LES CAYES östkusten med huvudstaden Mytilene, 31,661 inv. (1932). L. bildar tillsammans med Lemnos och Hågios Evstråtios nomos L., 2,138 kvkm., 161,557 inv. (1932). M.P. Enl. antik mytologi var L. uppkallat efter L., Lapithes son, som på uppmaning av oraklet begav sig hit och äktade Methymna, Makareus’ dotter. L., ifrån 7:e årh. e.Kr. kallat Mytilene efter dess huvudort, torde ha rönt stark invandring av bl.a. joner och eoler och bestod i årh. f.Kr. av flera småstater, bland vilka Mytilene intog en framträdande ställning. Under persisk överhöghet kom L. genom Harpa-gos och upptogs efter växlande öden i attiska sjöförbundet (479 f.Kr.) men avföll från Aten 428 (med undantag av Methymna) och anslöt sig till peloponnesiska förbundet; 427 intogs Mytilene av atenarna, som uppdelade ön under klerucher. 387 oavhängigt, slöt L. 334 fördrag med Alexander, kom o. 267 under ptolemeerna och blev 196 fritt. L. avträddes under 1400-talet av östromerska riket till genuesarna och blev turkiskt 1462. — Bland städerna på L. märktes förutom Mytilene (på n.ö. sidan av ön) Methymna (nu Molivo) in. — L. nådde under antiken en hög materiell blomstring, vartill i sht bidrog det milda klimatet och den fruktbara jordmånen, som bl.a. frambragte det berömda lesbiska vinet. Även den andliga od lingen stod högt på L., och flera av den grekiska litteraturens yppersta diktare (Alkaios, Sapfo) stammade härifrån. Briljanta skildringar av livet på L. ha bevarats i Longos’ (se denne) herderoman ”Dafnis och Chloe”. Omfattande arkeologiska undersökningar ha utförts av bl.a. R. Koldewey. — Litt.: A. Conze, ”Reise auf der Insel L.” (1865); R. Cichorius, ”Rom und Mytilene” (1888); R. Koldewey, ”Die antiken Baureste der Insel L.” (1890); H. Pisto-rius, ”Beiträge zur Geschichte von L. im 4. Jahrhundert v. Chr.” (”Jenaer historische Ar-beiten”, 5, 1913). W.N. Les Cayes [läkä'], stad på Haiti, se C a y e s. Les cent jours [lä sä zo'r], se Hundra dagarna. Lesch, Bruno Lorenz Nicolaus, finländsk historiker (f. 1888), fil. d:r 1924 (”Carl Erik Mannerheim”, 1), docent vid Helsingfors univ. sedan 1926, rektor vid Sv. handelshögsk. där sedan 1927, ordf, i Historiska föreningen sedan 1929; har bl.a. utg. C. E. Mannerheims anteckningar (i ”Förhandlingar och uppsatser”, 35, 1922). C. Lesche [le'Je el. le'ske] (grek.), i det forntida Grekland urspr. gravnisch el. dyl., senare en (ofta hall-liknande) byggnad för sammankomster, ”societetssalong”, stadshus, rådhus, även värdshus. L. voro ofta praktfullt utsmyckade; berömd är knidiernas 1. i Delfi, prydd med målningar av Polygnotos. W.N. Lescheti'zky, T h e o d o r, polsk pianist och pianopedagog (1830—1915), elev av Czerny, 1864—78 lärare vid konservatoriet i Petersburg, därefter bosatt i Wien. L. var en högt ansedd och mycket eftersökt lärare. Paderewski och flera andra berömda pianister voro hans lärjungar. N.E Lescot [läskå'], Pierre, fransk arkitekt (o 1510—78), blev en ledare för den fullgångna renässansen i Frankrike. Som utövande konst när framträdde L. särsk. vid nybyggnaden a\ Louvren (dess s.v. delar) med den berömda gårdsfasaden samt vid det lilla palats, som nu kallas Hotel Carnavalet; jämte J. Goujon o.a bildhuggare utförde han dekorationsarbetena även vid mindre monument, t.ex. Fontaine des Innocents. E.W. Les enfants sans souci [läz äfä' sä sosi'], se Enfants sans souci. Les extremes se touclient [läz äksträ'm sa to'J] (fra.), ytterligheterna beröra varandra. Lesger, 1 e s g i e r, sammanfattande namn för ett antal stammar i n.ö. Kaukasus. Huvudbe folkningen bebor sedan urminnes tider Da gestan. Bortåt ett 30-tal dial. talas, varav flera föga kända. L. äro muhammedaner. I mitten av 1800-talet kommo de under ryskt välde. L äro starkt byggda. På gr. av folkblandningen är typvariationen stor. De flesta äro mörklagda, men många blonda. Huvudnäringen är åkerbruk, varvid konstgjord bevattning och odling å terasser användas. Även boskapsskötsel idkas samt hantverk som vävnad och smide. Bostäderna äro av sten och trä. Äktenskap ingås genom köp. L. voro fordom ett mycket krigiskt folk. G.B-r. Les Gobelins [lä gåblå'], se Gobeläng Les grand rhétoriqueurs [lä grä' retårikö'r], se Frankrike, sp. 119. Lesion [-fo'n], med., organskada. Lesja, förr L e s j e, hd i Opland fylke, s Norge, överst i Gudbrandsdalen, på gränsen mot Möre fylke; 2,244,90 kvkm.; 2,758 inv (1930). Från Lesjaskogsvatn (5,4 kvkm., 612 m.ö.h.) rinner Rauma mot n.v. och Gudbrands dalslågen mot s.ö. Vid öständan av sjön järn verk 1652—1812. dz.S Lesjöfors, brukssamhälle i Rämens s:n, Värmland, 35 km. n. om Filipstad, vid In landsbanan; 1,370 inv. (1933). Lesjöfors järnverk omfattar martin- och valsverk, stållinefabrik, tråddrageri, manufaktursmedja, fjäderfabrik, gjuteri och mek. verkstad i L. masugn vid Långbanshyltan samt kraftverk vid Stjärnfors och tillverkar tackjärn, smitt ucb valsat stål, verktygsstål, pianotråd, stållinor. — 19 — — 20 —