LEUCHTENBERG son skulle utan rannsakning och dom el. möjlighet till försvar tagas i fängsligl förvar, och vilka med tiden endast behövde vara undertecknade av en statssekreterare. Den villkorlighet, varmed dessa 1. begagnades av polismyndigheten, statssekreterarna o.a., föranledde talrika protester från parlamenten, särsk. under 1770- och 80-talen. L. avskaffades av konstituerande nationalförsamlingen genom dekret av 16/a 1790 men återupplivades under Napo-leonstiden. — Litt.: A. Chassaigne, ”Des 1. sous 1’ancien régime” (1903); F. Funck-Brentano, ”Les 1.” (1926). C. Lettström. Harald Vilhelm, finansman (f. 27/5 1877). L. praktiserade efter jur.-kand.-examen 1900 som advokat i Stockholm och blev styrelseled. i Sv. handelsbanken 1913 och är direktör där sedan 1915. L:s vidsträckta kulturella och sociala intressen ha gjort honom till en gärna anlitad kraft i skilda styrelser. Han tillhörde sålunda Dramatiska teaterns styrelse 1913—32, är styrelseled. i Folkbildningsförbundet sedan 1905, sekreterare i Kronprinsessan Margaretas minnesfond sedan 1920 och i Kronprinsessan Louises hjälpkommitté sedan 1931. L. har vidare tillhört Svensk-franska handelskammaren 1920—25 och var skattmästare för den sv. konstutst. i Paris 1929. T.E-r. Letälven, se Gullspångsälven. Leu, leü (plur. lei), myntenhet i Rumänien å 100 barti sedan 1868, då den sattes = 1 fre = 0,72 kr. Av guld slogs då 20 och 10, av silver 5, 2, 1 och 72 1. Efter världskrigets depreciering stabiliserades 1. 1929 vid 0,0223 kr., och övergång till guldmyntfot skedde. Av nickel finnas nu 20, 10, 5, 2 och 1 1. N.L.R. Leublfing [lai'bl-], August von, Gustav II Adolfs livpage (1614—32). Son till den protestantiske krigsöversten i Nürnberg Hans v. L. (d. 1648), blev han i mars 1632 livpage hos konungen, var ständigt i dennes närhet, anträffades efter slaget vid Lützen 6/ii s.å. dödligt sårad invid hans lik och dog i Naumburg 15/u. Enl. faderns, visserligen betvivlade men på uppgifter från den döendes omgivning grundade och i allt väsentligt av andra källor bestyrkta, berättelse har L. under fruktlösa försök att rädda sin herres liv hjältemodigt offrat sitt eget. S.Bsn. Leucade'ndron, växtsläkte av fam. Protea'-eeæ med o. 70 arter, träd el. buskar, i Kaplandet. Mest bekant är L. arge'nteum, s i I v e r t r ä-d e t, karaktärsträd för Kapstadens närmaste område, vars lansettlika blad jämte grenar bära en tät, silvergrå hårbeklädnad. Bladen användas ofta till prydnadsarbeten, och veden nyttjas ss. gagnträ. A.V-e. Leuca'spius, fisksläkte, se G r o p 1 ö j a. Leuchtenberg [låi^tanbärk], förutvarande lantgrevskap i Oberpfalz, vid Nab; 220 kvkm.; benämnt efter bergsslottet L., stamsäte för de 1646 utdöda grevarna av L. L. tillföll därefter Bayern och förlänades ofta till yngre medl av och fränder till den kurfurstliga familjen (jfr följ. art.). [B.] Leuchtenberg [Iai'ztonbärk], furstlig ätt, härstammande från L.l), som 1817 erhöll hertig-dömet L. och grevskapet Eichstätt (se d.o.). I sitt äktenskap med Amalia Augusta av Bayern (1788—1851) hade han bl.a. döttrarna Josefina (1807—76) och Amalia (1812—73), den förra sv. drottning, Oskar I:s gemål, den senare brasiliansk kejsarinna, g.m. Pedro I, samt sönerna August (1810—35), som under frihetskriget i Belgien uppträdde ss. belgisk tronpretendent och 1835 förmäldes med Maria II av Portugal, och Maximilian (1817— 52). Denne gifte sig med storfurstinnan Maria, dotter till tsar Nikolaj I, och bosatte sig i Ryssland. Hans söner erhöllo titeln furst Roma-novski. Av dem var Nikolaj (1843—91) påtänkt som grekisk konung 1862; hans naturliga söner erhöllo 1890 titeln hertigar av L., under det att furstetiteln Romanovski övergick till Nikolajs bror Georg (1852—1912) och hans ättlingar. [B.] 1) Eugène de Beauharnais, hertig av L., furste av Eichstätt, vicekonung av Italien (1781—1824). Son till general Alexandre de Beauharnais och Joséphine Tascher (sedermera g.m. N. Bo-naparte), följde han styvfadern på fälttåget i Italien 1796/97 och senare på exp. till Egypten. Han blev nära knuten till N. Bonaparte och bistod denne vid Bru-maire-kuppen. Vid kejsardömets upprättande fransk prins, 1805 vicekonung av Italien, förmäldes L. 1806 med Amalie Auguste Luise, dotter till konung Maximilian I av Bayern, och adopterades 1807 av styvfadern med arvsrätt till Italien. I fälttåget 1809 kommenderade L. i Italien med general Macdonald vid sin sida; i grund slagen av ärkehertig Johan vid Sacile 14/s, trängde dock hans armé energiskt efter den österrikiska, då denna drogs till Donau, segrade vid Raab 4/e samt förenades med huvudarmén före slaget vid Wagram. Under ryska fälttåget utmärkte sig L. med sina italienska styrkor vid Borodino; sedan Napoleon — 49 -- — 50 —