LEUKOCYTOS med många varma, radioaktiva källor, livligt besökt bad- och turistort. M.P. Leukas, L e v k a s, en av de Joniska öarna (jfr d.o.), Grekland; 285 kvkm.; 28,331 inv. (1928). L. skiljes från fastlandet av ett kilo-meterbrett, igensandat sund. Hemsökes ofta av jordbävningar. I n., bland oliv- och vinodlingar, ligger huvudstaden L., under turktiden Amaxiki el. Hamaxiki, 5,740 inv. Biskopssäte. Jfr 11 h a-k a. M.P. Leukemi' (till grek. leuko's, vit, och haima, blod), kan uppträda som snabbt förlöpande (akut) el. långvarig (kronisk) sjukdom. Man skiljer mellan m y e 1 o i s k och lymfa-t i s k 1. Den förra utgör en rubbning i bildningen av leukocyterna (se d.o.), den senare av lymfocyterna (se d.o.). Vid 1. uppträda omogna vita blodkroppar (s.k. myeloblaster, myelocyter, lymfoblaster el. lymfocyter) ant. enbart i blodbildningshärdarna (aleukemiska former) el. även i blodet (leukemiska och sub-leukemiska former). Bildningen av de vita blodkropparna sker vid 1. utom på normala ställen även på en mångfald andra platser i kroppen, ss. i lever, mjälte och lymfkörtlar. Vid leukemiska former av 1. äro de vita blodkropparna ökade i antal i blodet. Samtidigt brukar ofta förefinnas anemi (se d.o.) samt andra förskjutningar i blodets sammansättning. — De kroniska 1. bruka uppträda i 30—50-års-åldern. Den sjuke börjar känna sig trött, mag-rar, får dålig sömn, näs- och hudblödningar samt klåda uppträda. Vid den myeloiska formen klagar den sjuke ofta över känsla av tryck och spänning i buken; vid den lymfatiska märker patienten ibland ansvällning av lymfkörtlar på halsen, i armhålor el. ljumskar. Den akuta I. uppträder i yngre åldrar och ger hög feber med svår sjukdomskänsla samt blödningar i hud, hjärna, mage, tarmkanal, njurar och urinblåsa. L. för ant. genom en snabb försämring el. också genom tillstötande sjukdomar till döden. Genom allmänbehandling samt behandling med arsenik el. röntgen kan sjukdomens utveckling fördröjas. L:s orsak är oklar. Gldt. Leukerbad [låikarbät], se L e u k. LeukFppe, grek, myt., en av Minyas’ 3 döttrar, vilka icke ville erkänna Dionysos’ gudomlighet, blevo till straff härför av guden slagna med vansinne, varunder de söndersleto L:s son Hippasos och därpå förvandlades till flädermöss. W.N. LeukippVderna, grek, myt., döttrar till konung Leukippos i Messenien. L., som voro Hi-laeira och Foibe, blevo trolovade med Idas och Lynkeus men rövades av Kastor och Polydeu-kus. I den därpå följ, kampen om L. stupade Kastor för Idas, denne och Lynkeus för Poly-deukes. W.N. Leuki'ppos, grekisk filosof från 5:e årh. f.Kr., anses ss. grundläggaren av atomismen (se d.o.) och lärare för Demokritos (se denne). Redan under antiken saknades närmare kännedom om L., och Epikuros förnekade t.o.m., att han levat. Denna åsikt, som i senare tid förfäktats av bl.a. E. Rohde och W. Nestle, torde dock nu genom H. Diels vara allmänt övergiven. L. skall ha framställt sin lära i ”Megas diakos-mos” (”Det stora världssystemet”). — Litt.: F. Ueberweg, ”Grundriss der Geschichte der Phi-losophie”, 1 (12 Aufl. 1926) med hänvisningar till tidskr.-debatterna kring L. N.A. Leukocy'ter äro vita blodkroppar. Av dessas normala former finnas två grupper, dels I. och dels lymfocyter (se d.o.). Totala antalet vita blodkroppar pr kbmm. blod hos vuxen människa är c:a 8,000. Härav utgöra 1. 75%. L. äro rundade celler med en kärna, som är häst-skoformad, ant. i ett stycke ss. hos yngre former el. uppdelad i flera partier vid äldre former. Huvudsaki. på gr. av den olika förekomsten av granula (se d.o.) i cellens protoplasma uppdelas 1. i tre grupper: neutrofila, eosinofila och basofila 1. Neutrofilerna, vilkas antal i 1 kbmm. blod är 4,500—4,900, förete en mycket finkornig protoplasmagranulation. Eosinofi-lerna (140—280 pr 1 kbmm. blod) ha talrika granula i protoplasman. Dessa granula färgas intensivt röda med eosin (därav namnet). Ba-sofilernas (35 pr 1 kbmm. blod) protoplasma utfylles nästan fullst. av granula, som taga färg mycket starkt med basiska färgämnen (därav namnet). L. bildas i den röda benmärgen (se d.o.). — L. innehålla oxiderande och äggvite-klyvande ferment (se d.o.) samt ha förmåga av egenrörelse och att upptaga främmande partiklar, ss. bakterier. Också sekretion och bildning av antikroppar (se d.o.) tillskrivas dem. Proportionen mellan antalet neutrofiler, eosi-nofiler och basofiler förskjutes vid olika sjukliga tillstånd. Vid många infektionssjukdomar och masksjukdomar (se d.o.) samt t.ex. vid astma (se d.o.) är de eosinofila l:s antal ökat i blodet. Gldt. Leukocytos [-tå's] är en ökning av antalet leukocyter (se d.o.) i blodet. Minskning av dessas antal benämnes 1 e u k o p e n i. På gr. av leukocyternas viktiga uppgifter bildas dessa blodkroppar efter behov i större el. mindre mängder och komma till användnig ant. på bildningsplatsen el. skickas ut i blodet. Leukocyterna kunna ökas utan samtidig ökning av totala antalet vita blodkroppar, relativ L, el. också kan ökningen ske vid samtidig ökning av totala antalet vita blodkroppar, absolut 1. — 53 — — 54 —