LEVERRIER vävnad, valtenvävnad, luflkamrar, klyvöppningar av egenartad typ m.m. Könsorganen sitta hos högre former på pelarformiga, ofta upptill sköldlika el. solfjäderformigt flikade, stundom i spetsen koniska skott (receptakler). Till fam. Marchantia'cece hör den på fuktig jord förekommande Marcha'ntia polymo'rpha (1 ungmossa), vars bål är försedd med bägarlika, i kanten landade skålar, vilka innehålla linsformiga groddknoppar. Fam. Riccia'-ceæ med släktet Ri'ccia har könsorgan och sporkapsel insänkta i den stjärnformiga el. smalt bandlika bålen. R. crystalli'na förekommer på fuktig lerjord. R. flu'itans är en am-fibisk växt med olika gestaltad vatten- och landform. — 2) Metzgeria'les (anakrogyna I.) ha likaledes i regel platt och grenig bål, men hos högre organiserade släkten finnes övergång till ett stam- och bladbärande vegetations-system. Bland dilhörande mossor må nämnas Metzge'ria fitrca'ta (bandmossa), Aneu'ra pinguis (f e t b å I m o s s a) och Bla'sia pusi'lla (s t j ä r n b å 1 m o s s a). — 3) Jungerman-nia'les (akrogyna 1., se d.o.), innefattande flertalet 1. (o. 4,000 arter), ha det vegetativa systemet städse differentierat i stam och blad. De indelas i ett flertal fam., vilka väsentligen skilja sig med hänsyn till bladens ställning och form, förekomst el. saknad av bukblad m.m. Viktiga hithörande mossor äro arter av Junger-ma'nnia (se d.o.), Plagiochi'la asplenioi'des (b r ä k e n m o s s a), Ptili'dium cilia're(f r a n s-levermossa), Ra'dula complana'ta (platt-s vepmossa) och Frulla'nia dilata'ta (h j ä 1 m f 1 i k m o s s a). — 4) Anthocerota'les med fam. Anthocerota'ceæ (se d.o.) och släktet Antho'ceros. Sporkapseln är här försedd med assimilationsvävnad och klyvöppningar av samma typ som hos kärlkryptogamer och blomväxter. — L. äro utbredda över hela jorden och uppträda särsk. ymnigt i tropikerna. De flesta leva på våta el. fuktiga lokaler. En del äro epifyter, och många tåla i likhet med lavarna periodisk och t.o.m. längre tids intorkning. Ä bladen finnas stundom inrättningar för uppsamlande och kvarhållande av vatten; i vattenbehållarna förekomma hos Frullania epifytiskt levande hjuldjur, hos Pdasia kolonier av Nostoc-arter. — I naturens hushållning espe-la 1. samma roll som bladmossorna (se d.o., sp. 60—61), ehuru i mera underordnad grad. För människan ha de föga betydelse. Flera 1. innehålla gifter. — L. äro kända sedan övre trias (Marchantiales) och kritperioden (Junger-mannicdes). O Gz. Leverporten kallas det ställe å levern, där blodkärl (vena portce, arte'ria hepa'tica), duc-tus hepa'ticus (se Gallgång) samt lymfkärl och nerver inträda i levern. Dessa bildningar ligga här inneslutna i en bindvävsmassa. Gldt. Levcrrier [lavärje'] (Le Verrier), U r-bain Jean Joseph, fransk astronom (1311 —77), var först kemist vid Administration de tabacs, ägnade sig sedan åt astronomi, blev 1846 prof, i celest mekanik vid Sorbonne och efterträdde 1854 Arago som chef för obser-vatoriet i Paris, vilken befattning han med undantag av åren 1870—72 innehade till sin död. L:s undersökningar behandla teorien för planeternas rörelser, han är på detta område en av Laplaces förnämsta efterföljare. I sitt första astronomiska arbete (1839) behandlade han de sekulära förändringarna i planeternas ban-element och undersökte planetsystemets stabilitet. Hans därpå följ, undersökning av planeten Merkurius’ rörelse ledde till upptäckten av ett överskott på 40" pr årh. i denna planets perihelrörelse, vilket icke kunde förklaras med hjälp ay de kända planeternas inverkan. L. antog därför, att detta överskott förorsakades av en el. flera innanför Merkurius kretsande planeter (intramerkuriella planeter, se d.o.). Under flera år sysselsatte sig L. med de kortperiodiska kometerna; därunder fästes hans upi märksamhet på vissa oregelbundenheter i planeten Uranus’ rörelse. Uppmanad av Arago att närmare undersöka orsaken härtill, fann han, att oregelbundenheterna måste förorsakas av en okänd planet utanför Uranus, och beräknade, var på himmelen denna planet vid en viss tidpunkt skulle befinna sig. Med ledning härav upptäckte Galle (se denne) 1846 planeten Neptunus (jfr J. C. Adams). Genom denna upptäckt, en av den celesta mekanikens största triumfer, blev L:s namn känt över hela världen. Han påbörjade nu en ny diskussion av teorierna för samtliga planeters rörelser, vilket jättearbete han 1875 slutförde. Dessa undersökningar jämte de med ledning därav beräknade tab. för planeternas rörelser finnas samlade i Paris-observatoriets ”Annales” 1855—77. L:s tab. togos omedelbart i bruk för de astronomiska efemeriderna och ha först på sista tiden ersatts av andra (de franska efemeriderna vila fortfarande på L:s tab.). L. har också organiserat det meteorologiska observationsnätet i Frankrike. M-t. — 73 — — 74 —