LETTLAND Historia. Om lettiska folkets tidigare öden se Kurland och L i v 1 a n d. Letternas nationella uppvaknande daterar sig från 1860-talet. Den nationella rörelsen stöddes av en uppväxande självägande bondeklass, av det lettiska småborgerskapet och — från 1890-talet — av industriarbetarna. Socialdemokratien ställde sig i början avvisande men blev 1905 den nationella rörelsens bundsförvant; de nationella letterna vände från början fronten mera mot den tysk-baltiska kulturen än mot den alltmera tryckande russifieringen. Den nationella klyftan mellan lettisk allmoge och tyskbaltisk godsägarklass gick jämsides med en social motsättning; minnena från den hårda livegenskapens tid gjorde förhållandet mellan de båda folken än mer spänt och klasskampsbe-tonat. Under revolutionen 1905 måste tyskbalterna lita till de ryska vapnens skydd; i dec. s.å. proklamerades en lettisk republik i Windau, Kurland, ett uppror, som snart likviderades men var symtomatiskt. I ryska riksduman framfördes fruktlöst gång efter annan krav på en modern provinsiell självstyrelse för de estniska och lettiska områdena. Ett slags rådplä-gande lantdagar, som sammanträdde vart 3:e år, funnos visserligen, men deras myndighet var ganska kringskuren, och de representerade uteslutande godsägarna och borgerskapet i Riga samt tjänade endast som redskap åt tysk-balterna. Under världskriget blev L. krigsskådeplats, en del av städernas industri flyttades till det inre av Ryssland, landet förhärjades. 1915 besattes L. av tyskarna, som förde fram fronten till trakten av Riga, och den tysk-baltiska godsägaradeln sökte stöd hos dem, officiellt genom en hänvändelse från en ständerförsam-ling 3/a 1916. Efter tsardömets fall krävde de ryska soldaterna, att L. skulle öppnas för rysk kolonisation, och framkallade härigenom oro; disciplinen upplöstes vid den ryska fronten, kaos inträdde. Efter ett segerrikt tredagarslag intogo tyskarna 3/ä 1917 Riga. 30/u s.å. sammanträdde ett provisoriskt lettiskt nationalråd i staden Walk med representanter för de politiska partierna, centralföreningen för Rigas och Kurlands krigsflyktingar, militärföreningarna, de livländska och lettgalliska provinsialråden o.a. organisationer. Från detta tillfälle daterar sig den lettiska statens tillkomst, republiken blev högtidligt proklamerad, samtidigt som na-tionalrådet riktade ett vältaligt upprop till nationen. Advokaten V. Samuels valdes till president. S. M e i e r o v i c s, som från statens grundläggning till 1925 skulle förbli dess utrikesminister, begav sig jämte J. Tschakste i en delegation till utlandet för att i national-rådets namn utveckla idén om L:s självstän dighet, i sht inför ententen. Republikens undergång syntes given, då tyskarna febr. 1918 ockuperade det återstående Livland samt Lett-gallen. Enl. freden i Brest-Litovsk 3/s 1918 skulle Lettgallen återgå till Ryssland, Kurland ställas under centralmakternas skydd och Livland självt avgöra sitt öde; tysk-balterna slöto sig med iver till kejsar Vilhelm, letterna satte sitt hopp till ententens seger. I Kurland och Livland inkallades riksdagar, i vilka det tyskbaltiska inflytandet på ett odemokratiskt sätt säkrades; 15/s valdes konungen av Preussen till ärftlig hertig av Kurland, kejsaren mottog anbudet under förutsättning av den tyska regeringens tillstånd. 20/3 1918 tillställde Rigas av tyskarna behärskade stadsfullmäktige kejsaren en skrivelse med förslag att förena Kurland, Livland och Estland till en ärftlig monarki i personalunion med Tyskland; 12/4 bönföllo ”de förenade landsråden i Estland, Livland, Riga och Usel” kejsaren om detsamma. 17/« utfärdade Hindenburg genom generalkvartermästare Hahndorff en ”förordning angående jordupplåtelse och bosättning i Kurland”. Förordningen var länge förberedd och var godkänd av de kur-ländska godsägarna, trots att dessa måste avstå Vs av varje riddargods med en areal av minst 360 har till rikstysk kolonisation. En koloni-sationsförening, ”Landesgesellschaft Kurland”, grundades; med suspenderande av den baltiska privaträtten erhöll föreningen förmånsrätten till uppköp av samtliga länderier i Kurland i 30 år. Man beräknade, att man skulle bereda bosättning åt 2,700,000 rikstyskar, och meningen var, att samma system skulle införas även i Livland och Estland; det lettiska bondeståndet kände sig hotat till sin existens. Ingen av dessa stort anlagda planer kom till utförande på gr. av det tyska sammanbrottet i världskriget. 11/n 1918, samma dag som vapenstilleståndet mellan ententen och Tyskland avslöts, erkände den engelska regeringen Meierovics ss. L:s representant i London, och 18/u återupprättades den unga republiken genom en proklamation av ett provisoriskt parlament i Riga, medl. från na-tionalrådet i Walk kompletterade med Rigas demokrater. Statsöverhuvud blev J. T s c h a k s-t e; bondeledaren K. U I m a n i s bildade en koa-lilionsminislär på 12 statsråd av alla borgerliga partier. Regeringen hade det bredaste parlamentariska underlag, men statskassan var tom, republiken hade icke någon armé, och administrationen handhades fortfarande av de tyska ockupationsmyndigheterna. Enl. stilleslåndet n/n 1918 var Tyskland förpliktat att t.v. kvar-hålla sina trupper i Balticum, för att icke de vapenlösa länderna skulle tillfalla Sovjetryss-land. De tyska trupperna avtågade emellertid i — 39 — — 40 —