LESSEPS dan 1930 äges även detta bolag av a.-b. Klippans finpappersbruk. — Litt.: G. Clemensson, ”Klippans pappersbruk med L. och Böksholm” (1932). J.C. Lesseps [läsä'ps], Ferdinand Marie d e, vicomte, fransk diplomat (1805—94), gjorde först en lysande diplomatisk karriär, men försattes 1849 i dispo-nibilitet. L. hade som diplomat även tjänstgjort i Egypten och stiftat vänskap med dess vicekonung Said pascha. Med denne uppgjorde han på 1850-talet planen att genombryta Suez-nä-set, och 1855 började de igångsätta under sökningar och förberedande arbeten. L. ådaga-lade sällspord energi och lyckades efter omfattande resor, föredrag och underhandlingar bryta det motstånd, som ej minst från engelskt håll restes mot planen, samt få till stånd ett kapital på 200 mill. frcs. 17/n 1869 invigdes högtidligen kanalen. 10 år senare igångsatte L en livlig propaganda för genombrytande av Panama-näset. Arbetet härpå stötte på oanade svårigheter, så att det 1890 fick avbrytas, och finansieringen drog vida större summor, än man beräknat, och ledde till de tvivelaktiga manipulationer, som resulterade i den politiska Panamaskandalen. För dessa stod emellertid L. fri, men till hans stora smärta drabbades även hans son Charles L. (1849—1923) av rättsligt åtal. L. blev 1884 medl. av Franska akad. G.Liv. Lessing. 1) GottholdEphraimL., tysk förf, och kritiker (1729—81). Prästson från Oberlausitz, studerade L. 1746—48 i Leipzig officiellt teologi, sedermera medicin. Filosofiska och litterära intressen upptogo honom dock helt. Till teatern drogs han tidigt och debuterade under denna tid med den konventionella komedien ”Der junge Gelehrte” (1748). Sin mag.-examen erhöll han först 1752 i Witten-berg. Dessförinnan hade han förlagt sin verksamhet till Berlin, där han under 1750-talet försörjde sig som översättare och medarbetare i tidskr. Den uppl. av sina ”Schriften” i 6 bd, som han utgav 1753—55, innehöll en märklig nyhet, tragedien ”Miss Sara Sampson” (sv. övers. 1799 och 1822), som blev mönsterbildande för den borgerliga sorgespelsdiktningen i Tyskland. Ett annat dramatiskt arbete från Berlinåren är den lilla tragedien ”Philotas” (1759). Med upplysningsmännen M. Mendels-sohn och Fr. Nicolai stod L. i nära förbindelse G. E. Lessing. Stick i ”Sämmtliche Schriften” (1796). och utgav tillsammans med dem tidskr. ”Briefe die neueste Literatur betreffend” (24 bd, 1759 —65). Mot Gottscheds stelnade klassicism gjorde sig L. i sina kritiska art. till tolk för en friare uppfattning, som trotsade den franska smakens regler och erkände Shakespeares storhet. 1760—65 vistades L. i Breslau ss. sekreterare åt guvernören, general Tauentzien. Under denna tid av fördjupade studier mognade de tankar, som han uttryckte i sin estetiska huvudskrift ”Laokoon, oder über die Grenzen der Malerei und Poesie”, utg. efter återkomsten till Berlin 1766. Föranledd av samtidens överskattning av den beskrivande diktningens möjligheter, företog L. här en analyserande jämförelse mellan bildande konst och poesi, avgränsade den senares verkningsområde och drog riktlinjer för dess uttrycksmedels utveckling. I anslutning härtill gav han en epokbildande värdesättning av grekisk litteratur och konst. 1767 utkom den mästerliga komedien ”Minna von Barnhelm” (senaste sv. övers, av G. Klintberg — 27 — — 28 —