LERMÄRGEL av Byron men med ett starkt egenartat temperament. I sin mäktigaste dikt ”Sången om tsar Ivan Vasiljevitj, hans unge livdrabant och den djärve köpmannen Kalasjnikov” (1838) har L., på ett mästerligt sätt anslutande till den ryska bylindiklens form, skapat ett verk av enastående poetisk kraft. Kaukasiens hela färgprakt framträder i hans båda episkt-lyriska diktverk ”Klostergossen” och ”Demonen” (fullbordade strax före L:s död men återgående på bortåt 10 år äldre utkast). Det förra ger en psykologiskt stark skildring av en tjerkessgosses trängtan ur tvång och instängdhet till barndomens fria bergnejd. För en modern tid långt mindre njutbar, trots enskilda formsköna partier, är den fantastiska dikten om ”Demonen”, vars hela extas bl.a. inspirerat en opera. L:s främsta prosaverk ”Vår tids hjälte” (1840; senaste sv. övers. ”Min vän Petjorin”, 1926), har även livet i Kaukasien som bakgrund. Dess centrala gestalt har lånat många drag av förf., även om denne icke tänkt teckna ett självporträtt. Kritisk uppl. av L:s skrifter jämte biografi och bibliografi av Abramovitj (5 bd, 1911—-13). — Litt.: Ovs’janiko-Kylikovskij, ”L.” (på ryska, 1914). Agr. Lermärgel, se Lerskiffer och Märgel. Lernæ'a, 1 e r n e i d e r, ett släkte loppkräftor, se Klyvfotingar. Lerne'iska hydran, grek, myt., se H y d r a. Le roi est mort, vive le roi [lo rpa' ä må'r vi'v lo rpa'] (fra.), ”(den gamle) konungen är död; leve (den nye) konungen!”, till franska kungadömets hovceremoniel hörande uttryck av okänd ålder, betecknande kungadömets fort-varo trots växlande innehavare, sista gången använt vid Ludvig XVIII:s gravsättning 1824. C. Leros, ö, se Dodecaneso. Leroux [loro'], Pierre, fransk socialist (1797—1871), anhängare av saint-simonismen (se d.o.), som 1830 genom hans förmedling förvärvade lidn. ”Le Globe”, var under 1830-och 40-taIen mycket verksam som publicist och sociologisk förf., efter 1848 även som politiker, blev efter Napoleon III:s statskupp 1851 lands-förvist och fick först 1859 återvända till Frankrike. Hans huvudverk är ”De J’humanité, de son principe et de son avenir” (1840). Bland hans övriga skrifter märkas ”Réfutation de 1’eclecticisme” (1839) och ”Du christianisme et de ses origines démocratiques” (1848). L. är, särsk. genom sin filosofiska bildning, en av de mest betydande gestalterna i tidens sociala rörelse i Frankrike. Han vann bemärkta anhängare, bl.a. George Sand. ÆlV-n. Leroux [loro'], Gaston, fransk journalist och förf. (1868—-1927), gjorde sig först bemärkt — 15 — som reporter, vann sedan stor popularitet som förf, av en serie kriminalromaner med samma hjälte, reportern Rouletabille. övers, till sv. äro bl.a. ”Le myslère de la chambre jaune” (1908), ”Le parfum de la dame en noir” (1909), ”Le fauteuil hanté” (1910) och ”Rouletabille chez le tsar” (1913). H.E. Leroy [lorpa'], André, fransk pomolog (1801—75), var innehavare av en stor trädskola i Ångers, där han också planterade stora fruktträdgårdar i studiesyfte. Han bedrev vetenskapliga studier över fruklsorternas kännetecken, historia och systematik och har häröver utg. ett viktigt arbete: ”Diclionnaire de pomo-logie” (6 bd, 1867—79). C.G.D. Leroy [larpa'], É d o u a r d, fransk filosof (f. 1870), prof, vid College de France i Paris. L., som i sitt tänkande utgår från Bergson, är dessutom i kunskapsteoretiskt hänseende influerad av Poincaré och Duhem, i religionsfilosofiskt av Blondel, Laberthonnière och Loisy. A ena sidan företräder han kritiken av den naturvetenskapliga kunskapsteorien och å andra sidan den katolska modernismen och förbinder en vitalistisk teleologisk uppfattning med idealismens grundfordran. Skrifter: ”Dogme et cri-tique” (1906), ”Une philosophie nouvelle: H. Bergson” (1912), ”L’exigence idéaliste et le fait de 1’évolution” (1928), ”Le problème de Dieu” (1929) m.fl. N.A. Leroy-Beaulieu [larQa'-båljö'], Pierre Paul, fransk nationalekonom (1843—1916). L. var urspr. jurist, tillhörde från 1871 red. av ”Journal des débat” och blev 1880 prof, i nationalekonomi vid Collège de France. 1873 grundade han tidskr. ”Économiste fran^ais”. L företräder i sina skrifter en liberal ekonomisk uppfattning, närmast påverkad av de engelska klassikerna. På vissa punkter kom emellertid hans optimism honom alt hysa avvikande meningar. Särsk. i befolkningsfrågan ansåg han, att Mallhus underskattat den tendens till minskning av födelsetalen, som kan iakttagas i allt flera länder med stigande välstånd. Utifrån samma synpunkt angrep han den ”järnhårda lönelagen”. Statsingripande med undantag av vissa arbetarskyddslagar ansåg han skadligt. L:s huvudarbete är ”Traité de la Science des finances” (1877; 8 éd. 1912). Bland hans övriga arbeten märkas ”Essai sur la réparti-tion des richesses” (1881; 4 éd. 1897) och ”Traité théorique et pratique d’économie politique” (1895; 5 éd. 1910). T.E-r. Lersand, tekn., se G j u t n i n g, sp. 374. Lerskiffer. Genom inre kemiska processer (diagenes) hårdnar lera småningom till en lös, för ögat lät, gråsvart bergart utan skiffrighet, s.k. lersten, el. vid grövre leror s.k. slam — 16 —