Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lemniskata - Lemnius, Wilhelm - Lemnos - Lemo - Lemoine, Carl Gustaf - Le Moine, Erik Vilhelm - Lemoine, Siffer - Le Moine, F. - Lemon, Olof - Lemonad - Le Monde oriental - Lemongräsolja - Lemonnier (Le Monnier), Pierre Charles - Lemonnier, Camille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEMNISKATA
Lemniska’ta, en plan fjärdegradskurva med
ekvationen (x2 + y2)2 = a2(x2—y2) (i
polarkoor-dinater r2 =a2 cos 2 v). Produkten av
avstånden från en godtycklig punkt på kurvan till
a2
två brännpunkter är konstant (= ). Varieras
konstanten, erhållas generellare (s.k.
Cassinis-ka) kurvor. H-r.
Le’mnius, Wilhelm, läkare (d. 1573). F.
i Zieriksee i Holland, kom L. efter medicinska
studier i Italien till London. Här anställdes
han genom den sv. legaten D. Beurreus’
förmedling i sv. tjänst, varom denne i jan. 1561
underrättade Erik XIV. Han verkade i Sverige
som hovläkare hos Erik XIV och tillhörde
dennes närmaste krets; mot honom riktades
anklagelsen att ha deltagit i aktionen mot
Sturarna. Han kom emellertid efter Eriks fall
i gunst hos Johan III och behöll sin ställning.
Under pestepidemien 1572 utgav L. en på sv.
förf, skrift ”Emoot pestileentzie” (omtr. 1917),
tillkommen enl. hans egen utsago till ledning
för gemene man. Boken är, enl. sakkunnigt
uttalande, anmärkningsvärt fri från skrock och
vidskepelse, som annars utmärka tidens
pestböcker. — Litt.: O. Hult, ”Vilhelmus L. och
Benedictus Olai” (1918). l.A.
Lemnos, ö i Egeiska havet (454 kvkm.; 27,000
inv., därav 2,500 turkar), delas av Turnia- (i n.)
och Mudros-bukterna (i s.) i två genom ett
4 km. brett näs sammanhängande delar. De
antika huvudorterna på L. voro Myrina (nu
Kastro) i v. och Hefaistia i n., L:s’ mest bety
dande stad, ödelagd av turkarna (1395), på
träffad av Conze 1858. Under medeltiden var
L. bl.a. i Venedigs besittning (1296—1303) och
blev turkiskt 1479. L. beboddes enl. traditionen
urspr. av karer, sedan av traker, greker m.fl.,
intogs o. 550 f.Kr. av Miltiades, blev persiskt
o 512, anslöt sig 477 till attiska sjöförbundet
och tillhörde i huvudsak Aten till Septimius
Severus’ tid. — Litt.: Monografi av
Moschi-des (1909); F. W. Hasluck i ”The annual of
the British school at Athens”, 16 (1909—10).
W.N.
Den rymliga Mudrosbukten på L:s’ sydsida
har vid upprepade tillfällen, senast under
världskrigets Dardanelleroperationer, tjänat som
tillfällig bas för flottor, opererande mot de
turkiska sunden. H.S-k.
Lemo, fi. Lemu, kommun i Åbo och
Björneborgs län, Finland, vid kusten n.v. om Åbo
stad; 36 kvkm.; 864 inv. (1931), finsktalande.
Mdn.
Lemoine LlamQa’n], Carl Gustaf,
grafiker (1700—27), var trol. elev av Brenner, reste
på offentligt bidrag till Paris för att vidare
utbilda sig men dog inom kort. L. utförde
bl.a. stick efter medaljer och sigill till
Pe-ringsskiölds ”Ättartal” (1725) samt ett
dekorativt porträtt av C. G. Rehnskiöld efter D. v.
Krafft (folio). G.V.
Le Moine [lamQa’n], Erik Vilhelm,
målare (1780—1859), var elev av Konstakad. och
Hilleström, vistades 1813—20 i Finland och
Ryssland, blev 1840 teckningslärare i Strängnäs.
L. målade små landskaps- och stadsbilder samt
miniatyrporträtt av ringa konstvärde, bl.a. av
C. A. Grewesmöhlen, J. M. af Nordin och Erik
Sjöberg (Vitalis). G.V.
Lemoine [lamQa’n], Axel S i f f e r, ingenjör
(f. % 1891), utexaminerad från Tekniska högsk.
1914, 1915—17 anställd vid Marinförvaltningen,
sedan 1917 l:e ingenjör vid Telegrafstyrelsens
radiobyrå, sedan 1925 led. av Radiotjänsts
programråd. L. har ss. radioexpert verksamt
deltagit i det internationella samarbetet på
radioväsendets område. Han har bl.a. utfört arbeten
över radiovågornas utbredning och framlagt
förslag för den internationella fördelningen av
radiovåglängder. L. har även populärt behandlat
dels tekniska, dels organisatoriska frågor inom
radioväsendet. Bland hans populära skrifter
märkes ”Från mikrofonen till högtalaren”, 1
(1929). N.R-e
Le Moine [lamQa’n], F., fransk målare, se
L e m o y n e.
Lemo’n, Olof Carl Adolph, operasångare,
tenor (f. 14/io 1866). Efter debut på Stora
teatern i Göteborg 1892 var L. 1893—94 och 1896
—99 anställd vid Kungl. teatern, där han som
bl.a. Wilhelm Meister i ”Mignon”, Romeo i
”Romeo och Julia” samt Canio i ”Pajazzo” var
högt skattad för sin välljudande stämma och
sitt behagliga spel. G.M.
Lemona’d, se L i m o n a d.
Le Monde oriental [lamå’d åriätaT] (fra.,
eg.: Den östra världen), tidskr. för
”Öst-Euro-pas och Asiens historia och etnografi, språk
och litteraturer, religioner och folkdiktning”,
grundad 1906 i Uppsala av prof. K. F.
Johansson, J. A. Lundell, K. B. Wiklund och K. V.
Zetterstéen; sedan 1929 utg. av prof. H. S.
Nyberg. E.H.
Lemongräsolja, se G r ä s o 1 j a.
Lemonnier [lamånje’] (Le Monnier),
Pierre Charles, fransk astronom och
geodet (1715—99), deltog jämte Clairaut, A.
Celsius m.fl. i den av Maupertuis ledda
gradmätningen längs Torne älv 1736—-37. Efter
hemkomsten blev L. prof, i fysik vid College de
France samt marinens astronom. M-t.
Lemonnier [lamånje’], Antoine Louis C
a-m i 11 e, belgisk förf. (1844—1913), begynte
— 1203 —
— 1204 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
