LIBERALISM dandet av Deutsche freisinnige Partei (se d.o.). Arrh LiberalFsm (se Liberal), en av huvudriktningarna i den nyaste tidens politiska idéhistoria. L. framträdde först som en oppositionsrörelse mot den härskande konservativa politiken under restaurationstiden efter det napoleonska kejsardömets sammanbrott. I Frankrike anknöt den till revolutionsidéerna från 1789 i kamp mot bourbonernas politiska system; under julirevolutionen 1830 och senare under febr.-revolutionen 1848 visade dess idéer sin makt över den allmänna opinionen. De påverkade oppositionen mot Napoleon III:s kejsardöme, och den 3:e republikens ledande statsmän från Gambetta till Clemenceau ha företrätt en mer el. mindre utpräglad liberal åskådning. Den engelska 1. företräddes av whigpar-tiets frisinnade aristokrater och av en mera radikalt demokratisk strömning med allmän rösträtt som sitt framtidsmål. Parlamentsreformen 1832 betecknade dess första seger på det förfa ttningspolitiska området; spannmålstullarnas avskaffande 1846 innebar dess näringspolitiska genombrott. I Tyskland, där 1. i början uppbars av akad. kretsar, stod den i skarp opposition mot den metternichska restaurationspoli-tiken och hade en utpräglat nationell inriktning; dess ideal var Tysklands enande på en fri författnings grundval. I Sverige framträdde liberala strömningar på 1820-talet och fingo ett betydelsefullt organ i ”Aftonbladet” från 1830. Efter Oskar I:s tronbestigning fingo l:s sociala och ekonomiska idéer allt starkare inflytande, och dess opposition mot ståndsrepresentationen förde till dennas avskaffande 1865. Efter mitten av 1800-talet gjorde sig 1. mer el. mindre starkt gällande i alla västeuropeiska stater, och på dess principer bygger i stor utsträckning det moderna stats- och samhällsskicket. Mot den ekonomiska 1. vände sig emellertid med skärpa den allt mera framträdande socialistiska arbetarrörelsen. De nyaste politiska strömningarna (kommunism, fascism, nationalsocialism) stå i oförsonlig motsättning till den liberala statslärans grundtankar och mötas i denna opposition, hur olika varandra de f.ö. må vara. L. har huvudsaki. uppburits av städernas bourgeoisi, de handels- och industriidkande klasserna, vilkas sociala inflytande blev mer och mer dominerande i samband med 1800-talets utomordentliga ekonomiska framåtskridande. Dess åskådning uppvisar givetvis många olikheter i skilda länder, men vissa grundtankar äro gemensamma för varje form av 1. På det ekonomiska området hyllar den näringsfrihetens och frihandelns principer i anslutning till den tradition, som utgått från Adam Smiths lära om den fria konkurrensen. Den äldre 1. stod avvisande mot varje form av statsingripande på det ekonomiska området och hyste en optimistisk tro på de sociala frågornas lösning genom krafternas fria spel (laissez aller-principen). Moderna liberala riktningar ha sökt förena sin ekonomiska grundåskådning med socialpolitiska reformkrav. Religions-, yttrande-och tryckfrihet, kvinnans rätt till socialt och ekonomiskt oberoende och human behandling av samhällets olycksbarn tillhöra l:s grundläggande principer. Inom författningspolitiken har 1. företrätt parlamentarismens idé på mer el. mindre demokratisk grundval; i fråga om allmän rösträtt ha ofta skarpa divergenser förelegat mellan mera ”moderata” och mera ”radikala” riktningar. — Litt.: L. T. Hobhouse, ”L.” (sv. övers. 1913); E. H. Thörnberg, ”Samhällsklasser och politiska partier i Sverige” (1917); G. Aspelin, ”Samhällsåskådningar och partier” (1931). G.A. Liberalite't, frihet från småsinne; frikostighet, rundhänthet. Liberal teologi, eg. benämning på en teologisk riktning i senare hälften av 1800-talet, som nära förband teologi med spekulativ idealistisk filosofi; den företräddes av O. Pfleiderer, A. Schweitzer o.a. Under detta namn gick sedan även den s.k. religionshistoriska skolan (se d.o.). I allmänt språkbruk hänföres till l.t. ofta efter moderna kritiska forskningsmetoder upplagd teologi över huvud, från konfessionellt håll gärna med tillägget negativ och nedrivande. S.N. Liber cantus (lat., sångbok), mus., beteckning på protestantiska saml. av kyrkliga sånger, särsk. med kvarlevande element ur gregoriansk sång (se d.o.), som t.ex. den 1620 i Uppsala tryckta L.c. Titeln har upptagits också i nyare tid för saml. av flerstämmiga kyrkosånger, t.ex. den av prosten R. Th. Kihlberg utgivna L.c. (1890). C.A.M. Liber catena'tus (lat., plur. libri catena'ti), ”kedjebok”, bok som med kedjor är fästad vid sin plats. I gamla bibi, förvarades på detta sätt dyrbarare handskrifter och böcker. W.N. Liber da'tieus (lat., gåvobok), benämnas två medeltida nekrologier (se d.o.) från domkyrkan i Lund. Det äldsta, ”L. d. lundensis vetustior”, som jämte några teologiska skrifter ingår i en Lunds univ.-bibi, tillhörig codex, har sannolikt upplagts i samband med S:t Laurentius-kyrkans invigning 1145; därvid ha med vissa högst intressanta, tendentiösa strykningar och tillägg ett antal notiser överförts från det äldre Necrologium lundense (se d.o.). L. Wei-bull har påvisat (i ”Scandia”, 1928), hur strykningarna och tilläggen hänga samman med — 107 — — 108 —