LESUEUR Eustache Lesueur: Tre muser. Louvren. fransk målare (1617—55), var lärjunge till Simon Vouet samt påverkades av Poussin och italienska mästare, särsk. Rafael. Hans mestadels bibliska och mytologiska motiv präglas av klarhet och en blond, lyrisk anda, besläktad med 1200-talsmästarnas. L. deltog i grundandet av akad. i Paris 1648. Hans huvudarbeten äro dekoreringen av Hotel Lambert i Paris med mytologiska scener samt 22 bilder ur den helige Brunos liv, utförda 1645—48 för Chartreuseklost-ret i Paris; båda verken nu i Louvren. — lått.: Biogr. av G. Rouchès (1923). K.E.S. Lesueur [lasüö'r] (Le Sueur), Jean F r a n c o i s. fransk tonsättare (1760—1837). Efter att ha varit kyrkokapellmästare på olika håll erhöll L. 1786 anställning som l:e kapellmästare vid Notre Dame i Paris, för vilken kyrka han skrev en del stora mässor och mo tetter (med orkester). Åtskilligt motstånd mot den fantasi-och uppfinningsrike musikern jämte fias ko för hans första opera ”Télémaque” fick honom att draga sig tillbaka. 1793 var han åter i Paris, där flera av hans operor uppfördes (”La caverne”, ”Paul et Virginie”) och där han vid konservatoriets upprättande utnämndes till dess inspektör; för undervisningen här skrev han ett par läroböcker. Nya konflikter fingo honom åter att draga sig tillbaka (1802), men efter ett par svåra år utnämndes han 1804 av Napoleon till dennes hovkapellmästare. I denna egenskap framförde han sina två bästa operor: ”Ossian” och ”La mort d’Adam”. Efter restaurationen blev L. kungl. operakapellmästare och hovkapellkompositör och anställdes åter vid konservatoriet. Bland hans elever voro här Berlioz, Thomas, Gounod, Lemoine o.a. Utom operor och mässor skrev L. en rad oratorier, Te Deum, Slabat maler och en del tillfällighets-musik, bl.a. en kröningsmarsch för Napoleon. I sin musik var L. starkt framstegsvänlig; flera av de konflikter, varpå hans oroliga liv var rikt, berodde på hans dristiga musikaliska idéer (orkestrala effekter, programmusik, häri en förelöpare till Berlioz). E.A. Leszczynski [läjcü'nski], polsk adelsätt, om vars mest bekante medl., S t a n i s I a w L. (1677—1766), se Stanislaus I, konung av Polen. Med honom utdog ätten på manslinjen; hans enda dotter var MarjaLeszczynska (1703—68), g.m. Ludvig XV av Frankrike. C. Leszno [lä'Jnå], ty. Lissa, stad i vojvodska-pet Poznan (Posen), Polen, s.s.v. om staden Poznah, nära tyska gränsen; 19,258 inv. (1931). Tillverkning av maskiner, järnmöbler, sprit och tobaksvaror. — L. var från 1500-talets mitt ett av de bömiska brödernas (se d.o.) huvudtillhåll med en berömd läroanst., vid vilken bl.a. .V Comenius (se denne) verkade. M.P.;C LetaT (till lat. letum, död), dödlig, dödande. — Subst.: 1 e t a 1 i t e t. Letargi' (grek. lethargVa, till lethe, glömska, och argo's, trög), långvarig medvetslöshet el. själslig reaktionströghet, ur vilken man endast med svårighet och för en kort stund kan väckas. — Adj.: 1 e t a r g i s k. L’état c’est moi [leta' sä mpa'] (fra.), ”staten är jag”, yttrande som Ludvig XIV enl. uppgift, dock icke säkert bestyrkt, skall ha fällt, då han första gången efter Mazarins död besökte parlamentet. C. Lete, se Lethe. LeTeensuo [-ténsoå], torvmosse i Hattula kommun, Tavastehus län, Finland, mellan Le-hijärvi och Vanajavesi sjöar, c:a 400 har, till största delen uppodlad. Å L. finnes en Finska mosskulturföreningens försöksstation. Mdn. Le Tellier [latälje'], Michel, fransk ämbetsman (1603—85), började sin bana i parlamentet, blev 1640 arméintendent och 1643 krigsminister. Som sådan blev L. den eg. grundläggaren av Frankrikes moderna armé, och hans son Louvois’ verk vore ej tänkbart utan faderns förarbeten. 1677 blev L. kansler, verkade som sådan ivrigt för upphävandet av Nante-siska ediktet och fick kort före sin död underteckna förordningen härom. P.S — 31 — — 32 —