LEPTÆNAKALK(STEN) Leptæna rhomboidalis. på Gotland [L. rhomboidalis) och i Dalarnes Leptænakalk (se d.o.). K.A.G. Leptænakalk(sten) är en i Dalarnes silurom-råde förekommande vit kalksten, bildad som ett rev i de mera jämnskiktade delarna av lagerserien. Dess ålder är icke säkert bestämd, men den motsvarar yngre delen av undersilur och äldre delen av översilur samt består av en äldre del (t.ex. vid Kullsberg) och en yngre (t.ex. vid Kallholn). L. är synnerligen rik på fossil, av vilka dock knappast mera än trilobit-faunan är bearbetad, men denna innehåller c:a 100 arter. L. har stor ekonomisk betydelse och brytes i stor skala, såväl för användning till murkalk som för industriella ändamål. — Litt.: Elsa Warburg, ”The trilobites of the Leptæna limestone in Dalarne” (1925). K.A.G. Lepti'dea, ett släkte dagfjärilar, se V i t-vingefjäril. Leptinota'rsa, se Coloradoskalbag-g e n. Leptis, forntida släder på Afrikas n. kust (i nuv. Tripolis), båda grundade av fenicier. L. magna (nu ung. Lebida), i ö., intogs av Masinissa (efter 201 f.Kr.), anslöt sig i jugur tinska kriget (se J u g u r t h a) till Rom, understödde Juba och Pompejus’ anhängare mot Cæsar, som därför straffade staden utan att dock beröva den friheten. Koloni under Tra-janus (Colo'nia U'lpia Traja'na L.). I L. föddes Septimius Severus. Av italienarna sedan 1920 företagna utgrävningar (publicerade i ”Africa italiana”, 1927 ff.) ha givit rika resultat; bl.a. ha blottlagts forum, praktfulla basilikor och termer, amfiteater, hamnbassänger och kajer, rika skatter av skulpturer och mosaikarbeten, inskrifter m.m. — L. minor (nu Lamt a), i v. vid Lilla Syrten, deltog på romarnas sida i 3:e puniska kriget och blev Caesars bundsförvant 46 f.Kr. W.N. Lepti't (äldre benämningar: eurit, f e 1 s i-toid, granulit, hälleflintgnejs), en till de kristallina skiffrarna hörande, finkornig och jämnkornig kvarts-fältspatbergart med underordnad mängd mörka mineral (glimmer, horpblände). Den kan kemiskt-mineralogiskt betraktas ss. en finkornig, sur gnejs. Lagerstruktur är ej sällsynt. Fältspaten är ant. övervägande en natronrik, kalkfattig plagioklas (s.k. n a t r o n-1.) el. mest kalifältspat (mikroklin, s.k. kal i-1.), ibland även båda i ung. samma mängd. Färgen är rödlält-grå-mörkgrå. Jämte hälle-flintor, kalkstenar, skiffrar, malmer m.m. utgör 1. huvuddelen av den s.k. lep t i t f orma ti o-nen, som i Fennoskandia o.a. urbergsområden är berggrundens och jordskorpans äldsta kända formation. Denna äger särsk. stor utbredning i Sveriges malmförande trakter, Bergslagen, Skelleftefältet, Norrbotten, där den innesluter huvudmassan av malmerna (såväl de oxidiska järnmalmerna som sulfidmalmerna) och är på gr. härav urbergets ekonomiskt viktigaste formation. L. i Fennoskandia övergår å ena sidan i gnejs (vid starkare omvandling, metamorfos) å den andra (vid svagare metamorfos) i hälle-flintor, porfyrer, porfyrluffer och agglomerat samt anses därför vanl. — ss. l.-formationen i sin helhet — ha från början i huvudsak varit vulkaniska lavor och aska. L. har på gr. av sin höga halt av kalium och aluminium ifrågasatts ss. råmaterial för framställning av dessa metaller och dithörande tekniska produkter. G.Fn. Leptitformationen, se L e p t i t. Leptoea'rdia, benämning på den klass, till vilken lansettfiskar (se d.o.) räknas. Leptocefa'ler, se Leptocephalus. Leptoce'ntriska kärlknippen, bot., se B i kolla te r a la kärlknippen. Leptoce'ntrisk ledningsvävnad, bot., se Led ningsvävnad. Leptoce'phalus, leplocefaler, benämning på vissa utvecklingsstadier hos ålfiskarna (se d.o.). Leptodacty'lidus, grodsläkte, se P i p g r o-d o r. LeptoklorFter. Kloritgruppens mineral förete stor analogi med glimmergruppens och ha starkt varierande kemisk sammansättning samt kunna delas i två grupper, orto k loriter och lep t o klo r i te r. De förra, som kunna kristallisera i väl utbildade monoklina kristaller, äro isomorfa blandningar av två substanser av vattenhaltigt magnesiasilikat, ett ser-pentin-silikat utan lerjord, och ett lerjordhal-tigt, analogt med det sällsynta mineralet ame-sit. L. kunna icke hänföras till de ovan omtalade silikatsubstanserna; de förekomma endast som täta, finkorniga el. fjälliga aggregat. Bland dem finnas emellertid flera viktiga mineral, ss. chamoisit och thuringit, vilka äro starkt järnhaltiga och ingå i sedimentära järnmalmer (se d.o., sp. 799), samt delessit, som ofta utfyller hålrummen i mandelstenar. Jfr K 1 o r i t. K.A.G. Leptom [-å'm], bot., den del av ett kärlknippe, som består av silrör, följeceller, silparenkym och kambiformceller. Med h a d r o m menar — 7 — — 8 —