LETTERSTEDTSKA FÖRENINGEN Leth, F r e d r i k Johan, militär (1850—1919), underlöjtnant vid Wendes art.-reg. 1869, kapten vid Generalstaben 1891, major 1892 och vid Andra Göta art.-reg. 1893, överstelöjtnant vid Wendes art.-reg. 1894, överste och chef för reg. 1895, generalmajor, generalfälttygmästare och inspektör för art. 1903, inspektör för militär-lärov. 1910—17, generallöjtnant 1910, avsked 1915. L. var art.-stabsofficer 1884—89, lärare vid Krigshögsk. 1884—90 och chef för art:s skjutskola 1894 och 1895. Han var ordf, och led. av flera kommittéer, bl.a. av art.-kom-mittén 1891 och 1900 och Bodenkommittén 1905 samt var ordf, i direktionen över arméns pensionskassa 1912—18. L. har utg. bl.a. ”Yttre ballistik och tabellinskjutning” (1882). E.Bz. Lethe, grek, myt., flod i underjorden, ur vilken de dödas själar drucko glömska av sin jordiska tillvaro. Jfr H a d e s. H.Sj. Lcthington [lä^ixjtan], se M a i 11 a n d. Leto (grek.; lat. Lat o'na), grek, myt., hade med Zeus barnen Apollon och Artemis, kom, förföljd av Heras vrede, till Delos, en simmande ö, den enda, av vilken Hera icke tagit eden att icke mottaga L., som här framfödde sina barn. Enl. en annan saga förbarmade sig Po-seidon över L. och lyfte med sin treudd Delos ur havet ss. fristad åt L. W.N. Leto (latiniserat Lætus), Giulio P o m-ponio (Pomponius), italiensk humanist (1425—98), lärjunge av Lorenzo Valla (se denne), vars verk han fullföljde huvudsaki. genom skildring av lagar och bruk i det gamla Rom. En av L. stiftad akad. upplöstes av påven ss. kättersk. L. skrev på latin. J.V. Lettenhove [-häfo], J. Kervyn de, belgisk historiker, se Kervyn de Lettenhove. Letter [lä'ta] (eng.; plur. letters), brev. Letter, inv. i Lettland, c:a 1,4 mill. På 1200-talet underkuvades de av de tyska ordensrid-darna, vilkas religion de sedan antogo dock med bibehållande av sitt språk. Efter reformationen övergingo också de till protestantismen och lettisk litteratur tillkom. Under ryska tiden och särsk. sedan livegenskapen i början av 1800-talet upphävts, började ett nationellt uppvaknande, som efter världskriget resulterade i landets självständighetsförklaring. L. äro åkerbrukare och herdar och ha bibehållit mycket av den gamla folkliga kulturen. De äro delvis uppblandade med finnar, som de fordom undanträngt vid kusterna. Mestadels äro de protestanter, i Lettgallen dock till stor del katoliker, varjämte ett hundratusental ortodoxa finnas. Jfr Lettiska språket och Lettland. G.B-r. Letterstedt, Jakob, donator (1796—1862), tillhörde släkten Lallerstedt (se d.o.), upp fostrades till bonde men begav sig till Stockholm för att ägna sig åt bränneri-hantering, åsamkade sig emellertid skulder, som han icke kunde betala och lämnade 1819 i hemlighet Sverige, under utresan förändrande sitt namn till L. Slutl. hamnade han 1820 i Kapstaden, där han arbetade sig upp och småningom beredde sig en god ekonomisk ställning, så att han kunde gottgöra sina fordringsägare i Sverige. Genom en lönande kvarnrörelse, spannmålshandel med stora leveranser till regeringen och slutl. ett flertal industrianläggningar ökades hastigt hans förmögenhet, och L. blev en av Kapkoloniens mest bemärkta och inflytelserika medl., en tid även led. av koloniens lagstiftande råd. 1841 sv.-norsk konsul, 1857 generalkonsul, var han en ivrig befordrare av sitt hemlands intressen och tog sig särsk. varmt an de sv. vetenskapliga exp., som passerade Kapstaden. Han avled i Paris. — L:s namn är framförallt knutet till de stora donationer, han gjort i sitt testamente, störst den till Letter stedtska föreningen (se d.o.). Han anslog sålunda 5,000 p.st. till en fond, ”J. L:s stipendiefond” (nu å 100,000 kr.), varav årl. räntan skall utgå som utrikes resestipendium för yngre, lovande svenskar, varvid under loppet av 6 år Vet.-akad. tillsätter stipendiet 2 gånger, Uppsala och Lunds univ. samt Vitterhets- och Lantbruksakad. vardera 1 gång. Av uppkomna besparingar har bildats en fond för inländska resestipendier, att i samma ordning utdelas. Ytterligare donerade L. till Vet.-akad. 5,000 p.st., varav räntan skall användas bl.a. till ett pris för utmärkt original-arbete inom vetenskapens, litteraturens el. konstens områden el. för någon viktig upptäckt av praktiskt värde för mänskligheten, vidare till understöd av vetenskapliga undersökningar, till belöning för någon utmärkt övers, o.s.v. — Litt.: C. Annerstedt i ”Lefnadsteckningar öfver Vet.-akad:s aflidna ledamöter”, 2 (1878—85). C. Letterstedtska föreningen för industri, vetenskap och konst, vars ekonomiska grundval utgöres av ett av J. Letterstedt (se denne) 1862 donerat belopp om 17,000 p.st., avser ”att befordra gemenskapen mellan de tre skandinaviska rikena i avseende på industri, vetenskap och konst samt att åt yrkesfliten såväl som åt vetenskapens och konstens utveck Uppslagshok. XVII. ___ 33 ___ 2 — 34 —