnus Brostrup, norsk
psalmdiktare (1802—80), kyrkoherde, först i
Kviteseid (i
Telemarken) 1834, slutl. i
Sandeherred 1859,
prost 1854. L., som
tidigt framträtt ss.
andlig diktare
(”Hjer-tesuck til hver Dag
i Ugen”, 1841), fick i
uppdrag att utarbeta
en ny
kyrkopsalm-bok. Hans utkast till
denna (1861)
granskades av en
kommission och
aukto
riserades 1869 att brukas av de försam
lingar, som så önskade (reviderad uppl.
stadfäst 1920 och 1924). L. omarbetade
pietetsfullt äldre psalmer; hans egna bidrag (65
psalmer) vittna om djup kristlig erfarenhet och
påminna ofta om folkdiktningens stil (L. utgav
”Norske Folkeviser”, 1853). Psalmer av L.
finnas även i sv. psalmboken (513, 661). — Litt.:
Biogr. av R. Berge (1920). A.M-n.
Landsteiner [la’ntjtälnar], Karl, österrikisk
fysiolog (f. 1868), e.o. prof, i patologisk
anatomi i Wien 1910,
prof, och
avd.-föreståndare vid
Rocke-fellerinst. i New York
från 1922. L. erhöll
1930 års Nobelpris i
fysiologi och medicin
för sin upptäckt av
människans
blodgrupper (se d.o.),
varom han publicerade
sitt första utförligare
meddelande i
”Wiener klinische Woch-
enschrift” 1901. Bland L:s övriga arbeten
märkas hans undersökningar om
immunspecificite-ten och dess sammanhang med den kemiska
konstitutionen. C.
Landsting. 1) L. el. 1 a n d s k a p s t in g
kallades de allmänna folkmöten, som förr i
Sverige och Danmark årl. avhöllos i de gamla
landen el. landskapen (se d.o.) för behandling
av landets gemensamma angelägenheter:
politiska, rättsliga, ekonomiska, i äldsta tider
även religiösa. Kända sådana 1. höllos bl.a. vid
Skara (”alla götars ting”, se Göta la),
Linköping (Liongating), Gamla Uppsala (”alla
svears ting”). I Sverige uppgingo 1. redan i
början av 1400-talet i lagmanstingen (se d.o.)
och räfstetingen. Någon enstaka gång
återupplivades dock de gamla I. i samband med
mark
— 835 —
— 836 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
