LESLIE fjädrar för järnvägsvagnar, maskiner, krigsmateriel m.m. Ägare Le s j ö f o r s a.-b., grundat 1867, aktiekapital 900,000 kr., arbelareantal 350, tillverkningsvärde pr år 3 mill. kr. Bolaget idkar även jordbruk, skogshantering och sågverksrörelse. L. stångjärnshammare privilegierades 1675 och uppfördes 1680 i en förut alldeles obebodd trakt vid Lesjöälven, som vid L. bildar en rad av forsar. 1817 övertogs L. bruk av firman Ekman & co., och 1831 infördes här lancashiremetoden av Gustaf Ekman, som vid mitten av 1800-talet utvecklade L. till ett av Sveriges främsta järnverk. Under senare år är bruket särsk. känt för sin tillverkning av ståltrådslinor, varav en betydande export äger rum till vitt skilda länder. — Litt.: A. Ericsson, ”L. aktiebolag 1867—1917” (1917). J.C. Leskien [-ki'n], August, tysk språkforskare (1840—1916), verksam ss. slavistprof. i Leipzig sedan 1870. L. tillhörde den s.k. junggram-matiska skolan och var en av dess inflytelserikaste lärarekrafter. Hans forskning utmärker sig för solid metod och grundligt detaljarbete. Bland hans arbeten märkas ”Handbuch der alt-bulgarischen (altkirchenslavischen) Sprache” (1871, 6 Aufl. 1922), ”Die Declination im Sla-visch-Litauischen und Germanischen” (1876, en högst förtjänstfull prisskrift), ”Der Ablaut der Wurzelsilben im Litauischen” (1884), ”Grammatik der altbulgarischen (altkirchenslavischen) Sprache” (1909), ”Grammatik der serbo-kroa-tischen Sprache”, 1 (1914). L. utgav jämte K. Brugmann ”Litauische Volkslieder und Mär-chen” (1882). Hans ”Litauisches Lesebuch” (tr. postumt 1919) har åtskilliga onöjaktigheter i texterna. Agr. Leskov [Iäskå'f], N ikola j Semjonovitj, rysk förf. (1831—95). Först i 30-årsåldern be-gynte L. som förf, under pseud. S t e b-n i t s k i j med mindre berättelser och uppsatser i den periodiska pressen. Invecklad i en obehaglig polemik med radikalerna, begav sig L. till utlandet, där han 1865 fullbordade den stora romanen ”Ingen utväg” (”Ne-kuda”). Denna ger en ingalunda helt osympatisk skildring av tidens framstegsmän, dock sedda med skarp blick för löjliga sidor hos vissa ledare. Den härskande litteraturkritiken ondgjorde sig däröver, och L. blev hårt klandrad och personligen misstänkliggjord. I en följ, roman ”Kamp på kni ven” (1870—71) gav han ett irriterat svar; trots enstaka starka partier står därför detta arbete rätt lågt. Hans senare, om allt högre mognad vittnande verk fingo av den ledande kritiken icke den uppskattning, de förtjänade. Dock vunno dessa av rik fantasi, sant mänsklig humor och egenartad språkkonst kännetecknade berättelser talrika läsare L. var i motivvalet i åtskilligt en banbrytare; ryskt hantverkarliv har t.ex. i honom sin förste exakte skildrare, och ingen har med så förtrogen insikt återgivit det högre och lägre prästerskapets liv som L., särsk. i den stora romanen ”Kyrkans män” (1872). Först på senare tid har L. både i Byssland och i Västeuropa fått den uppskattning, hans märkliga litterära insats gör honom förtjänt av. — I sv. övers, ha utkommit ”Den förseglade ängeln” (noveller, 1928) och ”Den förtrollade vandringsmannen” (1929). — Monogr. på franska av P. Kowalewsky (1925). Agr. Les Ländes [lälä'd], område i s.v. Frankrike, se Ländes. Lesley [lä'zli], John Peter, nordamerikansk geolog (1819—1903), ägnade sig tidigt åt geologiska undersökningar i Pennsylvania, särsk. åt den praktiska sidan av geologien, stenkol, bergolja och järnmalm. 1847—87 var han ledare för de geologiska undersökningarna i staten Pennsylvania. K.A.G. Leslie [lä'zli], gammal skotsk adelsätt. — Litt.: Leslie, ”Historical records of the family of L.” (3 bd, 1869). 1) A 1 e x a n d e r L., från 1641 Earl of L e-v e n, skotsk krigare (o. 1580—1661), deltog i kriget i Nederländerna, gick 1605 i svensk tjänst och utmärkte sig vid flera tillfällen. 1628 befälhavare över de sv. trupperna i Stralsund, erövrade han strax före konungens landstigning 1630 Rügen. Under de följ, åren kämpade han som generalmajor huvudsaki. i de nedersaxis- ka och westfaliska kretsarna. 1636 fältmarskalk och chef för Weser-armén, bidrog L. genom sin villighet att samverka med Ban^r verksamt till segern vid Wittstock. Ivrig presbyterian, återvände han 1638 till Skottland och fick överbefälet i kampen mot Karl I. Sedermera kommenderade han de skotska hjälptrupperna i England. I skottarnas kamp mot Cromwell var L. den formelle överbefälhavaren, då hans begäran om avsked på gr. av ålder ej bifallits. — 21 — — 22 —