LIANG av den prekambriska s.k. Dalformationen i Dalsland. L., som ibland övergår i ljus glim-merskiffer och fyllit, synes genom diskordans vara skild dels från underlaget, vit kvartsit, dels från den överliggande egendomliga brec-cian. GFn. Liang, kinesisk vikt, se T a è 1. Liao-ho, flod i s. Manchuriet, upprinner på Sing-an-shan i Jehol och flyter åt ö. och s. till Liaotungviken; längd o. 1,000 km.; segelbar för ångbåtar 300 km. Timmerflottning. M.P. Liaotunghalvön, i prov. Liaoning (Feng-tien), Manchuriet, mellan Liaotungviken och Koreabukten. L. är till största del bergig. I dess sydligaste del ligger japanska arrendeområdet Kuan-tung. Se Port Arthur. M.P. Liao-yang, stad i prov. Liaoning (Feng-tien), Manchuriet, vid järnvägen Mukden-Dairen, 60 km. s.s.v. om Mukden; o. 70,000 inv. Radiostation. Möbelindustri. M.P. L. intogs under kinesisk-japanska kriget av japanerna % 1895. — L. var koncentrationspunkt och centralställning för de ryska huvudkrafterna under förra skedet av rysk-japanska kriget 1904—05. I slaget vid L. 3%—% 1904 kämpade i en befäst ställning av 25 km. frontutsträckning 155,000 ryssar under general Ku-ropatkin mot 120,000 japaner under marskalk Oyama. Efter strider mot framskjutna ställningar anföllo japanerna huvudställningens v. flygel och mitt Va—%. Ett av Kuropatkin planerat motanfall uteblev. %—% utrymde ryssarna ställningen och drogo sig med förluster tillbaka till Mukden. T.H-m. Liaptsjev, A., bulgarisk politiker, se L j a p-t j e v. Liard [lia'r], mynt urspr. hemmahörande i Dauphiné, slaget i Frankrike sedan 1467, då med en finvikt av 0,32 gr. och = 3 deniers tour-nois. 1649—1791 präglades 1. i koppar och var från 1658 = 2 deniers. N.L.R. Liard [lia'r], Louis, fransk filosof och pedagog (1846—1917), har utövat betydande pedagogiskt inflytande som ledare för det högre skolväsendet i Frankrike. I filosofiskt avseende företräder L. en kritisk idealism under påverkan av Kant, Renouvier och Lachelier. Av hans talrika skrifter må nämnas: ”De Democrito philosopho” (1873), ”La Science positive et la métaphysique” (1879), ”Descartes” (1881), ”L’enseignement supérieur en France” (2 bd, 1888—94). D.Ii. Liared, s:n i Redvägs hd, Älvsborgs län, intill länsgränsen, ö. om Ulricehamn; 45,90 kvkm., därav 43,85 land; 512 inv. (1933; 12 inv. pr kvkm.); 5,67 kvkm. åker (1927; 12,7% av landarealen), 25,07 kvkm. skogsmark. — Pastorat: Böne, Knätte, L., Fivlered och Kölingared, Redvägs kontrakt, Skara stift. J.C. Lias [läFas], geol., benämning på den nedre avd. av jurasystemet (se d.o., sp. 741—42L Liathdruim, grevskap på Irland, se L e i t r i m. Liatorp, stationssamhälle i Stenbrohults s:n, Kronobergs län, vid S. stambanan, 15 km. n. om Älmhult; o. 380 inv. J.C. Liba'nios, sengrekisk pedagog och essayist (314—393). Av syrisk börd, men utbildad i Aten, verkade L. som retorikprof. och skriftställare först i olika grekisk-romerska lärdomscentra (Konstantinopel, Nikomedia) och från 354 i sin hemstad Antiokia, där han även steg till höga kommunala värdigheter. Från den kristna bildningen, som i hans ögon var modernism, tog han konsekvent avstånd; hans strävan var att i stilkonst och idéer hålla uppe den klassicistiska traditionen. Sin glanstid hade L. under sin lärjunge och personlige vän kejsar Julia-nus’ regering 361—63. — L:s’ alstring är oerhört rik, mest essayer i form av brev el. fingerade tal. För samtiden stod han som den dominerande kulturpersonligheten, de traditionella bildningsidealens störste målsman. Denna uppskattning fortlevde i bysantinsk tid; därför ha L:s’ verk i sin helhet bevarats. För nutida läsare är deras stilkonst otillgänglig och det mycket tunna idéinnehållet intresselöst. I ef-terromantiska diktverk om ”den döende antiken” har L. emellertid varit en omtyckt staffagefigur (Rydberg, Ibsen, Meresjkovskij). — Uppl. av R. Foerster (12 bd, 1903—27). övers, av J. L. Heiberg (”Den gnavne Mand”, 1918). — Litt.: J. L. Heiberg, ”Om L.” (1923). I.H. Li'banon, arab. Djabal Libnan (Vita berget). 1) Berg i v. Syrien, tillsammans med dess tvillingberg i ö., Antilibanon (Djabal esh-Sharki), sträckande sig parallellt med Medelhavskusten och på ömse sidor om Bekaa, en del av den stora syriska gravsänkan. Båda bergen äro pliocena horstar av huvudsaki. sand- och kalkstenar från jura, yngre krita och äldre tertiär. Karstfenomen och spår av nedisning förekomma. Från Leontes’ tvärdal i s. till Nahr al-Kebir i n. är L. o. 170 km. långt, bredden 45 km. Inåt gravsänkan äro båda bergsidorna branta; åt motsatta hållet är lutningen betydligt svagare. L:s v. sida är sönderskuren av trånga och otillgängliga klyflor, klädda med torftig buskvegetation. Närmast havet sträcker sig en smal, alluvial kustremsa. En tvärdal österut från Beirut begagnas av lands- och järnvägen till Damaskus (passpunkter resp. 1,542 och 1,487 m.ö.h.). L:s högsta punkt är Dar al-Chodib, 3,066 m.ö.h. På sluttningen av Djabal Rikbet-ad-Djamal (2,873 m.ö.h.) växer på c:a 1,900 m. höjd en sista återstod av de ryktbara — 99 — — 100 —