LIANESKIFFER Li, urinvånarna på den kinesiska ön Hai-nan, tillhörande tai-folken. De utgöras av halvtannat tiotal stammar, av vilka de ”vilda” li leva i det närmaste oberoende som jägare och fiskare i det inre, medan de ”tama” li under kinesisk påverkan övergått till jordbruk. De senare utgöra numera ett biandfolk. G.B-r. Liaison [liäzå'] (fra.), förbindelse; kärleksförbindelse; språkv., ”bindning”, d.v.s. uttal av stum slutkonsonant, om första ljudet i följ, ord är en vokal. LFakka, N i i 1 o, finländsk ämbetsman och politiker (f. 1864), fil. kand. 1889, tidn.-red. 1889—91, folkhögskolerektor 1892—1912, Folk-upplysningssällskapets sekreterare 1912—21 och sedan 1929, kansliråd och chef för Socialministeriets nykterhetsavd. 1920—29. L. tillhör Agrarpartiet och var 1919—22 led. av riksdagen (statsutskottet 1919—20), kyrko- och undervisningsminister 1921—22, undervisningsminister 1922—24, socialminister juli—nov. 1924. Th. Liakoura, berg i Grekland, se Parnassos. Li'an, O 1 e O 1 s e n, norsk fackföreningsmän och politiker (1868—1925), typograf, 1903 ordf, i typografernas landsförbund, 1904 dess ombudsman. Som ordf, i Landsorganisationen från 1907 visade L. stor organisatorisk skicklighet. Hans strävan att hålla rörelsen samman ådrog honom beskyllningen att icke visa tillräcklig politisk fasthet. Han bekämpade till en början de mera radikala riktningarna inom rörelsen men anslöt sig efter dessas seger till det kommunistiska arbetarpartiet, vars styrelse han tillhörde från 1920. L. tillhörde Stortinget 1918 —21. Han har utg. flera socialpolitiska skrifter. T.E-r. Lia'ner kallas i eg. mening de vedartade klät-ter- och slingerväxter, vilka förekomma i de tropiska och subtropiska regnskogsområdena och som giva dessa ett så egenartat utseende och som genom sin utsträckning uppåt och mellan trädstammarna ofta bilda ogenomträngliga snår. Dessa växters strävan efter ljus och luft gör, att deras längdtillväxt fortlöper snabbt på bekostnad av stamstyvheten, varjämte deras mellanblad icke sällan utvecklas sent, ofta först mot spetsen av stammen, sedan denna nått upp till det stödjande trädets topp. Först nu inträder också blomning och fruktsättning. Lianstammen är oftast plattad, bandformig och innehåller stora kärl samt är så byggd, att den uthärdar det tryck, som det stödjande trädets tjocklekstillväxt utövar på densamma. De eg. I tillhöra vitt skilda växtfam., t.ex. Apocyna'-ceæ (släktet EchVtes'}, Aristolochia'ceæ, Ascle-piada'ceæf Bignonia'ceæ, Malpighia'ceæ, Me-nisperma'ceæ, Legumino’sæ (släkt. BauhVnia, Wista'ria), Passiflora'ceæ, Sapinda'ceæ, Vita'-ceæ m.fl. — I vidsträckt bemärkelse innefattas under namnet 1. alla i jorden rotfästa växter, örtartade el. vedartade, vilka på gr. av sin långa, slaka slam nödgas genom stöd av andra växter höja sig över jordytan för att kunna fylla sitt behov av ljus och luft. — L., vilkas Urskogsbild från Koh Chang, Siam, med en mängd olika typer och arter av lianer. antal i tropikerna överstiger 2,000 och i tempererade områdena 200 arter, saknas i de alpina och arktiska trakterna. — Beträffande l:s förhållande till de stödjande växterna skiljer man på klättrande och slingrande 1. Klättrandet sker med tillhjälp av olika slags klätterorgan (se d.o.); slingrandet genom stammens vrid-ning runt stödet (se Slingerväxter). Härtill komma även flät- och gallerverksbildande 1., vilka genom nästan vinkelrätt utspretande bladskaft och sidogrenar, ofta i förbindelse med klätterkrokar, ss. tornar, taggar, borst, klättra uppför el. helt el. delvis omsluta ett stöd, t.ex. Rosa- och Rubus-arter, rottingpalm, Ly'cium, Hippo'phae, Fagræ'a, Ja'sminum m.fl. A.V-e. Lia'neskiffer (namnet efter Lianefjället i Dalsland), en gröngrå, vanl. finkornig, föga metamorf gråvacke- el. sparagmitskiffer, i bottenlagren något konglomeratartad och bildande den översta, c:a 400 m. mäktiga lagerserien Uppslagsbok. XVII. ___ 97 ___ 4 — 98 —