LEWISOHN hans förmåga som livfull naturskildrare. — Med L. nådde den riktning i den engelska förromantiken, som går under namnet ”skräckskolan” och 1765 inleddes av Walpole, sin kulmen. Han saknade väl eg. originalitet, men besatt i gengäld en utomordentlig kompositionsteknik och en vighet i åvägabringandet av växelverkan mellan sinnligt och översinnligt, som på ett rent av epokgörande sätt influerade romankonsten Europa runt för lång tid framåt. — Litt.: M. Baron-Wilson, ”The life and cor-respondence of M. G. L.” (1839); M. Rentsch, ”M. G. L.” (1902). Lff. Lewis [lo'is], Sir George Cornwall, engelsk politiker (1806—63), advokat 1831, ägnade sig företrädesvis åt litterär och politisk verksamhet; 1839—47 fattigvårdskommissarie; 1847—52 medl. av underhuset. 1855 ärvde L baronettiteln efter sin fader; s.å. invaldes han åter i parlamentet. 1855—58 skattkammarkans-ler, blev han 1859 inrikesminister, 1861 krigsminister. L. var en utpräglat kritisk begåvning, hans lärdom var ovanlig och hans vetenskap liga — historiska och filologiska — verk vägande. P.Dhl. Lewis [lo'is], Thomas, engelsk astronom (1856—1927), var 1881—1917 anställd vid ob servatoriet i Greenwich och ägnade sig där åt omfattande undersökningar över dubbelstjär nor. M-t. Lewis [lo'is], Gilbert Newton, amerikansk kemist (f. 1875), känd för sina termodynamiska teorier och deras kemiska tillämpning. L. har vidare studerat atmostrukturer och valensbe-grepp. Lj. Lewis [lo'is], Sinclair, nordamerikansk förf. (f. 1885). F. i Sauk Center, Minn., en typisk präriesmåstad, där fadern var läkare, avlade L. 1907 en lägre filosofisk examen vid Yale univ., New Haven, och blev efter försök i varjehanda yrken journalist, först i San Francisco, från 1910 i New York. Sedan 1916 ägnar sig L. helt åt förf.-skap och uppehåller sig mest på resor, särsk. i Europa. 1930 erhöll han Nobelpriset i litteratur. — L:s’ förf.-skap kan uppdelas i 2 perioder, vilkas skarpt uppdragna gräns betecknas av romanen ”Main Street” (1920). Hans första romaner (”Our Mr. Wrenn”, 1914, ”The trail of the Hawk”, 1915, ”The job”, 1917, ”Free air”, 1919) höja sig knappt över förströelselektyren; de äro kärleksberättelser med ”happy end” (lyckligt slut), icke utan vissa tekniska förtjänster, en skarp iakttagelseförmåga samt en rapp och ledig stil. L:s’ senare romaner äro beskt satiriska samhällsskildringar, som gjort honom högt skattad i Europa men ådragit honom många landsmäns ogillande. ”Main Street” avslöjar hänsynslöst livet i den självkära präriesmåstaden, av L. tecknad som ett Amerika i smått. I ”Babbitt” (1922), L:s’ mest kända arbete, har han tecknat den möderne genomsnittsamerikanen så, att hjälten införlivats med världslitteraturens galleri av allmängiltiga typer. Efter dessa romaner om bestämda miljöer i the Middle-West ha följt en rad mångsidiga skildringar ur modernt nordamerikanskt kulturliv. ”Martin Ar-rowsmith” (1925) behandlar läkarvärlden, ”Elmer Gantry” (1927) det religiösa livet, ”Ann Vickers” (1933) det sociala arbetet, framförallt fängelseväsendet. I ”Dodsworth” (1929) varierar L. det gamla temat europeiskt-amerikanskt, varvid han vänder sig mot det vulgära amerikanska föraktet för den gamla världen. L. är ej en objektiv verklighetsskildrare utan i hög grad bestämd av sina radikala politiska och sociala idéer, som han delar med och delvis upptagit från samtida amerikanska förf, och kritiker, framförallt R. L. Meneken. Han är ej heller en djupt trängande psykolog men har en virtuos förmåga att karakterisera en person genom den språkliga utformningen av hans tankar och yttranden, en förmåga, som särsk. kommer fram i ”The man who knew Coolidge” (1928). L:s’ romaner äro översatta till sv. ”Självporträtt” i ”Pan” (1927). H.E. Lewisgeväret [lo'is-], av engelsmannen J. N. Lewis (d. 1931) under världskriget uppfunnet kulsprutegevär, eg. lätt kulspruta. L. är infört bl.a. i engelska och franska arméerna. R.Sbg. Lewisham [loTfam], stadsdel i s.ö. London; 219,942 inv. (1931). Lewisit [loisi't], se Stridsgaser. Lewisohn [eng. uttal loTson], L u d w i g, nordamerikansk förf, av judisk börd (f. 1882). L. är f. i Berlin men har erhållit amerikansk univ.-utbildning. Han har uppträtt som filolog litteraturkritiker, skönlitterär förf, och övers, av tysk litteratur, bl.a. Gerhart Hauptmann. Bland hans skrifter märkas ”The broken sna-re” (1908), ”The spirit of modern German li-terature” (1916), ”The poets of modern France” (1918), ”The drama and the stage” (1922), ”Don Juan” (1923), ”Roman summer” (1925), ”Cities and men” (s.å.), ”The island within” (1928; sv. övers. ”Den slutna kretsen”, 1930), ”The case of Mr. Crump” (1931; sv. övers. 1932). H.E — 85 — — 86 —