Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leipart, Theodor - Leipzig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEIPZIG
var han arbetsminister i Württemberg. 1921
blev han ledare för tyska landsorganisationen
(Allgemeiner deutscher Gewerkschaftsbund), en
post, som han av Hitlerregimen tvingades
lämna 1933. T.E-r.
Leipzig [läl’ptsi^], Sachsens största stad, vid
sammanflödet av Elster, Pleisse och Parthe; 112
kvkm., därav 25,i bebyggda; 684,728 inv. (1925;
718,000 1930). I skydd av sumpmarkerna kring
floderna uppstod här tidigt ett befäst, slaviskt
samhälle, Libzi el. Lipzk, första gången
omtalat 1015. Mellan 1156 och 1170 anlade i dess
närhet markgreven Otto den rike den eg
staden, vars från början regelbundna stadsplan
än i dag gör sig märkbar. L:s livliga uppsving
tillskrives främst läget mitt i L e i p z i g e r
Tieflandsbucht, vid skärjiingen
mellan viktiga vägar (från Main, Weser och Elbe).
Redan i mitten av 1200-talet var L. en bemärkt
handelsstad, och ett årh. senare var den
avgjort Sachsens förnämsta. Redan nu kan man
tala om L.-mässor. L:s univ., ett av Tysklands
främsta, grundades 1409 av från Prag
fördrivna lärare och studenter. 1497 och 1507
beviljade kejsar Maximilian I staden vidsträckta
handelsförmåner (bl.a. 3 årliga mässor) och
gjorde därmed L. till medelpunkt för mellersta
Tysklands handel; härtill bidrog det rika
utbytet av Erzgebirges silvergruvor. Ett
betydelsefullt krafttillskott erhölls genom de
nederländska köpmän, som av hertigen av Alba
fördrevos från sitt land; på samma sätt kommo
efter upphävandet av ediktet i Nantes 1685
talrika franska köpmän till L. Dessa gynnsamma
inflytelser hämmades emellertid av de många
och våldsamma krigen med härjningar,
brandskattningar och oerhörda kontributioner.
Olyckliga spekulationer vid tiden för 30-åriga
krigets utbrott bragte staden till ruin. Efter
reformationen uppblomstrade boktryckeri och
bokhandel, och o. 1700 har L. härvidlag tagit
ledningen från Frankfurt a.M. Inv.-antalet var
1700 c:a 25,000, 1755 29,593, 1772 27,382. Detta
årh. var för L. en glanstid inom litteratur och
konst. Genom bl.a. J. S. Bach fick det rykte
som musikstad, vilket sedermera befästs, särsk.
i mitten av 1800-talet. Efter Napoleonskrigen
hämtade staden sig blett långsamt; 1800 var
inv.-antalet 32,146, 1830 40,946. 1825 stiftades
här Börsenverein deutscher Buchhändler. 1839
öppnades L.—Dresdenbanan, den första stora
järnvägen i Tyskland. 1879 förlädes riksrätten
till L. Folkmängden, som 1871 var o. 107,000,
var 1900 uppe i 455,089.
Ännu i början av 1800-talet var stadsbilden
föga imponerande med trähus och stora,
osunda hyreskaserner. Då raserades emellertid
försvarsverken kring gamla staden (Altstadt) och
efterträddes småningom av en Ring med
vackra, breda gator, bulevarder, planteringar och
ståtliga, öppna platser, av vilka särsk. bör
nämnas den kolossala Augustusplatz. Efter hand
ha förstäderna med sina regelbundna gatunät
ryckt fram och förenat sig med centrum, dock
utan att inbördes sammansmälta i sidled.
Bangårdarna med sina väldiga knippen av spår
samt de vidsträckta parkerna på de forna
sankmarkerna tränga nästan in till stadens mitt,
varigenom det bebyggda området får
stjärn-form. Altstadt har blivit city, medelpunkt för
affärslivet med sin typiska frånvaro av
bostadskvarter. Stora, moderna mässpalats dominera
nu ofta i de trånga gatorna. Fabriksområdena
ligga i förstäderna, särsk. Plagwitz och
Lin-denau. L. är en av de med parker och
trädgårdar rikast försedda storstäderna i Tyskland
(mer än Vs av arealen). — Stadens kvarstående
gamla byggnader ligga vid och i närheten av
det forna stortorget (Markt); där märkes
främst rådhuset (byggt 1556 av H. Lotter),
vilket jämte (det av samme arkitekt uppförda)
Alte Waage samt Fürstenhaus representerar
Tysklands äldre renässans. L:s äldsta kyrkor
äro Nikolauskyrkan (ombyggd i slutet av
1700-talet), Thomaskyrkan, där de berömda
Bach-konserterna hållas, och Matteuskyrkan (båda
från medeltidens slut och under 1800-talet
restaurerade), Paulinerkyrkan vid univ. (urspr. en
dominikankyrka, ombyggd i sengotik). Stadens
konstmuseum har ett rikt tavelgalleri samt
skulpturer av Max Klinger m.fl. Grassimuseet,
som nyligen fått en präktig byggnad i ö.
stadsdelen, innehåller rikhaltiga etnografiska samt
konstindustriella samlingar. Bland nyare
monument är det s.k. Völkerschlachtdenkmal i s.ö.
det största, pyramidalt uppbyggt och utrustat
med stor prakt (av Bruno Schmitz), men
synnerligen klumpigt och i det hela smaklöst. —
Av yngre byggnader märkas särsk.
Riksrättbyggnaden (1888—95) med en mäktig kupol
samt i dess närhet nya rådhuset (1898—
1904), vidare univ., univ.-bibl., Deutsche
Bücherei o.a. — Från L:s centralstation, den
största i Tyskland (färdig 1915), utgå ett
10-tal viktiga järnvägslinjer, till Berlin, Breslau,
Dresden, Chemnitz, Nürnberg, Frankfurt a.M.,
Halle o.a. L. saknar naturliga vattenvägar, men
genom en kanal till Saale ämnar man avhjälpa
denna brist. L. har två flygstationer och en
väldig luftskeppshall.
L. är i första rummet handelsstad och som
sådan en av Tysklands förnämsta. L.-Messe
(vår och höst) är med 15,000 utställare och
150,000—200,000 besökare Tysklands och över
huvud världens största mässa; tekniska
mässan har stora utst.-byggnader i stadens s. del.
— 1175 —
— 1176 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
