LETTGALLEN ling inom dessa länder bereda uppmuntran och stöd”. För detta ändamål verkar L.f., som konstituerades S1/i2 1873, genom utgivandet av ”Nordisk tidskr. för konst, vetenskap och industri” (sedan 1878), genom prisbelöningar och understöd för vetenskapliga arbeten, uppfinningar och konstalster, genom möten och utställningar. L.f. består av en sv., en dansk och en norsk avd.; huvudstyrelse är den sv. avd:s av 12 personer bestående styrelse; nuv. ordf, är f.d. presidenten A. Lindstedt. Föreningens fonder uppgå till c:a 1,253,500 kr. — Litt.: Historik i ”Nord, tidskr.”, 1924 och 1927. C. Lettgallen, provins i Lettland (se d.o.). Lettiska språket och litteraturen. Lettiskan, som talas av bortåt 2 mill. människor, tillhör jämte litauiskan den baltiska språkfamiljen (se Baltiska språk). I motsats till litauiskan har lettiskan, som på det hela taget representerar ett mera framskridet utvecklingsstadium, uppgivit urspråkets fria ac-centuering och i regel övergått till begynnelsebetoning av orden. I stor utsträckning ha även ändelsevokaler förlorats och nasalkonsonanter bortfallit. Däremot karakteriseras lettiskan liksom urspråket av skiftande intonationsarter (i n. medellettiskan äro dessa tre), dock kan varje betoningstyp fonetiskt mer el. mindre starkt avvika från det urbaltiska uttalet, som enl. några forskares'mening bättre representeras av den ålderdomligare litauiskan. Liksom litauiskan har lettiskan en rik deklination (med 5 till 6 kasus). Urspråkets 3 genus ha dock i stort sett reducerats till blott 2, därigenom att neutrum förlorats hos subst. och i allm. ersatts av mas-kulinum. Verbsystemet visar åtskilliga fall av radikal förenkling, bl.a. skiljes icke mellan sing. och plur. av 3:e person. Intill 1918 återgavs språket i en rätt otymplig ortografi med användande av tysk frakturstil, vari en del modifikationer införts (streckning av vissa bokstäver). Efter världskriget har en ny rättskrivning, anslutande till tjeckiskans och kroatiskans, införts (z brukas för tonande s, c för ts, sje- och tje-ljuden betecknas genom diakritiska tecken [5, z, c]). — Litt.: J. Endzelin, ”Lettische Grammatik” (1923). Ordböcker (delvis dock ännu ej avslutade) finnas utarbetade av K. Mühlenbach, J. Endzelin m.fl. Den lettiska litteraturen har hittills sin största betydelse i den muntligt bevarade, i sen tid upptecknade folkdiktningen. Särsk. intressanta äro folkvisorna (dainas), i regel lyriska med idylliskt el. mytologiskt innehåll (i senare fallet kunna i dem spåras många egenartade, urgamla element). Den äldsta skrift-språkslitteraturen är av religiöst innehåll. ”Fader vår” finnes i en tolkning från 1530. 1586 trycktes en övers, av Luthers lilla katekes, följd av en kyrklig sångbok 1587. Bibeln utkom i Riga 1685—89. På 1600-talet uppstod en ganska rik lutersk uppbyggelselitteratur, men först på 1700-talet framträdde ett och annat skönlitterärt verk. Bland förf, från en senare tid märkas den högst produktive E. Dins-b e r g’i s (1816—1902), den gode versifikatören J. Allunäns (1832-—64), bl.a. Heinetolkare, novellisten J. Neikens (1826—68), bröderna M. och R. K a u d z i t s, förf, till en högt skattad roman, ”Lantmätartiden”. Bland våra dagars lyriker kan nämnas den meditative J. P 1 i e k s a n s-R a i n i s (d. 1929), som även skänkte en förträfflig tolkning av Goethes ”Faust”. Företrädesvis dramatiker och novellist (med motivval huvudsaki. från landsbygdens liv) var R. Blaumanis (d. 1908). — Litt.: E. Wolter, ”Die lettische Literatur” (i ”Die Kultur der Gegenwart”, 1:9, 1908); M Walters, ”Le peuple letton” (1926). Agr. Lettland, lett. Latvija, republik vid ö. kusten av Östersjön, mellan 55°43' och 58°6' n.br. och mellan 20°58' och 28°15' ö. Igd; 65,791 kvkm., 1,900,045 inv. (1930). Huvudstad Riga (377,917 inv.). J.F. Innehåll: Sp. Geologi och terrängförhållanden .......36 Vattendrag och sjöar 37 Klimat .............37 Växt- och djurvärld 37 Befolkning .........38 Språk ..............38 Fornminnen .........38 Historia ...........39 Författning och förvaltning ...........42 Administrativ indelning ...............43 Rättsväsen .........43 • Försvarsväsen .....43 Vapen och flagga . . 44 Mynt ...............44 Finanser ..........44 Bankväsen .........45 Ekonomisk geografi 45 Religiösa förhållanden ................46 Undervisning ......46 Tidningspress .....47 Litteratur ........47 Konsthistoria .....47 Geologi och terräng förhållanden. L. utgör en del av det östeuropeiska tafellandet och är alltså uppbyggt av sedimentära, mot s. och s.ö. svagt stupande formationer. Sålunda består berggrunden i n. L. av sandsten, tillhörande mellersta devon. I s. förhärska kalkstenar och dolomit, tillhörande devon och perm, i s.v. perm- och kritbergarter, av vilka de sistn. huvudsaki. äro sandstenar, leror och märglar. Den fasta berggrunden täckes nästan överallt av avlagringar från istiden, huvudsaki. moräner, i v. en flerstädes starkt kuperad bottenmorän, som i s.v. avlöses av ett kamesland-skap. I ö. är bottenmoräntäcket jämnare, men även här i vissa trakter ersatt av kamesbild-ningar och drumlins. Längst i s.ö. finnes ett vackert ändmoränlandskap, som utgör ett led i det v. ryska och n. tyska ändmoränsystemet L. består av 2 högre områden, ett i v. mel- — 35 — — 36 —